Skatter från barndomen: Tomanernas liv

Tomanernas liv av Christine Nöstlinger, Berghs förlag 1989. Illustration Helme Heine. Foto: Marta Leonhardt.“Tomanernas liv” är skriven av den österrikiska författaren Christine Nöstlinger och illustrerad av Helme Heine. Den kom ut 1989 på Berghs förlag i översättning från tyska av Gunnel Enby. (En tidigare upplaga gavs ut 1977 under titeln “Tomanis liv” på samma förlag.)

 

 

 

 

Ur Tomanernas liv av Christine Nöstlinger, Berghs förlag 1989. Illustration Helme Heine. Foto:Marta Leonhardt.“Tomanernas liv” handlar om systrarna Lovisa och Lisa Meier, som lever i ett vanligt hus med en trädgård, omgivet av liknande hus med liknande små trädgårdar. De är båda snälla och lydiga barn, som har femmor i alla ämnen. Efter skolan stickar de sockor och virkar grytlappar, diskar och putsar pappas skor. Deras föräldrar älskar dem mycket och varje dag efter jobbet tar pappa Meier med en liten present till sina döttrar, tex strumpstickor, trådrullar eller ett par fingerborgar. Men en dag kommer han hem med en stor bok, med titeln “TOMANERNAS LIV”. Ur Tomanernas liv av Christine Nöstlinger, Berghs förlag 1989. Illustration Helme Heine. Foto: Marta Leonhardt.

Här börjar systrarna Meiers förvandling till två vilda, gränslösa, glada och oborstade blå troll. Deras mamma skäms så mycket över dem att de inte får gå i skolan längre och får bara gå ut nattetid, där de härjar under fullmånens sken till grannarnas förskräckelse.

Det här var en av mina favoritböcker när jag var liten. Det är en hyllning till barnets frihet att slippa hårda konventioner. Nöstlingers språk är varmt och humoristiskt och komplementeras väl av Heines uttrycksfulla illustrationer i akvarell. Jag föredrar i vanliga fall detaljrika illustrationer som fyller upp uppslagen, men Heines illustrationer är faktiskt oemotståndliga. Titta bara på trollens vassa tänder och deras klotrunda blå magar!

Boken finns inte längre i tryck hos det svenska förlaget, men går att hitta på antikvariat och begagnat på internet. Ur Tomanernas liv av Christine Nöstlinger, Berghs förlag 1989. Illustration Helme Heine. Foto: Marta Leonhardt.

 

/Marta

Chokladtoppar och vätteljus

I somras fick jag äran att illustrera omslaget till Ingrid Jönssons bok “Chokladtoppar och vätteljus” som kom ut på förlaget Beta Pedagog i höst. Jag har tidigare gjort omslaget till “Flickan i drömfångaren” av samma författare. Båda böckerna blandar vardagsrealism med magi, på ett vackert och spännande sätt. Ingrid kan verkligen skriva empatiskt, något som gör att karaktärerna känns levande och nyanserade! Temat med väsen ur folktron är väldigt inspirerande att jobba utifrån och det gick snabbt att komma på idéer till illustrationen.

Så här blev resultatet:Chokladtoppar och vätteljus

Illustrationen är gjord i akvarell, kombinerat med vit gouache och svart tusch. Jag tycker om när det blir skarpa konturer, och med tusch och stålstift kan jag göra svarta, tunna och dynamiska linjer. Illustrationen går över hela omslaget, den vänstra sidan blir baksidan och den högra framsidan. Jag tycker om att göra sådana omslag då man kan utnyttja hela ytan till att göra en svepande rörelse från framsida till baksida. Det var också lite av en utmaning för mig att få in så mycket rörelse i bilden, men jag blev nöjd med resultatet. Boken handlar mycket om förändring, till och med resa i tiden…

Så här skriver förlaget Beta Pedagog om boken:

“En hund med gröna ögon. En plastpappa med en mystisk fiol. En miniatyrflicka i grå luva som söker efter ett magiskt föremål. Ja, den här våren händer märkliga saker kring den gamla eken på Björeboda gård.

Skolans tema om naturväsen blir plötsligt till skrämmande verklighet för kompisarna Svante och Alva. Innan de riktigt förstått hur det gått till befinner de sig mitt i ett fantastiskt och farligt äventyr bland väsen och varelser som de bara trodde fanns i sagorna.

Deras uppdrag är viktigt. Och insatsen högre än de anar.

Ingrid Jönsson har skrivit en ny underbar bok, som är både spännande och gripande.”

 

Björeboda karta

Till inlagan fick jag göra en karta över Björeboda gård, där äventyret utspelar sig.

 

Länk till Beta Pedagog:
http://www.betapedagog.se/chokladtoppar-och-vatteljus-p-2418-c-565.aspx
Länk till boken på Bokus:
http://www.bokus.com/bok/9789188009197/chokladtoppar-och-vatteljus/
Bokens facebooksida:
https://www.facebook.com/Chokladtoppar-och-v%C3%A4tteljus-505369982952200/?fref=ts

/Marta

Besök hos Bamse

Vi hade förmånen att gå på studiebesök hos Egmont en förmiddag i februari.

Bamse och Sanna

För att göra en längre historia kort, så grundades Egmont av en man vid namn Egmont Harald Petersen i Danmark, som 1892 framställde första färgbilden i sitt lilla hemmatryckeri i sin mammas kök. Första tidningen som trycktes hette Hjemmet och behandlade ämnen som rörde hushållet. Detta var föregångaren till det magasin vi idag känner som Hemmets Journal. 1914 ombildades företaget till stiftelse, då den gode Egmont lämnade jordelivet efter ett tags sjukdom. Än i dag går överskott till välgörande ändamål rörande barn.

Möte hos Egmont

På 60-talet började Rune Andréasson att teckna Bamse, och 1973 kom första Bamse-tidningen ut. På 90-talet tog Egmont över Bamse-produktionen och i dag har de utökat sortimentet till att innehålla även Bamse-kokböcker, ABC-böcker, sagor för de minsta, oändliga mängder av prylar och även spel från avdelningen Kärnan som tillverkar Bamse-spel och pussel bl.a.

Vi satt ner med Charlotta Borelius från Bamseredaktionen och vi frågade henne hur de jobbar med manusförfattare och Bamse-tecknare.

Alla manusförfattare och illustratörer, även layoutarna är frilansare. En liten skara illustratörer och författare jobbar regelbundet för Bamse, men ibland tar de in andra tecknare eller använder en manusidé från en läsare tex. Har man en idé för ett Bamse-äventyr så ska man skriva ihop en synopsis och skicka till dem. Man får tänka på att det ska funka i Bamse-världen med logiska sammanhang.

NBamse-och-Nalle-Majaågot vi tyckte var intressant är hur Bamseredaktionen jobbar med genusfrågor.

Förr var tex alla Krösus fixar-sorkar män, men nu är de mer jämnt fördelat. Bamse, Lille-Skutt och Skalman har fortfarande huvudrollerna, men Nalle-Maja, Nina Kanin och andra kvinnliga karaktärer får ta större plats än innan. Yrkespersoner i äventyren, som tex läkare och arkeologer är också ofta kvinnor.

 

 

Bamse har förnyats en del sedan 70-talet, men grunden med serier om vänskap, moral och sociala frågor står kvar. Grafiskt sett har serien genomgått en försiktig modernisering, färgerna är tex ljusare och miljöerna är lite mer realistiska, men mycket av den ursprungliga stilen är kvar.

Har du lagat muffins från Bamses kokbok eller sjungit visor i serieformat? Vad skulle du vilja se för barnserier på marknaden? Kommentera gärna 🙂

/Linda, Sanna & Marta

 

 

Illustrationer till “Flickan i drömfångaren”

I våras fick jag ett drömuppdrag! Jag skulle få illustrera omslaget till en kapitelbok för barn i mellanåldern. Boken heter “Flickan i drömfångaren” och är skriven av Ingrid Jönsson. Ni kan läsa hennes inlägg om skrivandet härEfter en första kontakt med förläggaren på Beta Pedagog, som är fantastiskt trevlig och har varit underbar att samarbeta med, fick jag kontakt med Ingrid! Hon skickade mig manuset. Det gick inte att lägga ifrån sig och jag föll genast för den kombinationen av realism och magi. Berättelsen följer flickan Tess utveckling efter att hennes föräldrar skiljt sig och hon flyttat med sin mamma till en liten håla och tvingas börja på en ny skola. Magin kommer in i berättelsen i form av en förtrollad flicka som bor i en gammal drömfångare i Tess fönster.

När jag hade läst manuset började jag göra ett par konceptskisser för omslaget. Jag visste att jag ville ha med drömfångaren och en stjärnhimmel. Här har jag använt en gammal bild (här) och snabbt skissat över den i Photoshop.

I nästa skiss ville jag utgå ifrån en vaken Tess, som sitter omgiven av sina böcker, bilder och dikter.

 

 

 

 

Jag gillade båda skisserna och ville ha en kombination av båda. Jag hade fått klartecken på skisserna från förlaget och Ingrid tyckte om min skiss av den sittande Tess.drömfångaren_skiss3_web

Sedan var det äntligen tid att sätta igång med målningen! På Ingrids förfrågan satte jag in Nashota i drömfångarens nät. Det kändes bra att hon också fick vara med påframsidan. Efter att ha skissat upp bilden på akvarellpapper med blyerts, fyllde jag i konturerna och de svarta detaljerna med flytande tusch och stålstift. Sedan målade jag bakgrunden, med mycket vått-i-vått för att få jämna, livfulla övergångar i akvarellfärgen. Efter att jag täckt hela målningen med ett par lager akvarellfärg, gick jag över vissa detaljer med akvarellpennor för att få en mer täckande yta och fler skiftningar i färg och textur. Sedan målade jag stjärnorna och vissa små blänk med vit gouache på tub.

omslag

Förlaget satte in texten till omslaget. Såhär blev den färdiga framsidan. Illustrationen löper runt hela omslaget och några av fjädrarna blåser vidare till baksidan.

 

 

 

 

 

Drömfångaren till inlagan ritade jag med tuschpennor. Jag bildgooglade mängder med olika slags drömfångare och gjorde därefter en egen design. Drömfångaren har en hel sida i början av boken och är sedan med som en liten bild i varje kapitels början.

När illustrationerna till förlaget var klara fick jag erbjudandet att göra tre till illustrationer till Ingrid. Det blev tre stycken illustrationer på den underbara lilla Nashota, bokens magiska lilla älva som jag själv blev helt förälskad i!

 

Jag utgick ifrån ett par episoder i boken som visade väldigt olika sidor av Nashota.Drömfångaren_Nashota_bokhyllan_illustration_leonhardt_100dpi_web

 

 

 

 

Drömfångaren_Nashota_plåt_illustration_leonhardt_100dpi_web

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kändes allt lite vemodigt att avsluta projektet, för det hade varit så fantastiskt roligt! Men jag är så glad över alla barn och ungdomar som kommer att se dem och läsa boken. Jag rekommenderar den varmt!

/Marta

Boken kan ni köpa här:

http://www.betapedagog.se/ShowSearchResult.aspx?pagesize=20&searchstring=dr%C3%B6mf%C3%A5ngaren

eller här:
http://www.adlibris.com/se/bok/flickan-i-dromfangaren-9789186213565

Shaun Tans arbetsprocess

Här är en liten video där den intressanta och otroligt skicklige Shaun Tan beskriver lite om sin arbetsprocess. Shaun Tans böcker har mångfacetterade, uttrycksfulla bilder som helt eller till större del står för det han vill förmedla. Jag tycker att det alltid är lika intressant att se hur andra illustratörer jobbar och hur deras studios ser ut.

Hoppas att ni har en fin fredag!

/Marta

Det osynliga barnet

Jag älskar Tove Janssons bilder, hennes språk och känslan, av att bli förstådd, som infinner sig vid kontakten med hennes verk. Hennes böcker är av det slaget som verkligen kan beröra både barn och vuxna. En kan läsa om dem otaliga gånger och varje gång finna ett större psykologiskt och existentiellt djup uttryckt med värme och humor.

det osynliga barnet_barnboksverket_jansson

En berättelse som jag vill rekommendera är “Det osynliga barnet”. Bara hur berättelsens osynliga huvudkaraktär är gestaltad är en rörande träffsäker bild. ninni

 

 

 

 

 

Det osynliga barnet är en berättelse om flickan Ninni som har vuxit upp hos en hemsk tant.

”  – Inte arg, förstår ni, sånt kan man begripa. Hon var bara iskall och ironisk.
– Vad är ironisk, frågade mumintrollet.
– Nå, föreställ dig att du snavar på en klibbsvamp och sätter dig mitt i den rensade svampen, sa Tooticki. Det naturliga vore förstås att din mamma blev arg. Men nehej, det blir hon inte. Istället säger hon, kallt och förkrossande: Jag förstår att det där är din uppfattning om att dansa, men jag vore tacksam om du inte gjorde det i maten. Så, ungefär.
– Fy så obehagligt, sa mumintrollet.”

Tooticki tar med Ninni till muminhuset, där hon långsamt börjar återfå sin gestalt. En tass i taget.

Hela berättelsen är skriven med en ljuvlig skärpa och humor och man kan riktigt höra finlandssvenskan! Åh, som jag önskar att jag kunde skriva lika levande som Tove Jansson! Vi behöver verkligen fler berättartalanger som henne och för mig är hon en stor inspiration. Jag inspireras också av hennes tecknarstil, som med få linjer uttrycker så mycket. Jag hoppas att de som är barn nu får tillgång till muminberättelserna, och då inte bara de nygjorda filmerna. Det finns så mycket att upptäcka, uppleva, lära sig och drömma om i muminvärldarna! Och en rejäl tankeställare för de vuxna som är ironiska och nedlåtande mot barn.

Mer mumin åt folket!

/Marta

 

Gästbloggare: Ingrid Jönsson

Flickan i drömfångaren

 

 

 

 

Ingrid Jönsson är aktuell med boken “Flickan i drömfångaren” som gavs ut på Beta Pedagog i vår. Omslagsillustration: Marta Leonhardt

 

Jag har aldrig riktigt förstått den där klyschan med att författare skulle ha svårt att släppa sin bok, sin baby, ifrån sig. Att man jämför en bok med ett barn tycker jag nästan är stötande. Kom igen, det är ju ändå bara lite papper och trycksvärta. Okej då … lite mer är det förstås, men för mig har det inte varit några problem att släppa mina två böcker. Konstigt uttryck förresten, ”boksläpp”! Jag hade en galen idé i samband med förberedelserna inför releasefesten till ”Flickan i drömfångaren”. Nämligen att jag skulle låtsas tappa en bok och sen säga: ”Jaha, det var det boksläppet, det – tack för att ni kom. Böckerna säljs där borta.” Det skulle bli jordens billigaste releaseparty, förstås, men gästerna skulle nog blivit ganska besvikna …

Nej, för mig har det känts som en befrielse att skicka i väg manuset. Och har man sen tur, som jag hittills har haft, vad gäller schysta förlag och grymt begåvade illustratörer, kan man bara luta sig tillbaka och njuta av att boken ger sig ut på egen hand, och tar världen om inte med storm, så åtminstone med styv kuling!

Att jag alltid gillat att skriva låter fruktansvärt klyschig, men det är sant. Inte förrän jag kommit upp i den gyllene medelåldern insåg jag att om det skulle bli något av med författardrömmarna så fick jag sätta fart. Så det gjorde jag. Det finns två skäl till att det blev just barnböcker för mellanåldern. Dels var jag lite rädd för att det skulle bli självutlämnande och privat att skriva för vuxna, och dels var jag sugen på att skriva något riktigt bra och viktigt för just barn. Jag har arbetat som lärare i tjugo år och visst finns ett stort intresse och ett engagemang för barn med i botten, när jag skriver.

Mitt mål med skrivandet är att producera texter som barn både kan bli underhållna av och lära sig något av. Inte minst vill jag att de ska lära sig något om sig själva och om livet. Få nya insikter och kunna se saker ur en annan synvinkel. Det är ett stort ansvar att skriva för barn – så mottaglig och samtidigt så sårbar som man är i mellanåldern är man nog varken förr eller senare. Litteraturen är en tillflyktsort för många. Därför vill jag förmedla hopp. Inte förringa elände och problem, men avsluta med en hoppfull känsla. Det tycker jag är viktigt.

När jag skriver börjar jag ofta med att bestämma temat i boken. Hittills har det blivit mod, vänskap, att stå upp för vad man tror på, att lära sig tycka om sig själv, att följa sina drömmar och att vuxenvärlden i allmänhet bör skärpa till sig … När jag sen har skrivit klart har det ofta visat sig att jag fått med en stänk existentialism i anrättningen också … Det är nog därför jag gillar magisk realism, som ju är genren i ”Flickan i drömfångaren”.

Inspiration hittar jag på olika håll. Hittills har det inte varit en bristvara. Jag bor ju mitt i Brösarps norra backar på Österlen och naturen är viktig för mig. Det är en överdrift att säga att jag är en skogsmulle – snarare är jag tjuren Ferdinand som älskar att lukta på blommor och se molnen vandra över himlen. Och träd – jag ÄLSKAR träd! Det är en himla tur att jag bor bland hundraåriga tjocka bokar och ekar. Så här i lövsprickningstider är det så vackert att man nästan inte kan sticka näsan utanför dörren utan att gråta (nåja, det beror delvis på pollenallergi också …)

Och så inspirerar ju alla ”mina” skolbarn mig. Jag lovar, man behöver bara finnas i skolmiljö sisådär en vecka eller två och vips kommer det ungefär femtioåtta bokideér flygande och ansätter hjärnan!

När jag sen skriver så gör jag det tämligen tråkigt strukturerat. Men det passar mig. Först gör jag en tydlig synopsis. Jag skriver ner en halv – en sida i ett block om varje kapitel, och gör mindmaps om personer och miljöer. Lite senare blir de halva sidorna ett par meningar på postitlappar (en lapp till varje kapitel) som jag kan flytta runt på ett stort papper.

Jag gör inget råmanus utan jag skriver så bra jag kan från början, med långa miljöbeskrivningar (älskar dem) och en massa annat trevligt lullull. Sen får jag förstås stryka en del. När jag har skrivit manuset ”klart” har jag skickat till testläsare och till lektör. Och sen kan det bli lite ändringar. Hittills har jag inte skrivit om något manus helt och hållet, dock. Kanske får en del tjusigt, men onödigt, stryka på foten och måhända måste en och annan karaktär eller tråd försvinna. Less is more, gäller ju verkligen. Tyvärr. Skämt åsido, jag har verkligen upptäckt hur mycket bättre ens texter blir när man stryker i dem.

ingrid jonsson

För det viktiga är ju inte vad som står. Det viktiga är vad som inte står. Det har jag inte hittat på själv men när jag såg det på en blogg någonstans i nätdjungeln tog jag genast uttrycket till mig. Så sant. Och så svårt. Och så roligt! Jag tycker det är hur kul som helst att utmana mig själv att skriva den ultimata texten. Och samtidigt vilar jag i den trygga vetskapen om att vägen till fulländning, den är oändligt lång!

 

Ingrid Jönsson

 

 

Länkar:
https://www.facebook.com/flickanidromfangaren 
http://skola.betapedagog.se/flickan-i-dromfangaren-p-2267-c-565.aspx
http://www.bokus.com/bok/9789186213565/flickan-i-dromfangaren/
http://ingridjonsson.com
http://martaleonhardt.com

Ronja

Ronja

Häromdagen tittade jag på Ronja igen! Jag älskar den av hela mitt hjärta, och berörs fortfarande starkt av den. Vad säger ni, ska vi inte strunta i det här samhället och flytta ut i skogen? Den här berättelsen kan vara den som jag kände igen mig mest i som liten. Närheten till naturen är något så starkt i Astrid Lindgrens berättelser och kanske som allra mest just här.

Specialeffekterna må vara gamla (och ändå så välgjorda), men jag slås av tanken att det förmodligen inte skapats ett mästerverk som detta inom barnkulturen, varken förr eller senare! Astrid Lindgren hade verkligen förmågan att berätta en historia utifrån ett barns känslor och synsätt. Det finns inget konstlat i sättet hon målar upp Ronjas värld. Det finns en sådan värme och äkthet i sättet karaktärerna är utformade och även föräldrarna får vara mänskliga, ibland väldigt mänskliga. Mattis verkar helt sakna självdistans och är vild och glad som en rövarhövding ska vara. När han återförenas med sin dotter tåras mina ögon än idag.

Ronja och Birk

Birk och Ronja är vilda och fria, utan samhällets begränsningar som skönhetsideal och stillasittande undervisning hela dagarna. Samtidigt tar de själva stora beslut och vågar gå sina egna vägar. De modiga och har en stark känsla för moral. De är också fria i sina könsroller och får vara nyanserade karaktärer med många olika färdigheter och egenskaper.

Trots att det bara är 30 år sedan boken filmatiserades ser jag redan en stor skillnad i vad som anses vara okej att visa för barn. Under avlusningen ser vi hela rövarbandet springa nakna i snön och till våren badar barnen nakna i skogen. Jag tror att risken för en dålig kroppsuppfattning och komplex ökar när nakenhet blir så tabu som det är idag och vanliga kroppar i alla åldrar blir en sällsynt syn.

I januari i år kom nyheten av Ronja Rövardotter ska bli anime, i Goro Miyazakis regi. Han är son till Hayao Miyazaki som bland annat gjort “Spirited Away”. Det är svårt att se en favoritfilm bli omgjord, men samtidigt är jag glad för att nya generationer får återberättat den här historien, på ett sätt som är mer lättillgängligt för dem. Det är med spänning och viss bävan som jag inväntar resultatet!

Är Ronja Rövardotter fortfarande oöverträffad inom barnkulturen? Vad tycker du?

/Marta