Peter Pan i Kensington gardens

Den här boken av J.M Barrie hittade jag på Bokbörsen för något år sen, överlycklig beställde jag hem den mest för att kunna njuta av Arthur Rackhams underbara bilder, vilka ständigt kontrasterar det mörka och oroväckande, med det skira och väna, ljusa. Han är helt enkelt en genial jäkel.

Helst, hade man ju velat lägga vantarna på en riktigt tidig utgåva från 1906 – 1911, men de går på auktion till den ohyggliga summan av 8000 svenska riksdaler, eller däromkring. Utgåvor från 30-talet kan man hitta för ca 500, vilket blir som hittat i jämförelse, men ändock…en är inte gjord av pengar, som man ibland tvingas att påminna sitt barn om. Sitt inre OCH yttre barn.  Kanske i plural om man har flera av den varan.

Mitt exemplar är en svensk utgåva från -82, men jag tycker inte att det påverkar formgivningen av boken så värst, den är relativt tidlös och ren, fast man har visserligen använt en onödigt klumpig serif till titeln på omslaget, men det har nog inte så mycket med det slafsiga 80-talet att göra, även om det heter Geometric Slabserif (det, eller någon form av Rockwell). Men, nog om DET, i det här fallet handlar allt om insidan.

Peter Pan i Kensington gardens utspelar sig innan Peter Pan har blivit den figur vi kanske oftast känner honom som (som tex i klassikern ”Peter Pan och Wendy”, där han porträtteras som aningen äldre), och är en 7 dagar gammal bäbis som, ”liksom alla nyfödda”, har varit delvis fågel. Han tror helt och fullt att han är kapabel att flyga, så han kan faktiskt flyga ut genom fönstret på huset han bor i för att återvända till Kensington Gardens. Där får han höra från den kloke och vise kråkan Solomon att han inte längre är en fågel, utan mer mänsklig. När han får veta detta förlorar han förmågan att flyga och är fast i Kensington gardens. Detta är upptakten till berättelsen och den är underbar att läsa tack vare det uppsluppna, lättsamma och fina språket; finurliga formuleringar, fyllt av underfundigheter och humor i form av lustiga detaljer. En del finstämda partier finns med, och vissa gränsar till poesi nästan. Arthur Rackhams illustrationer kompletterar texten perfekt. Det här är en rolig kapitelbok som lämpar sig väl till barn mellan ca 5-8,9 år kanske, lite grovt generaliserat så där, om man nu inte bara vill läsa den för sig själv med en kopp te, eller kanske ett glas whiskey. Lingonsaft funkar säkert också om man nu gillar det.

Man kan faktiskt läsa boken i sin helhet här.

/Linda

Originalutgåvan, 1906

Originalutgåvan, 1906

 

 

Fåglarna förklarade att de inte ämnade hjälpa honom mer.

Älvorna är dansiga

Älvorna är dansiga

BeardmaidHittade Beardmaid i en låda nu på morgonen och insåg att den nästan var klar förutom några lösa trådar. Så kan det vara ibland – det behövs bara fästas några lösa trådar så är allt klart.

Ibland kan man dock ha lite för många saker på gång samtidigt vilket leder till att ingenting blir klart.

Jag läser just nu en kurs på Malmö högskola som handlar om processkartläggning. Väldigt nyttigt att göra om man vill få ordning på sina processer.

/ Thobias

 

Sitti’s Secrets

Här kommer en recension av “Sitti’s Secrets”, skriven av Naomi Shihab Nye och illustrerad av Nancy Carpenter. Jag hittade boken i en liten bokaffär i det konstnärliga och bohemiska området Nevek Sedek i Tel Aviv. Naomi Shihab Nye föddes 1952 av en palestinsk pappa och en amerikansk mamma. Hon är författare, poet och låtskrivare.

IMG_8155IMG_8157

IMG_8159


Både texten och illustrationerna är väldigt poetiska och både förstärker och komplementerar varandra. Sitti’s Secrets är en stillsam och mycket vacker bok, som får olika världsdelar att kännas närmare varandra.

 

 

Nancy Carpenters illustrationer är gjorda med en kollageteknik, där hon lägger in foton, mönster, kartor och sedan målar på med akryl. Jag kan ibland vara känslig för kollage, då det kan bli lite rörigt eller halvfärdigt, men här är det mycket skickligt och smakfullt gjort.

 

Precis som författaren har bokens huvudkaraktär “Mona” en farmor som bor i Palestina. Mona bor i USA men får här åka och hälsa på sin farmor. De pratar olika språk så de hittar på ett eget språk att kommunicera med. “Sitti” är arabiska för mormor/farmor. Och Sitti’s Secrets handlar om de hemligheter Mona delar med sin farmor genom att lära känna henne.

Boken visar på samhörighet som går över kulturskillnader, språk, murar och tusen mil och förmedlar en önskan om fred. Den tål att läsas många gånger!

Bilden visar hur Sitti läser lycka i Monas panna:

IMG_8161

“Does my grandmother know what will happen in the world? Does the world have a forehead? Sometimes I think the world is a huge body tumbling in space, all curled up like a child sleeping. People are far apart, but connected.”

 /Marta

Ypperlig förvandling; Kafka i barnens värld

Så, man nämner Kafka och genast genmäles ord som “svår”, “tung” “handlingsfattig” och “trälig”. Exempelvis. En del ord är väl dialektala. Ibland uppstår bara tystnad, en tystnad så fullständig att man kan höra fraset från ett ögonbryn som höjs och någon strupe som inte alls är med på saken, den harklar sig av olustkänsla i halsen där den bor. Nu är ju ovan beskrivna scenario såklart en överdrift, de flesta jag omger mig med har stor respekt för nämnda författare, men om man tillåts att generalisera lite, så är det en högst trovärdig scen. Jag själv brukar kunna känna av stämningen lite, och undviker i vissa fall att föra saken på tal, men har ibland trampat i klaveret och då upplevt liknande situationer.

Hur skulle det då bli om en nämnde Kafka i barnbokssammanhang? Det orkar jag inte bry mig med, för jag är övertygad om att en del av hans noveller skulle fungera utmärkt som omarbetning till barnlitteratur. Det enklaste exemplet är väl “Förvandlingen”, som flest känner till, med surrealistiska händelser som just en förvandling från mänsklig skepnad till skalbagge. Det kan nog bli ganska intressanta diskussioner i barnkammaren om kvällen, inte minst av existentiella slag. Och varför pratar jag om detta? Jo, för det har just utkommit en omarbetning av professor Matthew Roth (U.S.A) , med illustrationer av Rohan Daniel Eason (London), så vitt jag förstår en underbar liten sak, dock på engelska, och väl värd att utforska. Läs mer om saken här och beskåda de vackra illustrationerna.

Denna står definitivt överst på min önskelista detta året! / Linda

 

Nallarna

Jag skapar mina figurer en ögla i taget. Med mina lite klumpiga fingrar tar det ungefär 40 timmar. Ibland finns det en klar bild från början medan det andra gånger bara växer fram en figur ur öglorna. Processen är väldigt meditativ och kravlös. Blir det inget så blir det inget. Blir det inget den här gången så kanske delen går att använda senare.

reno cave

Som liten gillade jag Fablernas värld. Under tonåren kollade jag mycket på serier som MacGyver och Renegade. Idag inspireras jag av vardagen och min omgivning. Genom att blanda inspiration försöker jag skapa kontraster som t.ex. hårt och mjukt eller tuff och mesig.

IMG_9948

När mina fabler ger sig ut på äventyr är det i den riktiga världen. När man endast är 10-15 cm lång upplever man omgivningen annorlunda än om man är 180 cm. En gren kan betyda skillnad mellan liv och död.

IMG_9928

Att ta sig över en buske och njuta av utsikten kan ta en hel dag.

IMG_9839

En plats kan få ett nytt användningsområde. En gräsmatta kan bli en landningsbana.

IMG_9832

Ett träd kan bli ett hem. En figur kan bli inspirationen till en annan. En ögla kan bli flera.

/Thobias

Akvarellteknik

Idag tänkte jag skriva lite om hur jag gör en illustration. Jag följer ingen klassisk teknik och har egentligen aldrig lärt mig hur man “ska göra”, utan har lekt och experimenterat fram min egen stil.

illustration_leonhardt_dröm_web
_MG_8074_MG_8072

Jag börjar med att skissa. Oftast gör jag några små skisser innan jag börjar rita upp bilden på akvarellpapper.

 

 

 

Min idé var först  att göra en jättestor sovande leopard och en flicka som springer emot den.

Det är svårt att förklara hur själva inspirationsprocessen går till, men när jag började rita leoparden kände jag att det inte var helt rätt och så fick jag idén om ett lejon som flyger genom universum.

_MG_8073

 

 

 

 

 

 

Jag googlar lite referensbilder på hoppande lejon och börjar rita bilden tunt med blyerts på akvarellpapper. Till den här bilden använde jag Dekorimas “Aquarelle” istället för “The Langton Prestige” som jag brukar använda. Båda funkar väldigt bra till min teknik.

Sen är det dags för den roligaste delen: måla! _MG_8067

Jag har tyvärr inga bilder från processen, men jag börjar med bakgrunden. Här låter jag färgerna flyta ganska fritt och går över ytan flera gånger med olika nyanser, lägger i tjockare med färg på vissa delar, mer vatten för att färgen ska flyta och lägga sig vackert. Ibland suger jag upp lite färg med en tuss papper, vilket också ger en fin effekt. Jag suger upp mycket färg där jag ska måla stjärnor, vilket ger ett fint ljus runt dem.illustration_leonhardt_dröm_web_detalj

Till lejonets päls använder jag en lite bredare, spretigare pensel och lägger flera lager med olika nyanser.

illustration_leonhardt_dröm_web_lejon

Sedan går jag över pälsen och andra detaljer med färgpennor, det ger en annan textur. Jag använder akvarellpennor. De är mjukare är andra färgpennor och färgen är vattenlöslig om man sedan vill mjuka upp texturen med pensel. Stjärnor och vissa andra detaljer fyller jag i med vit täckande färg.

_MG_8068

 

_MG_8071

_MG_80695

 

 

 

 

Slutligen fyller jag i alla linjer med vattenfast tusch och stålstiftspenna.

 

 

 

_MG_8063

 

/Marta

 

Gästbloggare: Moa Schulman

Idag gästbloggar Moa Schulman, om hur det var att illustrera Ett hus utan speglar av Mårten Sandén. Vad jag gillar sånt här! Att se skisser, referensbilder och hur allt såg ut innan det blev klart. Nedan kan ni se en bild jag tog av Moa på en vernissage under den stora barnboksmässan i Bologna. Till höger på bilden syns omslaget till Ett hus utan speglar, upplyst bakifrån. (Och allra längst ner kan ni se det helt fantastiska hus som Moa växte upp i. Jag kan bara inte sluta titta på det.)

/Sanna

Screen-shot-2014-06-09-at-01.12.42

När är du född: 1982

Yrke: Illustratör, skribent och formgivare

Familj: mamma, pappa, bror, pojkvän, hund och bästisar

Älskar: mitt jobb, hunden Rudy, aktivism och växterna på min balkong

Avskyr: att jag inte har en sångröst

Vilken barnbok betydde mest för dig när du var barn?

Om jag får säga en kapitelbok så var det skuggserien av Maria Gripe. Den läste jag fem gånger på raken och läser om just nu.

En barnbok som jag har oförglömliga minnen av är In the night kitchen av Maurice Sendak. Jag ryser fortfarande när jag ser bilderna.

ETT HUS UTAN SPEGLAR av Mårten Sandén

Vad: 19 illustrationer, en per kapitel.

Kund: Rabén & Sjögren

Jag fick manuset till Ett hus utan speglar av Mårten Sandén redan i mitten av 2011, ett drygt år innan boken skulle komma ut. Eftersom jag fortfarande studerade då så var den goda framförhållningen en förutsättning för att jag skulle hinna. 19 illustrationer, tapet samt ett bokomslag skulle hinna ta form parallellt med sista året på konstfack. Eftersom det här var mitt första barnboksuppdrag så innebar varje moment nya problemställningar.

Jag började med att läsa manuset noga. Strök under i texten när jag stötte på partier som var viktiga för illustrationerna: utseenden, tidsålder, känsla, årstid. Stödord jag skrev ner för att ringa in stämningen i boken var: eftertänksam, sorglig, melankolisk, ensam, mystisk, spöklik, långsam, drömmande.

Boken skulle med hjälp av formgivning och illustration anta en lite ålderdomlig ton, påminna om en klassisk kapitelbok. Tillsammans med förläggaren Marie Augustsson bestämde vi därför att vi skulle lyfta ut en central mening från varje kapitel och låta den illustreras på en helsida invid varje kapitelstart. Det var skönt att på så sätt få hjälp med urvalet, vad i den här berättelsen ska visualiseras?

När det kommer till utseendet på karaktärerna så fick jag också lite hjälp. Författaren Mårten mailade över några förlagor för alla karaktärer som figurerade i boken, hur han hade tänkt sig att de såg ut. Både förlaget och Mårten var tydliga med att jag inte behövde förhålla mig till dem men jag upptäckte samtidigt att jag gillade den begränsningen.

Hayley_ Mills_Moa_Schulman                          flickan_Wilma

Skådespelaren Hayley Mills                                   Flickan Wilma i boken

Därefter kom frågan om teknik. Jag är van vid att jobba i olika tekniker och hade ingen självklar ingång till hur just den här boken skulle illustreras, men det faktum att den skulle tryckas i svartvitt var vägledande, kontrasterna behövde överdrivas för att få fram en “mystisk” ton. Jag ville att bilderna skulle vara mörka och täcka alla vita ytor med gråskala och rumslighet. Det här gav mig tillfällighet att testa en för mig ny teknik, inscannade bläckstrukturer som jag byggde ihop i datorn.

Så här såg några tidiga skisser ut:

Skiss_över_första_kapitlets_trapphall_Moa_Schulman

Skiss över första kapitlets trapphall

utsikt_Moa_Schulman

Utsikt

Studie_Moa_Schulman

Studie i karaktärers utseende (här Wilma och Thomasine)

Eftersom jag aldrig illustrerat en lång berättelse förut innebar det en stor utmaning att få överblick och hålla ihop bilderna. Jag skissade upp alla scener först och försökte bygga upp en dynamik. Jag valde att inte skapa bilderna i kapitel-ordning, utan istället ta dem i slumpartad ordning, för att undvika att min egen utveckling (min utveckling inom den här tekniken och den här berättelsen) skulle avslöjas. Jag ville inte riskera att bilderna exempelvis skulle bli bättre och bättre ju längre in i boken man kom, eller att de tvärtom skulle bli synbart sämre på grund av att jag exempelvis skulle få ont om tid mot slutet av arbetet.

Jag har alltid gillat att illustrera människor men är ganska ovan vid att illustrera rum. Dessutom rum som tillhör ett hus som är mycket gammalt. För interiören behövde jag göra bildresearch.

Trapphall_från_första_kapitlet_Moa_Schulman

Trapphall från första kapitlet

trapphall_hittad_på_internet_Moa_Schulman

Trapphall hittad på internet

Det som var mest kämpigt var att välja stil och teknik. När jag väl bestämt mig gick det fortare. Det anade jag inte innan jag påbörjade arbetet, att det skulle ta två tredjedelar av tiden att göra de första tre illustrationerna.

En rolig sak med att illustrera den här boken var att Mårten Sandén hade mina gamla favoritböcker som förlaga till Ett hus utan speglar, nämligen Maria Gripes skuggserie. Jag läste dem minst fem gånger när jag var liten, och jag kunde i läsningen av Mårtens bok verkligen se hur han inspirerats. Ytterligare en sak som bidrog till att jag fick en stark känsla för den här boken är att jag växte upp i ett stort hus, ett kråkslott, som jag tyckte påminde mycket om huset i boken. Också där spökade det, det var nog det som gjorde att vi flyttade. Men i boken får det spöklika ett mer försonande drag.

Ett_hus_utan_speglar_Moa_Schulman

Huset i boken (från omslaget)         

Villa_Dagaborg_Moa_Schulman

Villa Dagaborg där jag växte upp

 

Nocturne av Isol

Isol_barnboksverket_1

Isol_barnboksverket_2

Isol_barnboksverket_3

Det här är en så fin och inspirerande bok! Av en så fin och inspirerande person. Jag hade nöjet att ha Isol som lärare under Work in progress i våras. Under två dagar höll hon, Lilian Brøgger och Benjamin Chaud workshops för 14 illustratörer. Isol berättade även om sina böcker och hur hon tänker när hon jobbar. Hennes idéer är ofta enkla men geniala, som tex boken Nocturne. Den är delvis gjord med självlysande bläck och innehåller “drömrecept”. När jag testade den i mörkret i mitt lilla lilla badrum kändes det nästan magiskt. (….men den var svår att fota av.)

Det är inte ofta man ser böcker av hög kvalitet använda sig av något annat än vanligt bläck. När man hittar böcker med glitter, päls, olika taktila material, eller med lukt och ljud, så är det nästan alltid rätt dåliga böcker om Dinsney-prinsessor eller möjligen bondgårdsdjur. Om någon hittar en bra barnbok med glitter i så tipsa mig gärna! (Och om någon hittar en liten bok från åttiotalet om en sjöjungfru, med turkost hår gjort av päls, så bara MÅSTE ni meddela mig. Jag har letat förgäves.)

/Sanna

Presentation

Vårt första blogginlägg. Nu börjar det äntligen att hända saker.

Barnboksverket skapades av en grupp entusiaster som pluggade Barn- och ungdomslitteratur tillsammans vid Malmö högskola våren 2012, förutom Sanna som tillkom i efterhand (och glädjen var stor).

Alla har färdigställt varsin barnbok och alla driver mer eller mindre på för att få sitt verk utgivet av något förlag, eller funderar över att ge ut sin bok själv, och någon har redan fått sin bok utgiven. Andra har fortsatt med andra projekt, men i det stora hela tycker vi att vi kan kalla oss barnboksskapare.

Som författare, barnboksförfattare eller författare över lag, kan man ibland känna sig instängd och nästan kvävd av sitt verk, man kan få den där känslan av att allt står stilla, att man fastnat och inte kommer vidare, eller man kan känna hopplöshet inför den stora djungel som är förlagsvärlden.

Då kan det vara skönt att se att det finns andra i samma sits eller som har varit där, och som kan tipsa och ge råd, eller bara ge sin syn på saken och vet hur det känns.

Vi startade Barnboksverket för att samla våra energier, för att sporra och inspirera varandra. Vi tänker nu att vi vill dela med oss av vad vi går igenom för processer och delge de erfarenheter och kunskaper vi plockar upp på vägen, och på så vis vara en inspirationskälla och kanske en hjälpresurs för människor som står i begrepp att göra samma sak.

Vi vill också verka som ett intresseväckande och underhållande forum för bildskapare eller bokläsare i allmänhet

På vår hemsida kommer vi att dela med oss av inspirationskällor, lista förlag vi tycker om, intervjuer med redan etablerade barnboksförfattare och blogga om våra processer i stort och litet. En och annan recension av barnböcker, samtida eller dåtida, kommer att postas och ibland något inlägg om en favoritillustratör till exempel.

Vi hoppas att du som besöker oss ska känna att du kan kontakta oss med frågor av olika slag rörande din process, allt från synopsis-stadie till utgivnings-stadie är välkommet, eller något du bara gått och funderat på, och vi ska göra vårt bästa för att hjälpa till på de sätt vi kan.

Och framför allt hoppas vi att du ska finna det vi delar med oss av inspirerande och peppande.