Den stora jordgubbsjakten – Behind the scenes

Hej alla barnboksälskare!

Idag tänkte jag skriva lite om min process bakom bilderboken “Den stora jordgubbsjakten” som kom ut i höstas. Det är författaren Oskar Källner som har skrivit den och jag som har illustrerat. Den är utgiven på Fafner förlag, som inriktar sig på fantasy och science fiction.

Så här skriver förlaget om boken:

“Sommaren har kommit till storskogen. Fåglarna kvittrar i träden och dansmössen har uppvisning under den gamla eken. Då är det dags för den stora jordgubbsjakten!

Nissarna utser tre hjältar. Den första är Torgeir, den bästa kaninryttaren i hela skogen. Den andra är Alfina, hon som kan flyga i kapp med vindarna. Den tredje är Jari, fast alla skrattar åt honom då han kommer ridande på en sköldpadda.

Samtidigt viskas det att Jari är något av en trollkarl. Kanske har han ett trick eller två att ta till.

Den stora jordgubbsjakten är en underbar bilderbok för barn i åldrarna 3-6 år. Sagan är skriven av Oskar Källner och de magiska, handmålade illustrationerna är skapade av Marta Leonhardt. Boken släpptes den 28:e nov 2017, som pappersbok, e-bok och ljudbok.”

Jag började med miljöstudier och att skissa fram karaktärerna. Det var väldigt roligt att fundera ut hur tomtenissarna bodde och såg ut. Lite beskrivningar fanns redan i Oskars manus, men en hel del fick jag lov att hitta på själv. Jag gick ut i skogen för att hitta möjliga boplatser bland rötter och stubbar. Att göra samlingar av inpirationsbilder på pinterest är enligt mig också ett viktigt moment i startgroparna till en bok.

Hur ser ett tomtebo ut? Tickor, förvridna rötter, små skrymslen under en mossbevuxen sten.. Allt kan vara en del av hus till skogens folk.

Här är en fantastisk rotvälta med harsyra på taket, som tyvärr inte kom med i boken. Kanske kommer den med en annan gång!

Det roligaste var att rita de gamla nissarna. Långa näsor, slokiga hattar, pipor och krumma små ben..

När miljö- och karaktärsskisserna var godkända började jag skissa upp uppslagen. Detta tycker jag är den svåraste delen och det tar ganska lång tid för mig att få fram helheten på sidorna. När alla uppslagen väl är skissade och godkända börjar den roliga, men tidskrävande delen att tuscha! Jag använder stålstift och flytande tusch. Det kan vara svårt att teckna med på akvarellpapper, därför använder jag varmpressat papper som är helt slätt. (Arches hot pressed)

Så här kan det se ut:

Sedan börjar jag lägga på lager med akvarellfärg. Det är den lättaste och friaste delen tycker jag. Först målar jag snabba och tunna laveringar och sedan lägger jag på starkare färger och detaljer efter hand. Jag använder Schminckes och Winsor & Newtons artistfärger.

Så här ser den tryckfärdiga illustrationen ut. Klicka för att se den stor!

Jag brukar göra nissarna väldigt otydliga i skisserna, på så vis blir det roligare att hitta på dem när jag tuschar. De blir också lite mer levande när man inte ritar i samma linjer två gånger.
Här kan ni se fler bilder ur boken.

 

Det här är helt klart en av de roligaste böcker jag fått illustrera. Oskar var väldigt trevlig att jobba med och jag tyckte mycket om manuset, som var lätt att bli inspirerad av. Hittills har boken varit en succé, inte minst efter den fina recensionen från BTJ. Efter det ville många bibliotek köpa in den. Det känns verkligen roligt att så många barn får ta del av den och jag hoppas att några av dem vill sitta länge och titta på alla detaljerna i bilderna!

Den stora jordgubbsjakten finns bland annat på Bokus och Adlibris. Den går också att köpa signerad direkt av mig, för 100kr + frakt.

/Marta

My first Kafka – klassiker i barnboksform


Jag har, på självaste internationella barnboksdagen, firat med att läsa My first Kafka av Matthue Roth och Rohan Daniel Eason, utgiven på One Peace Books, och skriven på engelska.
Jag som inte bara, utan överdrift, älskar allt av Kafka utan också har det här stora intresset för barnböcker/bilderböcker, jublade när jag upptäckte bokens existens.
Jag jublade och längtade och längtade och jublade. Och snart var den här.
Faktiskt så var det nu exakt ett år sen. Det är så lång tid det tar för mig att smälta en smärre besvikelse. En smärre.
(Mina förväntningar var ju skyhöga, kolla bara här, jag skrev om den innan jag ens lagt vantarna på ett ex! Jättenöjd. Var jag då.)

För, det finns ingen tvekan om att det är en fantastisk bok som sådan. Man har alltså gjort en omarbetning av Kafkas Förvandlingen, och det tycker jag att man gjort bra.  Men det finns en del grejer man bara inte gör, som jag ser det, tex mixtra med klassiska inledningar.
“När Gregor Samsa vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor skalbagge.” Så lyder Kafkas original-inledning. Jag ser väldigt ogärna att man petar för mycket i den. Självklart kan man göra meningen mer lättläst i just en adaption till barnboksform, men att bryta upp den och låta kärninformationen i meningen komma som ny, andra mening, känns fel för mig. Jag vill gärna ha den först av allt. Det känns viktigt. Det har med anslag och atmosfär att göra, surrealismen slår en direkt. Det finns ingen chans att missa det. Den typen av rak uppriktighet är trevlig emellanåt, och jag tycker det är synd att den går förlorad här.

Och så är det det här med den lite udda textsättningen. Den gör att jag känner en ständigt närvarande förvirring. Du kanske tänker nu att det beror på storyn i sig? Att det ligger i att jag inte läser på engelska så ofta längre? Att det är sådan min person är?
I beg to differ: texten är nämligen satt som om den vore skriven på någon form av vers. Och jag hittar ingen form av vers.  Kanske har man velat skapa mer luft på text-sidorna helt enkelt, för att försöka uppnå en känsla av lättlästhet. Men raderna är för korta, (mest lättläst är en rad med mellan ca 79 – 90 tecken för standardläsaren, enligt egen empiri) och många blankrader som indikerar nytt stycke. Finns det en tanke bakom sättningen, så går den mig förbi. Det går säkert att argumentera för det här, men för mig blir det rörigt.

Kan man bara komma över det där med typografin och den inledande meningen, så är det en himla trevlig bok! Tyvärr tycks den inte finnas på svenska, men den är ganska lätt att översätta så där, under högläsningens  gång. Kanske tack vare den udda textsättningen!?

Bilderna är helt underbara: ömsom hysteriskt fyllda av streck, småmönster och detaljer och ömsom avskalat lugna och rena i uttrycket. De speglar texten precis i stämning och atmosfär. Rohan har en tecknarstil som påminner mig en smula om Edward Gorey och en ännu mindre smula om Matt Gordon. Tror i det senare fallet handlar det om dynamiken i bilderna, och i det första fallet enkelheten, men ändå detaljarbetet, i hur han tecknar människor.
  

Den här boken är rolig att ha, både som Kafka-fan och som tecknare. Bilderna är minst sagt inspirerande. Jag tycker det är svårt att avgöra vilken åldersgrupp den är riktad till, men kring 6 – 9 år skulle jag tro.
Det finns ett läskigt parti, som jag tror skulle göra mig obehaglig till mods som barn, och det är när det där äpplet fastnar i ryggen på Gregor. Det börjar mögla och sprider sjukdom. Läskigt. Det gör ont. Men sån är ju berättelsen, bara ett litet heads-up. Det är en spännande berättelse, med roliga och väldigt snygga bilder, och så ett kanske lite underligt och sorgligt slut. : ) Definitivt läsvärd.
3,5 av 5 Barnboksverk.


/Linda

 

Rapport från en barnboksprocess

Jag har många fantastiska, vackra, fasansfulla och underhållande bilderböcker på lager som jag tänker dela här med er. De ligger på hög. Och blänger på mig. “Skriv! Skriv då! Skriv om MIG!” Det är vad de ropar när jag går förbi.
Men jag behöver mer tid för att kunna skriva om dem, de är alldeles för värdefulla för att jag ska hafsa ner något lite kvickt, de är små skatter.

Så just idag nöjer jag mig med att rapportera, att jag gör framsteg med min egen barnbok som går under arbetsnamnet “Cirkuselefanten”. Eller “Den lilla cirkuselefanten”. En barnboksidé som varit med mig sen 2009. Jag läste i föregående inlägg att Sanna tyckte det skulle bli skönt att släppa sin “Klappa snällt” nu efter två år. Det kanske låter som lång tid, två år från idé till färdig bok. För mig låter det underbart snabbt och välfokuserat.
Men, jag är i alla fall glad att idag kunna meddela att jag skrivit 9 sidor av ca 20, och jag har hittat en oerhört klyftig lösning till en lite jobbig passage i boken, som jag inte visste hur jag skulle göra med.
Mitt mål är att ha manus klart innan året är slut. Mina egna processer är långa. Och inte alltid jättefokuserade. Men nog kommer jag fram alltid. Det gör jag.

flicka med elefant

/Linda

Klappa snällt

Nu under de kommande dagarna så hoppas jag göra klart det sista på min kommande bok Klappa snällt. Jag längtar efter att se den tryckt och klar, och jag längtar efter att höra vad andra tycker om den. Det ska bli rätt skönt att inte kunna göra ändringar i den längre, efter att ha gått runt och funderat på den i två år. Själva idén fick jag när jag gick en hundpromenad i min barndoms villakvarter. Jag tänkte tillbaka på den väldigt speciella värld som uppstår när många barn är ute hela dagarna, utan att några vuxna lägger sig i. När jag kom in från promenaden var i princip hela boken klar i mitt huvud, men sen har jag ändå gått och funderat fram och tillbaka på olika saker. Nu är det alltså snart över med det, och förhoppningsvis får jag snart en ny idé jag kan gå runt och tänka på.

Jag och mamma – böcker för de allra minsta

 

Idag vill jag tipsa om en bok för de allra minsta! Den heter Jag och mamma och är från början utgiven av Parragon Books under titeln Mummy and me. Marie Helleday Ekwurtzel står för översättningen, men varken författaren eller illustratören står med på bokens baksida. Det är nog tyvärr ganska vanligt vid utgivning av liknande bokserier.

Det som gör boken speciell är att det är en liten fingerdocka mitt i boken, något som genast fångade min dotters fulla uppmärksamhet! Vi började läsa den när hon var fyra månader och även om hon förstås inte förstår vad jag läser än, känns det mysigt att kunna läsa tillsammans. Ibland slutar det förstås med att hon helst bara vill tugga på fingerdockan, men det kommer förmodligen att vara olika delar av läsupplevelsen som engagerar vid olika stadier i utvecklingen… 🙂Texten är lagom lång för så här tidig läsning och det finns utrymme för att göra ljudeffekter när elefanterna leker och trumpetar.

Illustrationerna av är enkla men charmiga. Jag tycker dock att det kunde varit lite roligare texturer. Det hade varit fint med en mjukare, mer handgjord känsla. Med på varje uppslag finns andra djur med ungar som lockar till att peka och berätta mer.

Roligt nog fick vår dotter en till julklapp i form av en bok ur samma serie, fast på hebreiska. Det finns många böcker i serien på olika språk. 

Allt som allt tycker jag att det är charmiga, lekfulla böcker för 0-3år.

/Marta

Vi är tillbaka!

2018 har dundrat igång med full kraft och känns spontant som ett väldigt bra år. Själv har jag hunnit ta emot Castorpriset och jobbar för fullt med en bilderbok som kommer ut hos Opal senare i vår. Den kommer att heta Klappa snällt och handlar om att vara snäll eller inte.

Illustration ur Klappa snällt, som kommer ut senare i vår.

Castorboken kommer ut någon gång i höst. Motiveringen till dess vinst lyder: Med Kedjan skapar Sanna Borell en spännande råttan-på-repet-historia som visar hur vi alla, i vår brokighet, hänger ihop med varandra. Ett roligt och överraskande bilderboksäventyr som lämpar sig utmärkt för högläsning.

Illustration ur manuset som vann Castorpriset.

/Sanna

Första boken om mig

Hej kära bloggen,

Nu var det verkligen länge sen jag skrev! Mycket har hänt, varav det största är att vi har fått en liten dotter. Hon heter Freja och är helt fantastisk!

Därför tänkte jag inleda den här hösten med att blogga om den första boken jag köpte till henne: “Första boken om mig”, utgiven hos Rabén & Sjögren med illustrationer av Catarina Kruusval.

Det fanns flera liknande böcker att välja mellan i bokaffären, bland annat en med Elsa Beskows vackra illustrationer och en med Ilon Wiklands illustrationer ur Astrid Lindgrens sagovärld. Men jag valde ändå en bok med mer moderna bilder. De andra kändes nostalgiska över det gamla bondesamhället i Sverige och jag ville att den här boken skulle vara mer representativ för Frejas barndom. Det kändes också lättare att identifiera sig med figurerna i den här boken, som till stor del utgörs av djur.

Jag tycker att det är en väldigt fin idé med en bok om barnets första år, då jag tror att den kommer att vara väldigt rolig att bläddra i när barnet är lite större.

Kuvert för ID-band. Jag älskar de små igelkottarna!

Dessutom skulle vi säkert glömma tusen vackra minnen om vi bara hade foton att förlita oss på. Här finns det plats att skriva om graviditeten och förlossningen och till och med ett kuvert att lägga ID-banden från BB. Lyckligtvis sparade min partner dem!

Här finns också ett familjeträd och platser för foton på mormor och morfar m.fl. Det finns plats att skriva in när barnet för första gången log, när hen kröp och när hen sa sitt första ord, sidor om mat- och sovvanor och plats att skriva om barnets första årstider.

Eftersom Freja föddes precis när det började bli höst är det där vi får börja. Jag tycker att det här sammantaget är en jättefin bok och ser mycket fram emot att börja fylla i den! Den är precis som de andra jag sett baserat på två biologiska föräldrar av olika kön. Är det någon som vet om en liknande bok som är mer inkluderande?

♥Ta hand om er!♥

/Marta

Tillbaka!

Nu är vi tillbaka igen efter sommaren. Just den här tiden tycker jag är en av de bästa på hela året. Det känns som om allt kastas upp i luften och kan landa på ett nytt sätt. En nystart. Jag ska precis sätta mig och börja jobba med nya barnboksprojekt, och det känns väldigt roligt och spännande. Det känns också kul att bloggen kommer igång igen! Hoppas att ni vill följa oss i höst!