Klappa snällt

Nu under de kommande dagarna så hoppas jag göra klart det sista på min kommande bok Klappa snällt. Jag längtar efter att se den tryckt och klar, och jag längtar efter att höra vad andra tycker om den. Det ska bli rätt skönt att inte kunna göra ändringar i den längre, efter att ha gått runt och funderat på den i två år. Själva idén fick jag när jag gick en hundpromenad i min barndoms villakvarter. Jag tänkte tillbaka på den väldigt speciella värld som uppstår när många barn är ute hela dagarna, utan att några vuxna lägger sig i. När jag kom in från promenaden var i princip hela boken klar i mitt huvud, men sen har jag ändå gått och funderat fram och tillbaka på olika saker. Nu är det alltså snart över med det, och förhoppningsvis får jag snart en ny idé jag kan gå runt och tänka på.

Vi är tillbaka!

2018 har dundrat igång med full kraft och känns spontant som ett väldigt bra år. Själv har jag hunnit ta emot Castorpriset och jobbar för fullt med en bilderbok som kommer ut hos Opal senare i vår. Den kommer att heta Klappa snällt och handlar om att vara snäll eller inte.

Illustration ur Klappa snällt, som kommer ut senare i vår.

Castorboken kommer ut någon gång i höst. Motiveringen till dess vinst lyder: Med Kedjan skapar Sanna Borell en spännande råttan-på-repet-historia som visar hur vi alla, i vår brokighet, hänger ihop med varandra. Ett roligt och överraskande bilderboksäventyr som lämpar sig utmärkt för högläsning.

Illustration ur manuset som vann Castorpriset.

/Sanna

Tillbaka!

Nu är vi tillbaka igen efter sommaren. Just den här tiden tycker jag är en av de bästa på hela året. Det känns som om allt kastas upp i luften och kan landa på ett nytt sätt. En nystart. Jag ska precis sätta mig och börja jobba med nya barnboksprojekt, och det känns väldigt roligt och spännande. Det känns också kul att bloggen kommer igång igen! Hoppas att ni vill följa oss i höst!

Kort boktips: Oväder

Oväder är en ny, fin bok från förlaget Mirando.

Vissa böcker går att läsa högt för sitt barn samtidigt som tankarna vandrar iväg åt annat håll. Det här är inte en sån bok. Första uppslaget börjar med:

Småsnår skälver

Morrhår darrar

Det gäller alltså att vara med. Som högläsare är det också roligt att få säga saker som “Moouuuiii!!!” och “Fssssss!!!”

Ibland passar bild och text inte riktigt ihop i bilderböcker. De har liksom olika känsla och ton, och känns helt fel. I Oväder känns det helt rätt, som om samma person har ritat och skrivit. Bilderna är dessutom väldigt snygga. De innehåller en massa fina färger, både verkliga och overkliga djur och vinden drar i de små strecken. Boken innehåller också små fina detaljer som handskrivet blandat med typsnitt, folietryck och ett försättsblad och eftersättsblad att studera i detalj.

Absolut en bok värd att letas upp och läsas!

Författare: Tuvalisa Rangström

Illustratör: Clara Dackenberg

/Sanna

Spara

Boktips: ALLT av Marc Martin

En ny bok från förlaget Mirando! Lycka! Mirando är förlaget som plockar ut vackra bilderböcker från andra delar av världen och ger ut på svenska (dock inte enbart översättningar, kolla in deras böcker här). De har tidigare gett ut Marc Martins bilderbok En flod, och nu kommer alltså även hans bok Allt (originaltitel Lots). Marc Martin är bosatt i Australien men kommer ursprungligen från Frankrike.

Allt är en slags upptäcktsbok om världen. Varje uppslag ägnas åt en stad eller en plats. Sidorna är fyllda av bilder samt små faktatexter, som ibland är formulerade med humor och ibland bara fakta rakt uppochned.

På varje sida går det att hitta själva upptäcktsresanden, som med sina röda och blå kläder påminner om Valle i Var är Valle-böckerna. Såna små detaljer är kul, och det är främst det där letandet som får igång min sjuåring.

Precis som med alla andra böcker från Mirando så känns boken omsorgsfullt utformad, och liksom lyxig. Den har ett stort format och matta sidor. Till och med bokryggen känns genomtänkt med sin rad av små pingviner som står uppe på varandra. Någon har lagt ner ett otroligt jobb på att handtexta hela översättningen (som är gjord av Elin Svahn).

Faran med den här typen av böcker är att det lätt blir fördomsfullt. Att det alltid är samma städer och länder som väljs ut, och att det alltid är det allra mest typiska med dessa platser som får vara med. Det är sällan som varje plats mångfald kommer fram. Jag kommer att tänka på Aleksandra Mizielinskas och Daniel Mizielinskis bok Kartor (Alfabeta), som kritiserades för att innehålla “våldsam kolonialism”. Allt tycker jag klarar sig betydligt bättre. De utvalda platserna och städerna är fördelade hyfsat jämnt över jordklotet (och kul att Ulaanbaatar är med), men just det där med att det lite fördomsfullt typiska för varje land alltid ska vara med finns här också. Själva människorna har alla möjliga hud- och hårfärger, men är ändå väldigt lika varandra. De är lika stora och med fullt funktionsdugliga kroppar (okej, i Hong Kong finns en dam med käpp). Rent visuellt ser det säkert snyggast ut med en massa människor som ser ungefär likadana ut, men jag tycker ändå att det hade känts bättre med större variation. Nån enda liten människa i New York hade kanske kunnat ha slöja till exempel. Och var finns alla barn?

En rolig grej med boken är att jag hittar saker som jag blir bli nyfiken på. Till exempel så googlar jag efter bilder på Sydkoreas, och alla de andra ländernas, stationer på Antarktis (Storbritanniens är snyggast).

För att sammanfatta så är Allt en snyggt illustrerad bok som är rolig att titta i för både stora som små.

Titel: Allt Författare och illustratör: Marc Martin Förlag: Mirando Bok Översättning: Elin Svahn

/Sanna

 

En sån dag på Barnradion

Nu går det att lyssna på min senaste bok En sån dag, på Barnradion! Lyssna här. Även om jag har lyssnat en hel del på Barnradion och allt jag hört låtit proffsigt och bra, så funderade jag en hel del på hur en bilderbok med förhållandevis lite text skulle fungera helt utan bilder. Tack vare bakgrundsljud och bra skådisar tycker jag att resultatet blev bra! Mamman spelas av Philomene Grandin, som är anledningen till att Philofix är ett av SVTs bästa program. Jag är glad att barnet spelas av ett barn, och inte en vuxen som förställer sin röst när det är dags för barnet att prata. En sån dag innehåller enbart dialog, och ingen berättande text, och det känns som om det passar här. Som radioteater ungefär.

/Sanna

Spara

Tips!

SVT:s nya program Konsthistorier började sändas igår, och första avsnittet handlade om Elsa Beskow och Roger Andersson. Rekommenderas varmt! Tiden har väl på sätt och vis sprungit ifrån Elsa Beskows böcker på vissa sätt, men verkligen inte själva naturen i illustrationerna.

/Sanna

Nytt år

Välkomna till ett nytt år med Barnboksverket!

Själv inledde jag året med hybris efter att ha fått ett författarstipendium, och med att göra stora, högtflygande planer. Tyvärr lättade hybrisen nästan direkt, efter att jag insett att jag sitter obotligt fast i båda de manus jag jobbar med. Det är en frustrerande känsla när det känns som om det jag letar efter troligen finns någonstans i hjärnan, men av någon anledning är omöjligt att få fram. Som tur är har jag jobbat som frilansande illustratör länge nog för att veta att det inte går att vänta på inspiration. Sånt är för mesar. Det är bara att jobba sig framåt och lösa de problem som behöver lösas. Jag har vid det här laget skaffat mig ganska många strategier för att få min fantasi att hitta vägar runt hinder som dyker upp på vägen, och jag är egentligen säker på att saker och ting kommer att lösa sig till slut. En del av problemet är nog ändå det där stipendiet. Idéer som jag vanligtvis hade nöjt mig med känns inte tillräckligt bra längre. Jag tänker ibland på en av de finaste komplimanger jag någonsin fått. För en massa år sen, när jag la upp bilder på DeviantArt, fick jag en kommentar av en portugisisk konstnär som jag beundrade oerhört mycket. Den löd: I kinda believe that you could do great stuff. Just det där att hon trodde på mig, men egentligen inte tyckte att jag var riktigt framme än, betydde väldigt mycket. För det är precis så jag själv känner. Jag vet ungefär hur bra saker jag kan göra, men är inte riktigt där än. Och även om året egentligen har börjat rätt bra, så tror jag att det kommer att sluta ännu bättre.

(Jag är givetvis mycket tacksam för stipendiet jag fick, trots besvären som det gett mig.)

//Sanna