Ett litet fredagstips till alla William Morris-fans, med eller utan barn:

William Morris bok, utgiven på Alvina förlag 2011, skriven och illustrerad av den franska duon Benjamin Lacombe och Agata Kawa, är en sann fröjd för sinnena.
Det är möjligt att den är så där rolig för ett barn, fast det beror förstås på vad det är för ett barn; det är en ganska lågmäld berättelse om den unge Williams avfärd och vistelse på internatskolan Marlborough College.Exempel ur texten är:
” William betraktar sin mamma där hon sitter mitt emot honom i sin långa, mörka klänning. William vet att det dröjer innan han får se hennes milda ansikte igen. För idag är det den stora dagen, dagen före avfärden.”

Det är alltså en lätt dramatisk känsla över hela texten, en slags nerv eller känslighet, som går fint ihop med det spröda och sirliga i Agata Kawas illustrationer.

Boken är oerhört vacker som sådan, den har ett ganska udda format (B: 215, H: 345), vackert språk och formspråk och illustrationerna flödar över av frodiga Morris-växtligheter.

Berättelsen är baserad på händelser ur hans liv, och den blir till sist ganska spännande ett kort tag, i alla fall för alla som kan relatera till att spendera lektionerna med att sitta och rita i stället för att lyssna på läraren…

Vill du läsa mer om William Morris och Arts & Crafts-rörelsen så kan du göra det här.
Trevlig helg-läsning!

/Linda

Mitt första inlägg

Hej alla som läser Barnboksverket!

Jag är en ny här och tänkte börja med att presentera mig själv, beskriva vad jag sysslar med och berätta hur allt började.

Jag heter Lina Sandquist och jag bor i Malmö. Efter att ha varit bosatt i Skara, Vingåker, Uppsala, Hofors och Göteborg, samt gått en rad olika utbildningar hamnade jag, efter att ha träffat min kärlek, i Malmö. Jag bor tillsammans med ett litet gäng bestående av Niko (kärleken), vårat barn Mio och katten Sally.

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

Hur började resan mot att till slut bli barnboksillustratör då? Det började redan när jag var barn och min mamma vittnar om att jag ritade i stort sett varje dag under hela min uppväxt. I skolan hade jag svårt för att koncentrera mig, så där fortsatte jag att rita i och utanför marginalerna i skrivböckerna. Det var också på så sätt, under mellanstadiet som mina karaktärer sakta började växa fram. Jag har tagit den omvända vägen- att börja skapa fritt ur fantasin och sedan på konstskolor fått lära mig att gestalta och lära mig de olika teknikerna. Men det började alltså med vanlig blyertspenna och bläckpenna i skrivböckernas marginaler. Jag är så glad att jag hade svårt att koncentrera mig och på så sätt upptäckte att det var något skapande jag skulle arbeta med.

 

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

I gymnasiet valde jag Samhällsvetenskapliga programmet med övertalning av syokonsulenten. Det var ok och det gav mig en bred grund att stå på, även om jag stundtals var extremt rastlös och bara längtade efter att få göra vad som helst där man fick använda händerna och skapa något. Jag tänkte hela tiden att efter studenten kan jag plugga till vad jag vill.

Det gjorde jag också- jag började med en ettårig bred estetisk utbildning, för att ta reda på exakt vad jag ville jobba med. Det var som att vara i himmelriket i ett år, på helgerna längtade jag efter att det skulle bli måndag igen så jag fick fortsätta med foto, film, teckning, måleri, kroki, smide, keramik, hantverk och skrivande. Det är något av det bästa jag har gjort. Jag fastnade för foto och spenderade otaliga timmar i mörkrummet med att framkalla och söka vidare till fotoutbildningar. Jag kom istället in på en mediautbildning med inriktning mot illustration och grafisk form. Det var där och med hjälp av en lärare som jag upptäckte att det var något inom bilden som passade mig. Jag gick därefter en måleriutbildning på Domen Konstskola i Göteborg och utvecklades massor. Därefter sökte jag till det tvååriga Serie- och Bilderberättarprogrammet i Hofors (Gävle högskola), gick vidare till en provdag och kom sedan in. Tyvärr finns inte skolan kvar längre, men det var två lärorika år där jag tecknade serier och barnboksbilder konstant hela tiden, även på helger (och nätter). Här utvecklades mina karaktärer ännu mer. När jag började där hade de ett ganska galet och spretigt uttryck, men nu lugnade de ner sig lite och blev mer sammanhållna. Det var då barnboksvärlden började kännas helt rätt för mig och mitt slutprojekt på skolan blev också en barnbok.

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

Det tog sedan ganska många år innan jag satsade helhjärtat på illustrationen. Jag visste inte vilket annat jobb jag skulle kombinera frilansandet med, valde fel några gånger och de jobben tog all min energi. Det är klurigt det där- att hitta ett annat jobb(än det man är utbildad till) som inte tar all ens energi, men fortfarande är tillräckligt utmanande för att inte blir uttråkad. Jag blir tyvärr uttråkad ganska fort och behöver få använda min fantasi och jobba med problemlösning om det ska hålla i längden (som illustratörsjobbet). Jag kom så småningom fram till att det var på särskola och med barn som har autism jag ville jobba med. Det passade mig perfekt. Det var verkligen något att bita i men arbetsdagen hade också lugna inslag. På hösten 2014, efter att jag varit föräldrarledig hade jag laddat tillräckligt många år och kände att det var dags. Jag var mer peppad än någonsin. Jag började med att sätta ihop en portfolio med barnboksinriktning och åkte sedan till Bokmässan i Göteborg. Där gick jag på lite skakiga ben runt och pratade med alla bokförlagen och delade ut min portfolio. Två förlag nappade ganska direkt och så hade jag fått mina första jobb som illustratör.

Nu två och ett halvt år senare har jag snart illustrerat fem böcker, så när jag väl hade bestämt mig så rullade det på. Det är verkligen så det funkar, det där med att bestämma sig och tro på det fullt ut. Som timvikarie på särskola jobbar jag fortfarande vid sidan om frilansandet och trivs fortfarande väldigt bra med det.

Här nedan är böckerna som jag illustrerat:

Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”, manus: Embla Sue Panova,  Idus förlag 2015

 

” Varför finns jag? ” , manus: Karin Salmson, OLIKA förlag 2016

Just nu håller jag på att jobba med tre böcker. Det är en ny bokserie som främjar små barns språkutveckling. Det är ett helt nytt koncept och det känns mycket spännande att vara med och utforma. Manus står författaren Embla Sue Panova och talpedagogen Jessika Linde för. Böckerna ges ut på Speja förlag (Votum) i augusti 2017.

Här är omslagen (ungefär hur de kommer se ut):

Bokserien ” Nu ska vi prata! ” , manus: Embla Sue Panova och Jessika Linde,           Speja förlag 2017

Planerna inom närmaste framtiden är att jobba med ett eget barnboksmanus, börja illustrera för äldre barn och att fortsätta lära mig gouache.

Nu fick ni i stora drag veta hur vägen fram till illustratörsyrket sett ut och vad jag har arbetat med sedan jag startade.

I fortsättningen tänker jag recensera barnböcker jag tycker är extra bra, skriva och visa skisser runt arbetsprocessen och om annat som faller mig in och förstås har med barnböcker att göra.

Ha det så fint tills nästa gång!

/ Lina

 

 

 

 

Kapitelbok med många illustrationer – Astra och Rymdkakorna

Idag tänkte jag skriva om en bok som vi nyligen läst hemma, ”Astra och Rymdkakorna”. Boken är skriven av Philip Reeve och illustrerad av Sarah McIntyre och har målgrupp 6-9 år. Men nu till det (enligt mig) mest fantastiska: Av bokens totalt 217 sidor är endast 16 uppslag utan illustrationer (endast kaksmulor räknas inte). Det blir många bilder för en kapitelbok! Oftast är det dessutom väldigt stora illustrationer som täcker hela uppslaget.

Hur fungerar det här, är det en särskilt påkostad bok som man räknar med ska sälja mycket? Priset är inte särskilt högt tycker jag, 120 kr på adlibris/bokus. Visserligen är illustrationerna inte i fyrfärg, men dock i tvåfärg (orange/svart) vilket väl inte kan vara alldeles billigt för 217 sidor. Det är en översättning från engelska så möjligtvis har man tidigare försäljningssiffror att stödja sig mot.

Eller är Sarah McIntyre en illustratör som arbetar ovanligt snabbt? Jag är dock väldigt förtjust i hennes illustrationer och har svårt att tänka mig att de skulle gå snabbare att göra än något annat. Inte bara är de snygga och roliga men också väldigt detaljrika.

Min gissning är det förstnämnda, förlaget räknar helt enkelt med att den ska sälja (kanske extra mycket på grund av illustrationerna?). En trevlig investering i så fall tycker jag för det gör verkligen skillnad! Barnets egna fantasi i all ära men det är också ganska mycket värt för ett mindre barn (eller större) att kunna hålla koncentrationen uppe i en längre sammanhållen berättelse, vilket bilderna hjälper till med. För övrigt är jag ju ett seriefreak av rang och njuter verkligen när text kompletteras med snygga bilder. Visst behövs det böcker både med och utan bilder men rikt illustrerade längre böcker är så pass ovanliga att när man väl stöter på dem känns det lyxigt. Jag hade lätt kunnat tänka mig att betala mer för en bok på grund av illustrationerna!

Vad innehåller boken då förutom snygga bilder, en flicka och några (ganska många) rymdkakor? Jo, robotar, maskiner, växter, utomjordingar, äventyr, humor och lite fler utomjordingar. Oslagbar kombo!

//Frida

”Den förbjudna ritten” – illustrera hästböcker

Hej alla kära läsare!

Jag tänkte berätta lite om processen bakom min första hästbok. Boken heter ”Den förbjudna ritten” och är skriven av Angela Dorsey. Den kom ut i höstas i Penny&Friends bokklubb. Tyvärr kan man bara få boken om man är med i klubben, men det är roligt att den kommer ut till tusentals unga läsare i både Norge, Finland och Sverige.

Detta var första gången jag fick illustrera en hästbok! Efter det har det blivit två till, som ni snart kommer att få se. Jag jobbade med boken samtidigt som jag gick en sommarkurs på Gotland i Life Drawing, (den roligaste och mest lärorika kurs jag gått!) Tyvärr ritade vi bara människor, inte hästar. Och jag hade inte ritat hästar sedan jag var kanske 8år. Så i början var det en utmaning! Jag ägnade mycket tid till att öva ritteknik och att bygga upp hästen genom lättare geometriska figurer. Det första försöket såg hemskt ut, men efter ett tag började det mer och mer likna en häst!

Jag brukar göra skissen ganska snabbt för att sedan koncentrera mig på den färdiga tuschteckningen, där jag kanske ändrar ställning på figuren m.m

 

 

 

 

 

 

Som vanligt tuschar jag med flytande tusch och stålstift. Jag försöker få variation i linjernas tjocklek och på så vis framhäva form och djup i bilden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Boken utspelar sig i det vackra landskapet runt Yukon, Alaska. Jag satt och tittade på mycket inspirationsbilder från området och använde till och med Google Earth för att få bättre uppfattning om omgivningarna. Flickan Claire får reda på att hon och hennes mamma inte längre kommer att åka till mr Davis ranch på somrarna. Ledsen rider Claire ut på vallacken Smokey för en sista tur. Men vädret kan ändras snabbt i Yukon, och trots att det bara är sensommar rullar plötsligt ett snöoväder in! Smokey och Claire blir fast i den förbjudna ravinen, där det finns vargar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vargarna föll sig mer naturligt för mig, jag har alltid älskat att rita både vargar och hundar! Jag ritade dem mest som barn, men då satt jag också dagarna i ända och ritade sida upp och sida ner, så lite sitter kvar 😉

 

Det jag gillar mest med boken är att man får följa både människornas och vargarnas perspektiv. Vargarna är vilda och kan vara farliga, men inte onda. Läsaren får sätta sig in i hur de lever och varför de reagerar som de gör.

Jag fick göra små runda porträtt på Claires vackra vallack Smokey, hästängeln Angelica och vargmamman Snowfall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Den förbjudna ritten” är en spännande bok med mycket action, och den var väldigt rolig att illustrera! I de två kommande hästböckerna har jag fått sätta mig än mer in i hästarna anatomi, uttryck och rörelsemönster och det känns som att jag lär mig mycket!

Omslagsillustrationen är målad i akvarell och sträcker sig över både fram- och baksidan.

Ni kan se alla bilderna på min hemsida: http://www.martaleonhardt.com/bookillustrationswolfchasm

Hoppas ni har en fin vecka!

/Marta

Tips!

SVT:s nya program Konsthistorier började sändas igår, och första avsnittet handlade om Elsa Beskow och Roger Andersson. Rekommenderas varmt! Tiden har väl på sätt och vis sprungit ifrån Elsa Beskows böcker på vissa sätt, men verkligen inte själva naturen i illustrationerna.

/Sanna

Nytt år

Välkomna till ett nytt år med Barnboksverket!

Själv inledde jag året med hybris efter att ha fått ett författarstipendium, och med att göra stora, högtflygande planer. Tyvärr lättade hybrisen nästan direkt, efter att jag insett att jag sitter obotligt fast i båda de manus jag jobbar med. Det är en frustrerande känsla när det känns som om det jag letar efter troligen finns någonstans i hjärnan, men av någon anledning är omöjligt att få fram. Som tur är har jag jobbat som frilansande illustratör länge nog för att veta att det inte går att vänta på inspiration. Sånt är för mesar. Det är bara att jobba sig framåt och lösa de problem som behöver lösas. Jag har vid det här laget skaffat mig ganska många strategier för att få min fantasi att hitta vägar runt hinder som dyker upp på vägen, och jag är egentligen säker på att saker och ting kommer att lösa sig till slut. En del av problemet är nog ändå det där stipendiet. Idéer som jag vanligtvis hade nöjt mig med känns inte tillräckligt bra längre. Jag tänker ibland på en av de finaste komplimanger jag någonsin fått. För en massa år sen, när jag la upp bilder på DeviantArt, fick jag en kommentar av en portugisisk konstnär som jag beundrade oerhört mycket. Den löd: I kinda believe that you could do great stuff. Just det där att hon trodde på mig, men egentligen inte tyckte att jag var riktigt framme än, betydde väldigt mycket. För det är precis så jag själv känner. Jag vet ungefär hur bra saker jag kan göra, men är inte riktigt där än. Och även om året egentligen har börjat rätt bra, så tror jag att det kommer att sluta ännu bättre.

(Jag är givetvis mycket tacksam för stipendiet jag fick, trots besvären som det gett mig.)

//Sanna

 

 

Julklappstips från en sjuåring

Böcker är alltid bra julklappar. Här kommer ett snabbt tips från en sjuåring som har mycket bestämda åsikter om vilka böcker som är bra, och vilka som är dåliga.

– Okej Tove, har du några julklappstips?

– Till vilken ålder?

– Som du, sju år.

– ”Plaskvått, Sally!” Jag älskar bilderna! Väldigt roliga. Alla har olika näsor och de har bara fyra fingrar. Man tror att det ska bli ett jättedåligt badland, men det blir ett jätteroligt!

– Har du något boktips till yngre barn?

– Popup-böcker! Det gillade jag jättemycket när jag var liten!

(Börjar bläddra i en popup-bok om valar och blir okontaktbar.)

9789172998254

Plaskvått, Sally! är den fjärde boken om Sally. Vi har även läst Läskigt, Sally! som också var mycket uppskattad. Författare: Anna Ehn och Mia Öström Illustratör: Jenny Karlsson

/Sanna

Julkatt

Jag försökte fundera ut en julbok eller julbild att blogga om men jag kom faktiskt inte på en enda som jag riktigt tycker om. Det är något med det där myspysiga som inte riktigt funkar för mig. Istället ritade jag en julkatt med tindrande ögon. God jul!

Julkatt

Ps. Är det någon som har tips på en julig bok som inte är myspysig (men helst inte heller sorglig eller hemsk), tipsa gärna i kommentarsfältet!

//Frida

Granen av Tove Jansson

Nu när julen annalkas kan det vara bra att vända sig till Tove Jansson med sina funderingar om vad all den här kalabaliken egentligen handlar om. Mumintrollen blir väckta ur sin långa vinterdvala och måste börja förbereda sig på den mystiska julen som kommer till kvällen.

”Mamma, vakna, sa mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.
Vad menar du, sa mamman och stack fram nosen.
Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske är det översvämning nu igen.”

Ur ”Granen” av Tove Jansson

20161214_154856

Vad behöver man för att på bästa sätt blidka julen? Den vill ha mat och de allra finaste presenterna och sedan behöver den visst en gran också! De små mumintrollen, som bara känner till vår och sommar och brukar gå i ide någon gång i oktober är mycket förvirrade, men gör sitt bästa för att skydda sig.

”Granen” är en varm och rolig historia. Något som kan hjälpa till att inte ta traditionerna på alltför stort allvar. På något sätt blir det nog bra ändå, och kanske är det medmänskligheten som värderas högre än att allting ska vara korrekt i slutändan.

20161214_112738

Hoppas att ni alla får en fin jul, midvinter och chanukka!

/Marta