En kreativ process’ struktur – ja, jag har en, DEL 1

Struktur och Ordnung muss sein.

Att jobba som illustratör innebär så mycket mer än att teckna: planering, struktur och organisation är ganska stora nycklar, inte bara när det gäller marknadsföring, ekonomi, ständiga förhandlingar för att faktiskt kunna kalla det ”ekonomi” utan citationstecken, kommunikation, utan även i själva tecknarprocessen. Alla får komma fram till sin egen ordning i processen, och det här är berättelsen om min.
Inledningsvis, när jag får ett uppdrag från något av de förlag jag jobbar med, så läser jag manuset som ska bli boken, i pappersform. Jag får upp bilder för min inre syn, och delar upp dem så de är någorlunda jämnt fördelade över hela manuset, dvs ser så att det blir ett regelbundet flöde av bilder mellan textstyckena.
En del manus ger färre bilder, då får jag jobba längre med karaktärsskisserna och jag får kanske läsa manuset flera gånger för att hitta några scener jag kan illustrera. En del ger fler. Vissa ger mig ett överflöd, och då blir det i stället svårt att sålla och välja ut vilka bilder man till slut vill teckna. Till sist, i den här delen av processen, så ser mitt golv ut så här:

”En katts paradis”

Det är för att jag ska kunna se och känna att det är lagom med papper i högarna mellan varje bild. Jag behöver det taktila i mina arbetsprocesser.

När jag har gjort en bildlista, så skickar jag den till min kontakt på förlaget: ”De här scenerna tänker jag mig ska illustreras.” Och så svarar hon något i stil med: ”Hurra! Kör på!” i bästa fall, i värsta fall: ”Bra, men se upp så det inte blir för LÄSKIGT i bild med den och den scenen…” etc. (För LÄSKIGT? Skulle JAG? Va? 😀 )(Böckerna jag jobbar med riktar sig ofta till barn mellan 8 och 12. )
Sen gör jag ett bildmanus som jag skickar till förlaget, de godkänner, och jag skissar fram de olika karaktärerna så att de på förlaget får se hur jag tänker mig dem, men även för att jag ska kunna gå tillbaka och titta på hur de ser ut, de måste ju se likadana ut på varje bild.

Bildmanus

På karaktärsskisserna skriver jag ibland in stödord som har stått i beskrivningen av dem i manuset, som tex. ”slemmig med finnar” eller ”en vandrande korv med bölder”. Inte alla är så här målande beskrivet, då blir det enklare saker som ”minimal näsa”, ”tapp på överläppen” eller ”slöa ögonlock”. etc.

”Slemmig med finnar”


Karaktärsskissandet är ett av de roligaste stegen i hela processen; man tycker att man har en relativt klar bild över hur personen ser ut, men sen omformas den på pappret till den som den faktiskt är menad att vara, kanske någon helt annan. Det är här man inser att, även om JAG ÄR GUD i vissa mått, okej assistent till Gud då, så styr karaktärerna ändå själv till sist. Även den slemmige med finnar måste få bestämma själv exakt HUR slemmig han ska vara, och hur MYCKET finnar han faktiskt ska ha. Det är väl en allmän rättighet att få bestämma sånt själv kan man tycka.
Man kan också likna det vid en graviditet; du har en bild av hur personen i magen ska se ut, men så kommer en helt annan ut, en som är perfekt, för det var SÅ den skulle se ut och vara. Men nu svävar jag ut. Det betyder att det är dags att avsluta. Det finns dock ingen alls anledning att bli rädd; berättelsen om min process, DEL 2, kommer inom kort, så håll i hatten! (Ok, jag är ingen direkt jäkel på clif-hangers, det har jag väl visserligen aldrig heller påstått…)
Så här inför påsk så avslutar jag med en karaktärsskiss på en spektakulär häxa som är från manuset jag jobbar med just nu.

Glad Påsk!

The dreamwitch, karaktärsskiss

/Linda

En oväntad syster

För några månader sedan var jag i full gång med att illustrera ”En oväntad syster” av Audrey Vernick & Olugbemisola Rhuday-Perkovich. Det är en rolig och varm historia om två tjejer som ofrivilligt blir systrar. Den är skriven av en judisk-amerikansk och en afro-amerikansk författare, där de porträtterat en karaktär var. Ändå känns det inte oharmoniskt i läsningen, deras sätt att skriva passar bra tillsammans och ger mer en ökad bredd på karaktärerna. Så här skriver förlaget om boken:

”Det enda som Naomi och Naomi har gemensamt är sina förnamn. Ja, och att deras föräldrar har börjat träffa varandra. Suck! Därför tvingar de Naomi och Naomi att gå med i samma klubb. Där måste tjejerna hitta ett sätt att jobba tillsammans. Kommer de även kunna hitta ett sätt att bli en riktig familj?”

Här kan ni se hur det ser ut från skiss till färdig illustration:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag brukar oftast inte lägga så mycket energi på karaktärernas kläder, men här kändes det som att det var en viktig del av deras personliga uttryck. På vissa ställen är det beskrivet i detalj vad de har på sig, på andra ställen får jag hitta på själv (som på den här bilden). Jag blev nöjd med mönstret på väskan!

 

 

 

 

 

Här får tjejerna reda på att båda heter Naomi! Det var en rolig scen att rita, där föräldrarna är jätteglada, medan barnen inte tar det lika bra…
Den här scenen (nedan) fram emot slutet var också rolig att illustrera! Men det var lite knepigt med perspektivet. Jag gillar att ibland rita snett uppifrån, då det ger en annan känsla.

 

 

Som på den här bilden. Här hade jag också lite svårt med perspektivet och det blev kanske inte perfekt, men jag tycker att det förmedlar känslan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Omslaget ville jag skulle kännas varmt och mysigt samtidigt som den visar tjejernas skeptiska men samtidigt lite nyfikna inställning till varann. Historien utspelar sig i New York, så jag ville gärna ha med en vacker färggrann dörr som det finns så många av där. Färgerna blev ljusa och våriga med blommande körsbärsträd. Till vänster är en processbild, när jag precis börjat lägga på lagren med akvarellfärg. Sedan lägger jag på skuggor och fler detaljer. Till sist ger jag lite mer textur till vissa delar med färgpennor.

Jag kände mig riktigt nöjd med resultatet till slut och det var kul att använda lite färger som jag oftast inte jobbar med! 🙂

Till baksidan målade jag små bakverk, eftersom de hela tiden äter kakor och går på café i berättelsen! 🙂 Bakverken fick pryda pärmarnas insida också.

Ps. Boken finns med i Girl:ITs nästa paket: https://girlit.se/nasta-paket

Hoppas att ni har det fint!

/Marta

Boken ”Tim & Jag” + materialnörderi

Hej kära läsare!

Jag tänkte skriva ett kort inlägg en om bok jag illustrerade i våras: ”Tim & Jag” av Anne Booth. Den ingår i en serie böcker jag jobbar med för Stabenfeldts två bokklubbar Girl:IT och Penny & Friends. Böckerna skickas ut till mängder av läsare i Sverige, Norge och Finland. ”Tim & Jag” ligger i Girl:ITs paket som kommer nu i november, så jag väntar själv med spänning på att få se hur den blev i tryck! Man vänjer sig aldrig riktigt av känslan att hämta en bok på posten som man själv varit med om att göra… Boken är en riktigt fin historia. Anna får ta alldeles för mycket ansvar hemma, med föräldrar som är helt upptagna på var sitt håll. Så här står det om boken hos förlaget:

”Anna har det tufft. Pappa är utomlands och mamma lägger knappt märke till att hon har en dotter. Allt hon bryr sig om är Annas lillebror, den för tidigt födda bebisen Jack. Det är upp till Anna att hålla ordning på allt. Och i skolan går ALLT fel med kompisarna … Nu när de skulle spela i band och teve skulle filma dem, dessutom! Den enda Anna kan prata med är sin hund, Tim. Men vad händer om Tim försvinner? ”

Dog EarsKort sagt var det en väldigt rolig bok att illustrera! Nu vidare till lite materialnörderi! 🙂

Detta var också första gången jag på allvar provade varmpressat akvarellpapper. Jag brukar alltid måla på kallpressat, vilket är bäst lämpat om man använder mycket vatten. Däremot är det lite jobbigt i den första delen av mina illustrationer – tuschandet. Jag tuschar som ni vet helst med stålstift och flytande tusch, något som jag älskar eftersom linjerna blir så dynamiska. Lite pappersludd fastnar dock ofta i spetsen och det blir väldigt drygt i längden. Varmpressat papper är slätare, vilket gör att tuschet flyter bättre och att det blir lättare att göra detaljer! Med stålstift går det att göra pyttesmå detaljer som annars kan vara svårt även med en 0,05 penna.20161013_142953

Det tog ett litet tag att vänja sig vid det nya pappret, men nu älskar jag det! Arches är dock ett ganska dyrt papper, så det är bra att ha några billigare block till vardags. Just nu använder jag Royal Talens Indian Ink, men det finns flera olika som är bra. Det viktiga när man vill måla med vattenfärger ovanpå sen är att det är ett vattenfast tusch. Till de svartvita illustrationerna brukar jag använda Daler Rowneys papper ”Smooth Heavyweight”.

Här är några av de 14 illustrationerna i boken:

TimAnna and friends Tim & Anna

Pile of costumesBy the seaDress up

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hoppas att ni tyckte det var intressant läsning. Säg gärna till om det är något speciellt inom min illustrationsteknik eller konstmaterial som ni vill veta mer om! Och om det är någon av er som har barn som är med i klubben, eller är det själva, vore det förstås jätteroligt att höra vad ni tyckte! 🙂

Här är boken hos Girl:IT.

/Marta