De bortglömda benens hämnd

Recension                                                                                                                                Författare: Rikard Ask                                                                                                       Illustration: Jutta Falkengren                                                                                               Förlag: willa holma förlag, 2015                                                                                              Kategori: Skräck/komik/sorg/kärlek

omslag_deBortglomda ensvartochruskignatt karlekforsvinna fruktaMittSkall

Det är med en intressant blandning av skräck, komik, värme och sorg som Rikard Ask leder oss genom den här underbara historien och jag tycker att Jutta Falkengrens illustrationer är otroligt samstämda med texten. Hennes kollageartade, serieinspirerade och egensinniga illustrationer är fulla av små roliga detaljer och perifera figurer, och är framställda med fullkomlig känsla för stämningar och balans.

Huvudkaraktärerna är något så otippat som två spök-djur; katten Tusse och hunden Solveig, för länge sedan döda och begravda, och nu spöken. Solveig är den påhittiga hämnd-entusiasten och Tusse den mer förvirrade och melankoliske som låter sig dras med av Solveigs entusiasm. För ett tag.

” Spökhunden Solveig förklarade glatt
hur det låg till och hur det var fatt
”Så är det. Alla djur glöms eller lämnas”,
sa Solveig. ”Jag tycker du borde hämnas.”

”Ja! Min hämnd ska bli stor,
men jag minns inte alls var han bor”,
sa Tusse. ”En mur..? Ett gult hus..?
Under trappen bodde en mus!”

Japp, texten är skriven på rim och det här gör att även om handlingen i sig kan verka hjärtskärande (en död liten katt som saknar och letar efter sin husse) och temat kan tyckas svårmodigt (döda små bortglömda husdjur), så ger rimmen en lättnad och en glädje med sin rytm och det är verkligen roligt att läsa den. Rimmen är överlag välfungerande och fiffiga, på ETT ställe fick jag inte ihop rytmen riktigt, men jag tycker det är sällsynt att berättelser skrivna på rim är så bra som den här.

I slutet smälter man fullständigt ihop till en liten pöl, det är så vackert så vackert. Mörk,söt och varm melankoli för våra yngsta.
Ett hett julklappstips!
5 barnboksverk med en liten stjärna efteråt!