Arbetsprocess

Hej!

Nu var det visst min tur att blogga igen. Idag tänkte jag berätta lite kort om min arbetsprocess när jag illustrerar en barnbok. I detta fallet är det barnboken ” Leka” i bokserien ” Nu ska vi prata! ” för Speja förlag. Manuset och stödteckenorden står Embla Sue Panova och Jessika Linde för. Bokserien kommer ut i höst och består av ” Äta”,         ” Leka” och ” Sova”.

Så här ser min process ut: Jag börjar med att läsa manuset en första gång. Nästan direkt brukar det komma upp tydliga karaktärer i mitt huvud. Det är den enklaste biten i hela arbetsprocessen tycker jag. Sedan skissar jag slarvigt och snabbt ner min bild jag fått i huvudet och försöker mest fånga känslan på karaktärerna.

Därefter läser jag manuset flera gånger och funderar på själva bilderberättandet, flytet och layouten. Jag skissar samtidigt en dummy med frimärkskisser (små, små skisser som i mitt fall är snabba och ganska slarviga).

Eftersom den här boken inte ges ut förrän i höst, så vill jag inte visa hela frimärksisslayouten. Men här är ett uppslag. Jag gör samma med alla uppslagen för att få upp hela bokens layout snabbt. Ibland ändrar jag på mycket och gör om många uppslag och ibland sitter allt nästan direkt.


Sedan skissar jag upp alla bokens uppslag i sin rätta strl. Ganska noga. Jag skriver även bokens text under så att jag hela tiden har den färskt i minnet. Såhär:

Därefter kalkerar jag av skissen och tuschar med hjälp av mitt ljusbord. Efter det ser det ut såhär:

Sist men inte minst är det dags för färgläggningen och det är det svåraste men också det roligaste- för det är som allt kommer till liv. Det svåraste i hela processen är att välja färger och att inte välja för många. Det tränar jag hårt på just nu.

När jag färglagt alla bilderna scannar jag in dem i Photoshop och retuscherar bort sådant som hamnat utanför. Ibland reglerar jag vissa färger.

Sedan är boken klar att leverera till bokförlaget!

 

Ha det så fint tills nästa gång!

/Lina

 

 

Boktips ” Mitt bland stjärnor ” av Lotta Olsson och Olof Landström

 

Titel: ” Mitt bland stjärnor ”

Författare: Lotta Olsson

Illustratör: Olof Landström

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utgivningsår: 2016

Det här är en poetisk och lärande bok som är både lågmäld och storslagen på en och samma gång. Eftersom jag är en vuxen (eller ett vuxet barn), som lånar barnböcker till mig själv och även arbetar som barnboksillustratör, så vill jag först ge min syn på denna bok. Boken beskriver i stort hur jorden och djuren skapades fram till civilisationen idag. Men på rim och på ett drömmande sätt, som inte gör det för faktamässigt och tråkigt. Texten känns ljus och luftig och lite melankolisk. Mycket fint rimmat och skrivet av Lotta Olsson. Jag blir genast sugen på att läsa mer av henne. Lika mycket som jag fastnade för texten fastnade jag för de harmoniska illustrationerna. De förmedlar ett lugn och en poetisk melankoli, som stämmer väldigt bra överens med texten. Det konstiga är att illustrationerna både är lågmälda och mäktiga på samma gång. Precis som texten är både lågmäld och överväldigande på samma gång. Olof Landström är mycket skicklig i sitt manér och bilderna går att titta på länge.

Jag läste den för den tänkta målgruppen i form av Mio som är fyra år. Helt klart var barnet Mio alldeles för trött just den kvällen. Boken fångade trots det nyfikenheten och många frågor dök upp, men det var lite svårt att hålla koncentrationen hela vägen till slutet. Jag tror den här boken ska läsas för barn när de inte är för trötta. För det är ” Mitt bland stjärnor ” värd. Det är ingen enkel bok, utan kräver att hjärnan orkar jobba och koncentrera sig. Riktigt bra barnböcker ska enligt mig precis vara så- lite krävande och ögonöppnande (vilket också kräver ett någorlunda piggt barn). Allt detta är ” Mitt bland stjärnor ”. Ingen godnattsaga om en kanin som så gärna vill somna med andra ord.

Hur som helst så uppskattades boken trots övertröttheten hos min fyraåring. Det som barnaögonen fastnade mest för var alla de olika djuren och rymden och vår blåa lilla boll jorden. I boken finns allt från små löss och syrsor till sjöhästar, krokodiler, stora elefanter och dinosaurier. Och en pytteliten dinosaurieunge. Rymden beskrivs som stor, väldig, mörk, tyst och kall. Det var spännande tyckte Mio och tyckte att solen var jättestor i förhållande till jorden. Vi lärde oss mycket  båda två.

Det här är ett av de finaste textstyckena i boken enligt mig:

” Varje värld är lika verklig,

lika olik, lika märklig.

Myra, mussla, ko och gran:

ingens värld är likadan. ”

Jag är säker på att det här är en bok vi kommer ha i boklådan länge, för det finns så mycket att lära- både fakta och nya ord. Sedan finns det framförallt så mycket att tänka runt, egna tankar om hur vi blev till och om hela livet helt enkelt.

Att ett barn inte kan hålla koncentrationen behöver absolut inte vara något dåligt betyg utan istället betyda att detta är något att bita i och en bok som kommer att hålla väldigt, väldigt länge.

Hoppas vi hörs om en månad igen!

/Lina

 

 

Mitt första inlägg

Hej alla som läser Barnboksverket!

Jag är en ny här och tänkte börja med att presentera mig själv, beskriva vad jag sysslar med och berätta hur allt började.

Jag heter Lina Sandquist och jag bor i Malmö. Efter att ha varit bosatt i Skara, Vingåker, Uppsala, Hofors och Göteborg, samt gått en rad olika utbildningar hamnade jag, efter att ha träffat min kärlek, i Malmö. Jag bor tillsammans med ett litet gäng bestående av Niko (kärleken), vårat barn Mio och katten Sally.

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

Hur började resan mot att till slut bli barnboksillustratör då? Det började redan när jag var barn och min mamma vittnar om att jag ritade i stort sett varje dag under hela min uppväxt. I skolan hade jag svårt för att koncentrera mig, så där fortsatte jag att rita i och utanför marginalerna i skrivböckerna. Det var också på så sätt, under mellanstadiet som mina karaktärer sakta började växa fram. Jag har tagit den omvända vägen- att börja skapa fritt ur fantasin och sedan på konstskolor fått lära mig att gestalta och lära mig de olika teknikerna. Men det började alltså med vanlig blyertspenna och bläckpenna i skrivböckernas marginaler. Jag är så glad att jag hade svårt att koncentrera mig och på så sätt upptäckte att det var något skapande jag skulle arbeta med.

 

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

I gymnasiet valde jag Samhällsvetenskapliga programmet med övertalning av syokonsulenten. Det var ok och det gav mig en bred grund att stå på, även om jag stundtals var extremt rastlös och bara längtade efter att få göra vad som helst där man fick använda händerna och skapa något. Jag tänkte hela tiden att efter studenten kan jag plugga till vad jag vill.

Det gjorde jag också- jag började med en ettårig bred estetisk utbildning, för att ta reda på exakt vad jag ville jobba med. Det var som att vara i himmelriket i ett år, på helgerna längtade jag efter att det skulle bli måndag igen så jag fick fortsätta med foto, film, teckning, måleri, kroki, smide, keramik, hantverk och skrivande. Det är något av det bästa jag har gjort. Jag fastnade för foto och spenderade otaliga timmar i mörkrummet med att framkalla och söka vidare till fotoutbildningar. Jag kom istället in på en mediautbildning med inriktning mot illustration och grafisk form. Det var där och med hjälp av en lärare som jag upptäckte att det var något inom bilden som passade mig. Jag gick därefter en måleriutbildning på Domen Konstskola i Göteborg och utvecklades massor. Därefter sökte jag till det tvååriga Serie- och Bilderberättarprogrammet i Hofors (Gävle högskola), gick vidare till en provdag och kom sedan in. Tyvärr finns inte skolan kvar längre, men det var två lärorika år där jag tecknade serier och barnboksbilder konstant hela tiden, även på helger (och nätter). Här utvecklades mina karaktärer ännu mer. När jag började där hade de ett ganska galet och spretigt uttryck, men nu lugnade de ner sig lite och blev mer sammanhållna. Det var då barnboksvärlden började kännas helt rätt för mig och mitt slutprojekt på skolan blev också en barnbok.

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

Det tog sedan ganska många år innan jag satsade helhjärtat på illustrationen. Jag visste inte vilket annat jobb jag skulle kombinera frilansandet med, valde fel några gånger och de jobben tog all min energi. Det är klurigt det där- att hitta ett annat jobb(än det man är utbildad till) som inte tar all ens energi, men fortfarande är tillräckligt utmanande för att inte blir uttråkad. Jag blir tyvärr uttråkad ganska fort och behöver få använda min fantasi och jobba med problemlösning om det ska hålla i längden (som illustratörsjobbet). Jag kom så småningom fram till att det var på särskola och med barn som har autism jag ville jobba med. Det passade mig perfekt. Det var verkligen något att bita i men arbetsdagen hade också lugna inslag. På hösten 2014, efter att jag varit föräldrarledig hade jag laddat tillräckligt många år och kände att det var dags. Jag var mer peppad än någonsin. Jag började med att sätta ihop en portfolio med barnboksinriktning och åkte sedan till Bokmässan i Göteborg. Där gick jag på lite skakiga ben runt och pratade med alla bokförlagen och delade ut min portfolio. Två förlag nappade ganska direkt och så hade jag fått mina första jobb som illustratör.

Nu två och ett halvt år senare har jag snart illustrerat fem böcker, så när jag väl hade bestämt mig så rullade det på. Det är verkligen så det funkar, det där med att bestämma sig och tro på det fullt ut. Som timvikarie på särskola jobbar jag fortfarande vid sidan om frilansandet och trivs fortfarande väldigt bra med det.

Här nedan är böckerna som jag illustrerat:

Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”, manus: Embla Sue Panova,  Idus förlag 2015

 

” Varför finns jag? ” , manus: Karin Salmson, OLIKA förlag 2016

Just nu håller jag på att jobba med tre böcker. Det är en ny bokserie som främjar små barns språkutveckling. Det är ett helt nytt koncept och det känns mycket spännande att vara med och utforma. Manus står författaren Embla Sue Panova och talpedagogen Jessika Linde för. Böckerna ges ut på Speja förlag (Votum) i augusti 2017.

Här är omslagen (ungefär hur de kommer se ut):

Bokserien ” Nu ska vi prata! ” , manus: Embla Sue Panova och Jessika Linde,           Speja förlag 2017

Planerna inom närmaste framtiden är att jobba med ett eget barnboksmanus, börja illustrera för äldre barn och att fortsätta lära mig gouache.

Nu fick ni i stora drag veta hur vägen fram till illustratörsyrket sett ut och vad jag har arbetat med sedan jag startade.

I fortsättningen tänker jag recensera barnböcker jag tycker är extra bra, skriva och visa skisser runt arbetsprocessen och om annat som faller mig in och förstås har med barnböcker att göra.

Ha det så fint tills nästa gång!

/ Lina

 

 

 

 

Granen av Tove Jansson

Nu när julen annalkas kan det vara bra att vända sig till Tove Jansson med sina funderingar om vad all den här kalabaliken egentligen handlar om. Mumintrollen blir väckta ur sin långa vinterdvala och måste börja förbereda sig på den mystiska julen som kommer till kvällen.

”Mamma, vakna, sa mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.
Vad menar du, sa mamman och stack fram nosen.
Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske är det översvämning nu igen.”

Ur ”Granen” av Tove Jansson

20161214_154856

Vad behöver man för att på bästa sätt blidka julen? Den vill ha mat och de allra finaste presenterna och sedan behöver den visst en gran också! De små mumintrollen, som bara känner till vår och sommar och brukar gå i ide någon gång i oktober är mycket förvirrade, men gör sitt bästa för att skydda sig.

”Granen” är en varm och rolig historia. Något som kan hjälpa till att inte ta traditionerna på alltför stort allvar. På något sätt blir det nog bra ändå, och kanske är det medmänskligheten som värderas högre än att allting ska vara korrekt i slutändan.

20161214_112738

Hoppas att ni alla får en fin jul, midvinter och chanukka!

/Marta

Sommaren och ”Snildra i trubbel”

Hej bloggen!

Hur har er sommar varit? Min sommar har spenderats på Gotland, med över två månaders kurs i Life Drawing, dvs kroki och modellteckning. Det har varit helt fantastiskt!! Jag kan verkligen rekommendera att teckna kroki eller bara folk på stan eller när som helst, var som helst för att öva upp tecknandet! Nu är jag hemma i Malmö igen och försöker att hålla igång så att inte tecknarhanden rostar. Lyckligtvis har jag illustrationer till kapitelböcker att leverera, så just nu övas det på hästar, hästar och hästar 😉

20160808_124859

Visby är så vackert!

I sommar hände också något alldeles särskilt – den första bilderbok jag illustrerat kom ut! Boken heter ”Snildra i trubbel” och handlar om den lilla Blågröna mosaiktrollsländan Snildra som fastnar i ett uterum. Barnet Sam hittar henne och tillsammans ger de sig ut på ett äventyr i naturen på jakt efter Snildras vänner. Boken är skriven av Erik Hirschfeld och Annica Nettrup.

snildra-i-trubbel-bok

Utdrag ur BTJ:s recension:

”Illustrationerna, akvareller med eller utan tunna tuschkonturer, flödar ut över sidorna. Det finns en stor dos lekfull fantasi med proportioner, färger och många små extra detaljer som fångar blicken. Förutom själva berättelsen innehåller boken också sex sidor med bara fakta som delats upp i korta, kompakta avsnitt.” (Publiceras i BTJ-häftet nr 21, 2016. Lektör Solveig Lidén.)

 

4-snildra-i-trubbel_marta-leonhardt-illustration_web

Alla illustrationer är målade i akvarell och linjerna är i svart tusch med stålstift, precis som jag brukar göra. Det var mycket svårare att göra illustrationer till en bilderbok än andra uppdrag jag brukar få. Så mycket att tänka på – lämna utrymme i bilderna för texten, rörelsen över uppslaget, konsekvens genom historien m.m Jag ägnade också många timmar till research – läsa på om trollsländor och andra djur och växter i historien. Jag ville att det skulle bli faktamässigt korrekt utan att bli för stelt! Något jag försökte få fram är också trollsländornas färg. Snildra är en Blågrön mosaiktrollslända, en trollslända som skimrar vackert i blått och grönt. Men trollsländorna tar upp så liten del av varje uppslag, så jag försökte få fram färgerna genom hela boken istället. Därför är nästan varje uppslag i blågröna färger.

6-snildra-i-trubbel_marta-leonhardt-illustration_web

9-snildra-i-trubbel_marta-leonhardt-illustration_web

16-snildra-i-trubbel_marta-leonhardt-illustration_web

I slutändan blev jag väldigt nöjd med hur boken blev i tryckt format! All texten fick plats och illustrationerna blev varken för ljusa eller för mörka.

Boken finns att köpa direkt från förlaget: Hirschfeldförlag.se  Och på Bokus och Adlibris.

Nu börjar snart hösten, full av läsning och bokprojekt! Har du som läser planer och drömmar på att göra en egen bilderbok? Eller är du kanske en förälder som letar efter böcker till ditt barn? Berätta gärna i kommentarerna nedan! <3

/Marta

Pratande böcker eller gosedjur…?

Som student på Medieproduktion och processdesign på Malmö högskola kom jag nyligen i kontakt med Adruino (mer info och produkter hittar du här http://www.electrokit.com/). Jag brukar virka mina egna figurer och låta historierna växa fram ur maskorna. Det blir lite som meditation att skapa figurerna. Det tar tid och tvingar mig att tänka hur maskorna ska hänga ihop för att jag ska få till den tänkta figuren då jag oftast arbetar helt utan skisser.

Nu kanske ni funderar varför det här inlägget började med att jag berättade vart man kan handla Adruinoprodukter. Hjo, det jag fastnade för när jag hörde talas om Adruino är att jag nu skulle kunna ge liv till mina virkade figurer eller varför inte till mina barnböcker. Det ”enda” som krävs är några kretskort, lite programmering och att jag kopplar det till boken eller gosedjuret. Jag tycker det låter spännande och ska försöka återkomma med experiment.

Det finns massor med exempel på Youtube. Skulle vara väldigt roligt att höra om nån som läser detta har byggt något med Adruino.

 

 

Boktips: Prins Hatt under jorden

Prins Hatt under jorden

 

”Prins Hatt under jorden”, var en av mina favoritböcker som barn. Den är bearbetad av Åke Holmberg och illustrerad av Hans Johannesson. Texten är byggd på en gammal folksaga och handlar om en kvinnas kamp för att rädda sin make. Den norska versionen av sagan heter ”Östan om sol och västan om måne” och har bearbetats till en bilderbok med underbara och imponerande illustrationer av P.J. Lynch.

 

Hans Johannessons illustrationer i ”Prins Hatt under jorden” är inte lika tekniska, men än mer charmiga. Bilderna är mörka och magiska, samtidigt som de ”goda” karaktärerna ser barnsligt oskyldiga ut. Det mest speciella med Johannessons illustrationer är att allting är levande: träden, stenarna och bergen är halvt slumrande gestalter som förstärker bildernas sinnesstämning.

Även träden lyssnar till den ljuvliga musiken.

Även träden lyssnar till den ljuvliga musiken.

"Runt elden satt det fullt med småtroll. Där satt också en ful gammal trollkäring som hade en så lång näsa att den stötte ihop med hakan. Hon såg ut som själva berget."

”Runt elden satt det fullt med småtroll. Där satt också en ful gammal trollkäring som hade en så lång näsa att den stötte ihop med hakan. Hon såg ut som själva berget.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Historien är i grunden lik myten om Amor och Psyche och handlar om mod och tillit. Prins Hatt och prinsessan lever i hans underjordiska sal och prinsen kommer bara hem på natten när alla ljus är släckta. En häxa har förtrollat honom så att han ej kan visa sitt ansikte. Efter att sagans hjältinna, den unga prinsessan, inte kan stå emot sin nyfikenhet, kastas hela deras liv i spillror. Hon måste sedan gå igenom många svåra prövningar för att rädda sin make och hon måste vara mycket modig, men också visa prov på tillit och godhet till dem hon möter på vägen. Kanske var det ändå bra att hon trotsade förbudet, för inte kan man ha en relation utan att visa sitt sanna ansikte.

   /Marta

 

 

 

 

 

 

 

Bilderböcker för barn på HDK

Jag har just gått klart kursen Bilderböcker för barn på HDK, och kan bara säga att jag varmt rekommenderar den till alla som är intresserade av att skapa bilderböcker. Fantastiska lärare och föreläsare, bland andra Gro Dahle och Ulla Rhedin som båda var med hela kursen. Det var också otroligt peppande att träffa alla kursare och se deras arbeten. Nedan är några av mina skisser (ingen färdig bild), till en bok med ett moraliskt dilemma.

HDK HDK_1 HDK_2 HDK_3 HDK_4 HDK_5

/Sanna

Ett julkort blir till.

Precis innan jul bestämde jag mig för att jag skulle göra ett julkort med mina figurer, musen och grodan. Så här gick jag till väga.

Jag är nog lite svag för gamla julkort. Sådana där fina, typ Jenny Nyström. Förra julen Gjorde jag en hel trave med julkort till en massa vänner. Dom såg ut så här:

17512_1354984173Ett_av_mina_julkort

Men som sagt. Den här julen ville jag göra ett med mina figurer. Musen och grodan. Så jag började på det, vad jag förmodar, vanligaste sättet och googlade juliga bilder. Jag hade någon idé om att jag ville att dom skulle åka pulka ner för en backe. Framför mig hade jag en  blyertspenna och ett kopieringspapper.

Samtidigt som jag sökte så satt jag och kladdade.
Skärmavbild 2014-01-09 kl. 16.19.22

Efter flera olika förslag och några dagars frustration över att det inte blev som jag ville. Började jag på allvar skissa på akvarellpapper.

 

bilder097

bilder098

bilder099

Jag börjar nästan alltid med detaljer istället för former. Jag får väl gå någon utbildning och lära mig hur man ska göra.

 

bilder100

Därefter fyllde jag i linjerna med en svart tuschpenna och suddade bort blyertsen.

Här hade det varit kul med fler bilder men tyvärr glömde jag liksom bort det under arbetets gång. Men jag målade i efter bästa förmåga med akvarell och slutligen lite akvarellpennor.

 

Skärmavbild 2013-12-23 kl. 15.27.54

Så här i efterhand hade jag velat ha mer detaljer, bättre form och djup. Men förhoppningsvis lär jag mig lite varje gång och blir bättre och bättre.

I nästa inlägg från mig tänker jag skriva en ingående presentation av mig själv. Och kanske en liten överraskning. Men då vill jag läsa lite spännande och intressanta inlägg från andra först 😉

//Johannes

Om att aktivt söka inspiration

Peter Brown är en illustratör (och författare) från USA som har gjort flera häftiga bilderböcker, själv har jag ”Mr Tiger Goes Wild” och ”The Curious Garden”. Jag är också sugen på att köpa ”Creepy Carrots”. Hursomhelst, han har skrivit ett jättebra blogginlägg om hur han kom fram till illustrationsstilen i ”Mr Tiger Goes Wild”. Han började med att studera hur andra illustratörer och författare hade hanterat antropomorfiska djur och grottade ner sig i gammal Disney-konceptkonst (fantastiskt fina bilder). Efter ett tag började han se mönster i vad för specifika element det var han fastnade för i dessa verk och försökte komma på hur han skulle kunna kombinera ihop dessa i en helt egen stil (vilket han också lyckades med). Detta skulle jag säga är ett framgångsrikt exempel på hur man aktivt kan söka inspiration.

Mr Tiger Goes Wild

Andra menar att det är meningslöst och slöseri med tid att aktivt söka inspiration. Det man däremot kan göra är att skapa bra förutsättningar för att kunna bli inspirerad när man minst anar det. Ytterligare några menar att inspiration är för amatörer eller helt enkelt bullshit. Ett proffs är någon som helt enkelt ser till att jobbet blir gjort.

“Inspiration is for amateurs — the rest of us just show up and get to work.” /Chuck Close

Enligt wikipedia är inspiration ett stimuli som sätter igång mental verksamhet (egentligen inte alls direkt kopplat med motivation eller kreativitet). Hur vi än ser på inspiration tror jag att nyckeln är att inse att allas skapandeprocesser ser olika ut. Det gäller att hitta sina egna knep för att arbetet ska bli njutbart och roligt. De flesta framgångsrika och produktiva författare och illustratörer verkar dock vara överens på en punkt: Det är meningslöst att sitta och vänta på inspiration, gör du ingenting får du ingenting gjort!

//Frida