Glad sommar!

Nu tar vi på Barnboksverket semester, och kommer tillbaka efter sommaren. Själv har jag just blivit klar med en bilderbok och kommer att ägna sommaren åt nya idéer. Vissa idéer är väldigt små (att jag någon gång vill göra en bilderbok som innehåller en mammut till exempel) och andra är hela bilderboksidéer som jag behöver fundera igenom mer, för att se om de verkligen är tillräckligt bra för att bli böcker.

Trevlig sommar!

/Sanna med resten av Barnboksverket

Gästbloggare – Polina Savchenko

När jag var liten så drömde jag om att skriva många tjocka böcker. Jag började oändligt många gånger och alla mina försök gick inte länge en “Del 1 av Bok 1”… Jag hade inte tillräckligt med tålamod, inte alls någon kunskap och tänkte inte så mycket på ett syfte eller idé för mina böcker. Jag var ett litet barn.

Jag blev äldre och hade många andra intressen, och beslutade att jag inte är en författare och att om jag vill skriva behöver jag att läsa kanske alla världens böcker för att lära mig hur man gör.

Men för ungefär två år sen letade jag väldigt intensivt efter ett jobb och egentligen efter vad jag vill göra i mitt liv. Jag provade olika roller och gjorde vad jag alltid drömde om att göra sedan jag var en liten flicka. Då fick jag idén att skriva en bok till min lillebror som då bara var en liten bebis.

Jag började och det gick väldigt lätt eftersom att jag inte hade några förväntningar – jag gjorde som jag kände var bra precis för mig i denna stund och plats att göra. Även om jag från början skapade en sagovärld, så blev till slut allt i berättelsen en sanning. En sanning om mig och mina funderingar över att varje person i världen har en unik kraft, talang, någonting som man inte bara är bra på att göra men som också hjälper personen att upptäcka och vara sig själv. Jag tänkte ibland att kanske det bara är jag som kan förstå allt i min egen bok på grund av att jag involverade mycket av mina egna barndomsminnen som tydligen bara jag vet om.. Men efter att ha fått några recensioner förstod jag att varje person som läser den hittar någonting för sig själv. Jag använde några olika vinklar för att skapa en berättelse. Jag skrev om mina tankar och känslor, men på ett enkelt sätt och genom ett prisma av jämförelser och symboler. Några läsare tyckte att både berättelsen och illustrationerna påminner om “Lille prinsen”.

Karaktären från “The first story of Seed” har ett namn som betyder ett frö och symboliserar en potential som kan utvecklas till någonting som världen aldrig har sett förut. Jag är inte säker på om alla som läser kan förstå det direkt. Men jag tycker inte att det är problem och tvärtom är ett intressant experiment. Vi läser alltid med vår egen röst och använder vår egen erfarenhet och kunskap för att analysera en bok. I detta fallet avslöjar berättelsen de baktankar som läsaren är redo för.

Jag skrev den första delen och gjorde illustrationer till den direkt. Jag skickade den till min familj som julklapp och de gillade den mycket. Jag hade redan en idé för fortsättningen, och jag genomtänkte och ritade även en karta för berättelsen med alla karaktärer och platser som de ska besöka och vad som ska hända.

Det var svårt att skriva regelbundet och snart hittade jag en tävling på Amazon för nya böcker. Deadlinen för tävlingen blev en motivering för mig att göra färdig min bok. Först skrev jag färdigt. Jag redigerade nästan ingenting.  Det var intressant för mig att se hur boken skulle bli utan någon strikt analys och redigering. Det var nästan som en uppgift för mig att låta min intuition leda processen. Det fanns ingenting för mig att förlora – det var bara spännande för mig att göra och det gick väldigt smidigt. Jag utforskade mina egna flöden av tankar när jag skrev.

Efter att texten var färdigt gjorde jag illustrationer. Det tog mig ungefär tre veckor sammanlagt att göra det. Illustrationerna är inte slumpmässiga heller. Det finns en som är precis likadan som en utsikt från ett fönster från ett verkligt hus i Lund..

Efter att min bok var färdig formaterade jag den enligt Amazons regler och publicerade i både elektronisk format och pappersformat. Jag har fått hjälp av min pojkvän och en vän att redigera texten, som jag var väldigt tacksam för. Min pojkvän stödde mig mycket genom hela processen.

Det är verkligen underbart att vem som helst kan lägga upp en bok på Amazon gratis och sen enkelt beställa den i pappersformat för sig själv eller någon annan. Det är kanske en av de största internetbutikerna av böcker och då självklart en bok som man publicerar där är tillgänglig för köp av nästan vem som helst.

För att vinna i tävlingen måsta man ha haft största antal recensioner till sin bok. Vanligtvis är det bara de som har köpt mycket innan på Amazon som kan lämna recensioner. Jag klarade inte att samla många recensioner innan deadlinen och såklart hade jag också inga förväntningar att jag kan tävla med professionella författare. Men det var ändå än underbar upplevelse som gav mig en behaglig känsla av att göra en bok från början till slut.

Nu vill jag översätta boken till ukrainska som är mitt modersmål och sen skriva vidare. Jag har en ide för en fortsättning. Men det känns att jag vill prova någon annan stil av att skriva och illustrera. Så kanske fortsättning kommer lite efter att jag har  experimenterat med andra idéer och böcker.

Boktips: Flickan i det vita huset

Jag älskar att hitta böcker som liksom fastnar och som mitt barn och jag pratar om långt efter att vi läst ut den. Flickan i det vita huset är en sådan bok. Det är en Börja läsa-bok och kan verka enkel, men är oväntat otäck och har ett slut som går att tolka fritt. Just slutet är det som mitt barn pratat mest om. Det vore synd att avslöja för mycket av själva handlingen, men den påminde mig om Pippi Långstrump och Tommy och Annika fast såklart helt annorlunda. Boken är fint och storögt illustrerad av Camilla Billett.

Författare: Linn T. Sunne

Illustratör: Camilla Billett

Den stora jordgubbsjakten – Behind the scenes

Hej alla barnboksälskare!

Idag tänkte jag skriva lite om min process bakom bilderboken “Den stora jordgubbsjakten” som kom ut i höstas. Det är författaren Oskar Källner som har skrivit den och jag som har illustrerat. Den är utgiven på Fafner förlag, som inriktar sig på fantasy och science fiction.

Så här skriver förlaget om boken:

“Sommaren har kommit till storskogen. Fåglarna kvittrar i träden och dansmössen har uppvisning under den gamla eken. Då är det dags för den stora jordgubbsjakten!

Nissarna utser tre hjältar. Den första är Torgeir, den bästa kaninryttaren i hela skogen. Den andra är Alfina, hon som kan flyga i kapp med vindarna. Den tredje är Jari, fast alla skrattar åt honom då han kommer ridande på en sköldpadda.

Samtidigt viskas det att Jari är något av en trollkarl. Kanske har han ett trick eller två att ta till.

Den stora jordgubbsjakten är en underbar bilderbok för barn i åldrarna 3-6 år. Sagan är skriven av Oskar Källner och de magiska, handmålade illustrationerna är skapade av Marta Leonhardt. Boken släpptes den 28:e nov 2017, som pappersbok, e-bok och ljudbok.”

Jag började med miljöstudier och att skissa fram karaktärerna. Det var väldigt roligt att fundera ut hur tomtenissarna bodde och såg ut. Lite beskrivningar fanns redan i Oskars manus, men en hel del fick jag lov att hitta på själv. Jag gick ut i skogen för att hitta möjliga boplatser bland rötter och stubbar. Att göra samlingar av inpirationsbilder på pinterest är enligt mig också ett viktigt moment i startgroparna till en bok.

Hur ser ett tomtebo ut? Tickor, förvridna rötter, små skrymslen under en mossbevuxen sten.. Allt kan vara en del av hus till skogens folk.

Här är en fantastisk rotvälta med harsyra på taket, som tyvärr inte kom med i boken. Kanske kommer den med en annan gång!

Det roligaste var att rita de gamla nissarna. Långa näsor, slokiga hattar, pipor och krumma små ben..

När miljö- och karaktärsskisserna var godkända började jag skissa upp uppslagen. Detta tycker jag är den svåraste delen och det tar ganska lång tid för mig att få fram helheten på sidorna. När alla uppslagen väl är skissade och godkända börjar den roliga, men tidskrävande delen att tuscha! Jag använder stålstift och flytande tusch. Det kan vara svårt att teckna med på akvarellpapper, därför använder jag varmpressat papper som är helt slätt. (Arches hot pressed)

Så här kan det se ut:

Sedan börjar jag lägga på lager med akvarellfärg. Det är den lättaste och friaste delen tycker jag. Först målar jag snabba och tunna laveringar och sedan lägger jag på starkare färger och detaljer efter hand. Jag använder Schminckes och Winsor & Newtons artistfärger.

Så här ser den tryckfärdiga illustrationen ut. Klicka för att se den stor!

Jag brukar göra nissarna väldigt otydliga i skisserna, på så vis blir det roligare att hitta på dem när jag tuschar. De blir också lite mer levande när man inte ritar i samma linjer två gånger.
Här kan ni se fler bilder ur boken.

 

Det här är helt klart en av de roligaste böcker jag fått illustrera. Oskar var väldigt trevlig att jobba med och jag tyckte mycket om manuset, som var lätt att bli inspirerad av. Hittills har boken varit en succé, inte minst efter den fina recensionen från BTJ. Efter det ville många bibliotek köpa in den. Det känns verkligen roligt att så många barn får ta del av den och jag hoppas att några av dem vill sitta länge och titta på alla detaljerna i bilderna!

Den stora jordgubbsjakten finns bland annat på Bokus och Adlibris. Den går också att köpa signerad direkt av mig, för 100kr + frakt.

/Marta

My first Kafka – klassiker i barnboksform


Jag har, på självaste internationella barnboksdagen, firat med att läsa My first Kafka av Matthue Roth och Rohan Daniel Eason, utgiven på One Peace Books, och skriven på engelska.
Jag som inte bara, utan överdrift, älskar allt av Kafka utan också har det här stora intresset för barnböcker/bilderböcker, jublade när jag upptäckte bokens existens.
Jag jublade och längtade och längtade och jublade. Och snart var den här.
Faktiskt så var det nu exakt ett år sen. Det är så lång tid det tar för mig att smälta en smärre besvikelse. En smärre.
(Mina förväntningar var ju skyhöga, kolla bara här, jag skrev om den innan jag ens lagt vantarna på ett ex! Jättenöjd. Var jag då.)

För, det finns ingen tvekan om att det är en fantastisk bok som sådan. Man har alltså gjort en omarbetning av Kafkas Förvandlingen, och det tycker jag att man gjort bra.  Men det finns en del grejer man bara inte gör, som jag ser det, tex mixtra med klassiska inledningar.
“När Gregor Samsa vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor skalbagge.” Så lyder Kafkas original-inledning. Jag ser väldigt ogärna att man petar för mycket i den. Självklart kan man göra meningen mer lättläst i just en adaption till barnboksform, men att bryta upp den och låta kärninformationen i meningen komma som ny, andra mening, känns fel för mig. Jag vill gärna ha den först av allt. Det känns viktigt. Det har med anslag och atmosfär att göra, surrealismen slår en direkt. Det finns ingen chans att missa det. Den typen av rak uppriktighet är trevlig emellanåt, och jag tycker det är synd att den går förlorad här.

Och så är det det här med den lite udda textsättningen. Den gör att jag känner en ständigt närvarande förvirring. Du kanske tänker nu att det beror på storyn i sig? Att det ligger i att jag inte läser på engelska så ofta längre? Att det är sådan min person är?
I beg to differ: texten är nämligen satt som om den vore skriven på någon form av vers. Och jag hittar ingen form av vers.  Kanske har man velat skapa mer luft på text-sidorna helt enkelt, för att försöka uppnå en känsla av lättlästhet. Men raderna är för korta, (mest lättläst är en rad med mellan ca 79 – 90 tecken för standardläsaren, enligt egen empiri) och många blankrader som indikerar nytt stycke. Finns det en tanke bakom sättningen, så går den mig förbi. Det går säkert att argumentera för det här, men för mig blir det rörigt.

Kan man bara komma över det där med typografin och den inledande meningen, så är det en himla trevlig bok! Tyvärr tycks den inte finnas på svenska, men den är ganska lätt att översätta så där, under högläsningens  gång. Kanske tack vare den udda textsättningen!?

Bilderna är helt underbara: ömsom hysteriskt fyllda av streck, småmönster och detaljer och ömsom avskalat lugna och rena i uttrycket. De speglar texten precis i stämning och atmosfär. Rohan har en tecknarstil som påminner mig en smula om Edward Gorey och en ännu mindre smula om Matt Gordon. Tror i det senare fallet handlar det om dynamiken i bilderna, och i det första fallet enkelheten, men ändå detaljarbetet, i hur han tecknar människor.
  

Den här boken är rolig att ha, både som Kafka-fan och som tecknare. Bilderna är minst sagt inspirerande. Jag tycker det är svårt att avgöra vilken åldersgrupp den är riktad till, men kring 6 – 9 år skulle jag tro.
Det finns ett läskigt parti, som jag tror skulle göra mig obehaglig till mods som barn, och det är när det där äpplet fastnar i ryggen på Gregor. Det börjar mögla och sprider sjukdom. Läskigt. Det gör ont. Men sån är ju berättelsen, bara ett litet heads-up. Det är en spännande berättelse, med roliga och väldigt snygga bilder, och så ett kanske lite underligt och sorgligt slut. : ) Definitivt läsvärd.
3,5 av 5 Barnboksverk.


/Linda

 

Rapport från en barnboksprocess

Jag har många fantastiska, vackra, fasansfulla och underhållande bilderböcker på lager som jag tänker dela här med er. De ligger på hög. Och blänger på mig. “Skriv! Skriv då! Skriv om MIG!” Det är vad de ropar när jag går förbi.
Men jag behöver mer tid för att kunna skriva om dem, de är alldeles för värdefulla för att jag ska hafsa ner något lite kvickt, de är små skatter.

Så just idag nöjer jag mig med att rapportera, att jag gör framsteg med min egen barnbok som går under arbetsnamnet “Cirkuselefanten”. Eller “Den lilla cirkuselefanten”. En barnboksidé som varit med mig sen 2009. Jag läste i föregående inlägg att Sanna tyckte det skulle bli skönt att släppa sin “Klappa snällt” nu efter två år. Det kanske låter som lång tid, två år från idé till färdig bok. För mig låter det underbart snabbt och välfokuserat.
Men, jag är i alla fall glad att idag kunna meddela att jag skrivit 9 sidor av ca 20, och jag har hittat en oerhört klyftig lösning till en lite jobbig passage i boken, som jag inte visste hur jag skulle göra med.
Mitt mål är att ha manus klart innan året är slut. Mina egna processer är långa. Och inte alltid jättefokuserade. Men nog kommer jag fram alltid. Det gör jag.

flicka med elefant

/Linda

Klappa snällt

Nu under de kommande dagarna så hoppas jag göra klart det sista på min kommande bok Klappa snällt. Jag längtar efter att se den tryckt och klar, och jag längtar efter att höra vad andra tycker om den. Det ska bli rätt skönt att inte kunna göra ändringar i den längre, efter att ha gått runt och funderat på den i två år. Själva idén fick jag när jag gick en hundpromenad i min barndoms villakvarter. Jag tänkte tillbaka på den väldigt speciella värld som uppstår när många barn är ute hela dagarna, utan att några vuxna lägger sig i. När jag kom in från promenaden var i princip hela boken klar i mitt huvud, men sen har jag ändå gått och funderat fram och tillbaka på olika saker. Nu är det alltså snart över med det, och förhoppningsvis får jag snart en ny idé jag kan gå runt och tänka på.

Jag och mamma – böcker för de allra minsta

 

Idag vill jag tipsa om en bok för de allra minsta! Den heter Jag och mamma och är från början utgiven av Parragon Books under titeln Mummy and me. Marie Helleday Ekwurtzel står för översättningen, men varken författaren eller illustratören står med på bokens baksida. Det är nog tyvärr ganska vanligt vid utgivning av liknande bokserier.

Det som gör boken speciell är att det är en liten fingerdocka mitt i boken, något som genast fångade min dotters fulla uppmärksamhet! Vi började läsa den när hon var fyra månader och även om hon förstås inte förstår vad jag läser än, känns det mysigt att kunna läsa tillsammans. Ibland slutar det förstås med att hon helst bara vill tugga på fingerdockan, men det kommer förmodligen att vara olika delar av läsupplevelsen som engagerar vid olika stadier i utvecklingen… 🙂Texten är lagom lång för så här tidig läsning och det finns utrymme för att göra ljudeffekter när elefanterna leker och trumpetar.

Illustrationerna av är enkla men charmiga. Jag tycker dock att det kunde varit lite roligare texturer. Det hade varit fint med en mjukare, mer handgjord känsla. Med på varje uppslag finns andra djur med ungar som lockar till att peka och berätta mer.

Roligt nog fick vår dotter en till julklapp i form av en bok ur samma serie, fast på hebreiska. Det finns många böcker i serien på olika språk. 

Allt som allt tycker jag att det är charmiga, lekfulla böcker för 0-3år.

/Marta

Vi är tillbaka!

2018 har dundrat igång med full kraft och känns spontant som ett väldigt bra år. Själv har jag hunnit ta emot Castorpriset och jobbar för fullt med en bilderbok som kommer ut hos Opal senare i vår. Den kommer att heta Klappa snällt och handlar om att vara snäll eller inte.

Illustration ur Klappa snällt, som kommer ut senare i vår.

Castorboken kommer ut någon gång i höst. Motiveringen till dess vinst lyder: Med Kedjan skapar Sanna Borell en spännande råttan-på-repet-historia som visar hur vi alla, i vår brokighet, hänger ihop med varandra. Ett roligt och överraskande bilderboksäventyr som lämpar sig utmärkt för högläsning.

Illustration ur manuset som vann Castorpriset.

/Sanna