En kreativ process’ struktur – ja, jag har en, DEL 1

Struktur och Ordnung muss sein.

Att jobba som illustratör innebär så mycket mer än att teckna: planering, struktur och organisation är ganska stora nycklar, inte bara när det gäller marknadsföring, ekonomi, ständiga förhandlingar för att faktiskt kunna kalla det ”ekonomi” utan citationstecken, kommunikation, utan även i själva tecknarprocessen. Alla får komma fram till sin egen ordning i processen, och det här är berättelsen om min.
Inledningsvis, när jag får ett uppdrag från något av de förlag jag jobbar med, så läser jag manuset som ska bli boken, i pappersform. Jag får upp bilder för min inre syn, och delar upp dem så de är någorlunda jämnt fördelade över hela manuset, dvs ser så att det blir ett regelbundet flöde av bilder mellan textstyckena.
En del manus ger färre bilder, då får jag jobba längre med karaktärsskisserna och jag får kanske läsa manuset flera gånger för att hitta några scener jag kan illustrera. En del ger fler. Vissa ger mig ett överflöd, och då blir det i stället svårt att sålla och välja ut vilka bilder man till slut vill teckna. Till sist, i den här delen av processen, så ser mitt golv ut så här:

”En katts paradis”

Det är för att jag ska kunna se och känna att det är lagom med papper i högarna mellan varje bild. Jag behöver det taktila i mina arbetsprocesser.

När jag har gjort en bildlista, så skickar jag den till min kontakt på förlaget: ”De här scenerna tänker jag mig ska illustreras.” Och så svarar hon något i stil med: ”Hurra! Kör på!” i bästa fall, i värsta fall: ”Bra, men se upp så det inte blir för LÄSKIGT i bild med den och den scenen…” etc. (För LÄSKIGT? Skulle JAG? Va? 😀 )(Böckerna jag jobbar med riktar sig ofta till barn mellan 8 och 12. )
Sen gör jag ett bildmanus som jag skickar till förlaget, de godkänner, och jag skissar fram de olika karaktärerna så att de på förlaget får se hur jag tänker mig dem, men även för att jag ska kunna gå tillbaka och titta på hur de ser ut, de måste ju se likadana ut på varje bild.

Bildmanus

På karaktärsskisserna skriver jag ibland in stödord som har stått i beskrivningen av dem i manuset, som tex. ”slemmig med finnar” eller ”en vandrande korv med bölder”. Inte alla är så här målande beskrivet, då blir det enklare saker som ”minimal näsa”, ”tapp på överläppen” eller ”slöa ögonlock”. etc.

”Slemmig med finnar”


Karaktärsskissandet är ett av de roligaste stegen i hela processen; man tycker att man har en relativt klar bild över hur personen ser ut, men sen omformas den på pappret till den som den faktiskt är menad att vara, kanske någon helt annan. Det är här man inser att, även om JAG ÄR GUD i vissa mått, okej assistent till Gud då, så styr karaktärerna ändå själv till sist. Även den slemmige med finnar måste få bestämma själv exakt HUR slemmig han ska vara, och hur MYCKET finnar han faktiskt ska ha. Det är väl en allmän rättighet att få bestämma sånt själv kan man tycka.
Man kan också likna det vid en graviditet; du har en bild av hur personen i magen ska se ut, men så kommer en helt annan ut, en som är perfekt, för det var SÅ den skulle se ut och vara. Men nu svävar jag ut. Det betyder att det är dags att avsluta. Det finns dock ingen alls anledning att bli rädd; berättelsen om min process, DEL 2, kommer inom kort, så håll i hatten! (Ok, jag är ingen direkt jäkel på clif-hangers, det har jag väl visserligen aldrig heller påstått…)
Så här inför påsk så avslutar jag med en karaktärsskiss på en spektakulär häxa som är från manuset jag jobbar med just nu.

Glad Påsk!

The dreamwitch, karaktärsskiss

/Linda

Årets ALMA-pristagare

Idag tillkännagavs vem som tilldelas årets Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Vinnaren är Wolf Erlbruch, som är en tysk illustratör och författare!

Juryns motivering:
”Wolf Erlbruch gör viktiga livsfrågor tillgängliga och hanterbara för läsare i alla åldrar. Med humor och värme djupt rotad i en humanistisk grundsyn visar hans verk det lilla i det stora. Han behärskar mästerligt sin teckningskonst och bottnar i en lång tradition samtidigt som han öppnar nya kreativa fönster. Wolf Erlbruch är en omsorgsfull visionär.”

Wolf har bland annat skrivit och illustrerat ”Döden, Anden och tulpanen” (Lindskog Förlag, 2012). Vi kommer att skriva mer om den senare här på bloggen, men här är ett litet smakprov!

Så fint, eller hur?

I svensk översättning finns också ”Leonard” (Förlaget Hjulet, 2016) och ”Det var det fräckste!” (Berghs förlag, 2002). I övrigt har han skrivit och illustrerat ett tiotal böcker på tyska, samt illustrerat nästan femtio böcker av andra författare.

Wolf föddes 1948 och illustrerade sin första bilderbok som 37-åring. Innan dess hade han bland annat jobbat som illustratör för tidningar. Han arbetar med kollage och mixed media – bland annat blyerts, kritor och akvarell. Illustrationerna är både enkla och välgjorda och ibland tycker jag att de blir riktigt poetiska!

Hans texter är ofta humoristiska och utspelar sig i en vardaglig miljö, men är samtidigt filosofiska och tankeväckande.

Wolf Erlbruch har tidigare belönats med ett tiotal olika priser för sina böcker och illustrationer.

Länk till ALMA-prisets hemsida: http://www.alma.se/

/Marta

”Hästen från himlen” och vårens projekt

Hej kära läsare! Hoppas att ni har en fin fredag. Här i Malmö är det verkligen vår i luften, vintergäcken och snödropparna har funnits länge redan och nu börjar också krokusarna titta upp..

Jag arbetar för fullt med nya barnböcker. Två kapitelböcker kommer ut i Girl:ITs och Penny&Friends bokklubbar nu i vår och jag jobbar redan med ett par nya. Snart påbörjas också arbetet med en ny, spännande bilderbok! Förutom det ska jag också göra ett omslag till en av mina favoritförfattare! Det känns fantastiskt roligt och jag tror att de hårda första åren som frilansare äntligen börjar betala sig.

Idag tänkte jag visa några av illustrationerna från ”Hästen från himlen” av Moa Mansén, som jag jobbade med i höstas. Det är en helt sagolik historia om norrsken, magiska hästar och mystiska väsen! Jag hade ganska ont om tid på mig med illustrationerna och tänkte att jag skulle försöka jobba snabbt. Men manuset var så inspirerande att de första bilderna blev väldigt detaljerade… och sedan var jag förstås tvungen att fortsätta i samma stil. 😉 Resultatet blev ett par veckor med tecknande från morgon till sen kväll!

Jag hade flyttat in mitt ritbord i köket för att det är så fint ljus där på morgonen. Det kan vara skönt att byta miljö ibland. Och praktiskt med nära tillgång till kaffe!

Hästarna i boken har färdats till jorden från himlen och därför var det inte så viktigt att de liknande någon speciell ras. Men eftersom jag inte har så mycket vana av att rita hästar var jag tvungen att utgå ifrån referensbilder. Jag blev helt förälskad i Andalusiska hästar (kallas också ”Pura Raza Española”) och skapade berättelsens hästar lite fritt utifrån dem. Jag tror inte att det finns några hästar som kan utstråla en sådan vild skönhet och styrka som Andalusiska hästar!


Det finns också med en charmig men lurig liten räv i berättelsen: Puck, som på många vis är den som driver handlingen framåt..
Och i skogens djup gömmer sig förstås också den mystiska Skogsfrun… Bilden på henne tog längst tid, då jag helt fastnade i alla små detaljer i bakgrunden.

Alla svartvita illustrationer är som vanligt gjorda med tusch och stålstift. Omslaget är färglagt med akvarell. Till norrskenet använde jag också rätt mycket akvarellpennor för att få fram de klara färgskiftningarna.

Hoppas att ni tyckte det var intressant att läsa om min process. Kommentera gärna om ni vill att jag ska skriva mer ingående om till exempel akvarell- eller tuschtekniker.

Ps. Nu finns nästa bok jag illustrerat i Penny&Friends klubbpaket: https://pennyfriends.se/nasta-paket

Trevlig helg!

 

 

 

/Marta

Mitt första inlägg

Hej alla som läser Barnboksverket!

Jag är en ny här och tänkte börja med att presentera mig själv, beskriva vad jag sysslar med och berätta hur allt började.

Jag heter Lina Sandquist och jag bor i Malmö. Efter att ha varit bosatt i Skara, Vingåker, Uppsala, Hofors och Göteborg, samt gått en rad olika utbildningar hamnade jag, efter att ha träffat min kärlek, i Malmö. Jag bor tillsammans med ett litet gäng bestående av Niko (kärleken), vårat barn Mio och katten Sally.

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

Hur började resan mot att till slut bli barnboksillustratör då? Det började redan när jag var barn och min mamma vittnar om att jag ritade i stort sett varje dag under hela min uppväxt. I skolan hade jag svårt för att koncentrera mig, så där fortsatte jag att rita i och utanför marginalerna i skrivböckerna. Det var också på så sätt, under mellanstadiet som mina karaktärer sakta började växa fram. Jag har tagit den omvända vägen- att börja skapa fritt ur fantasin och sedan på konstskolor fått lära mig att gestalta och lära mig de olika teknikerna. Men det började alltså med vanlig blyertspenna och bläckpenna i skrivböckernas marginaler. Jag är så glad att jag hade svårt att koncentrera mig och på så sätt upptäckte att det var något skapande jag skulle arbeta med.

 

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

I gymnasiet valde jag Samhällsvetenskapliga programmet med övertalning av syokonsulenten. Det var ok och det gav mig en bred grund att stå på, även om jag stundtals var extremt rastlös och bara längtade efter att få göra vad som helst där man fick använda händerna och skapa något. Jag tänkte hela tiden att efter studenten kan jag plugga till vad jag vill.

Det gjorde jag också- jag började med en ettårig bred estetisk utbildning, för att ta reda på exakt vad jag ville jobba med. Det var som att vara i himmelriket i ett år, på helgerna längtade jag efter att det skulle bli måndag igen så jag fick fortsätta med foto, film, teckning, måleri, kroki, smide, keramik, hantverk och skrivande. Det är något av det bästa jag har gjort. Jag fastnade för foto och spenderade otaliga timmar i mörkrummet med att framkalla och söka vidare till fotoutbildningar. Jag kom istället in på en mediautbildning med inriktning mot illustration och grafisk form. Det var där och med hjälp av en lärare som jag upptäckte att det var något inom bilden som passade mig. Jag gick därefter en måleriutbildning på Domen Konstskola i Göteborg och utvecklades massor. Därefter sökte jag till det tvååriga Serie- och Bilderberättarprogrammet i Hofors (Gävle högskola), gick vidare till en provdag och kom sedan in. Tyvärr finns inte skolan kvar längre, men det var två lärorika år där jag tecknade serier och barnboksbilder konstant hela tiden, även på helger (och nätter). Här utvecklades mina karaktärer ännu mer. När jag började där hade de ett ganska galet och spretigt uttryck, men nu lugnade de ner sig lite och blev mer sammanhållna. Det var då barnboksvärlden började kännas helt rätt för mig och mitt slutprojekt på skolan blev också en barnbok.

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

Det tog sedan ganska många år innan jag satsade helhjärtat på illustrationen. Jag visste inte vilket annat jobb jag skulle kombinera frilansandet med, valde fel några gånger och de jobben tog all min energi. Det är klurigt det där- att hitta ett annat jobb(än det man är utbildad till) som inte tar all ens energi, men fortfarande är tillräckligt utmanande för att inte blir uttråkad. Jag blir tyvärr uttråkad ganska fort och behöver få använda min fantasi och jobba med problemlösning om det ska hålla i längden (som illustratörsjobbet). Jag kom så småningom fram till att det var på särskola och med barn som har autism jag ville jobba med. Det passade mig perfekt. Det var verkligen något att bita i men arbetsdagen hade också lugna inslag. På hösten 2014, efter att jag varit föräldrarledig hade jag laddat tillräckligt många år och kände att det var dags. Jag var mer peppad än någonsin. Jag började med att sätta ihop en portfolio med barnboksinriktning och åkte sedan till Bokmässan i Göteborg. Där gick jag på lite skakiga ben runt och pratade med alla bokförlagen och delade ut min portfolio. Två förlag nappade ganska direkt och så hade jag fått mina första jobb som illustratör.

Nu två och ett halvt år senare har jag snart illustrerat fem böcker, så när jag väl hade bestämt mig så rullade det på. Det är verkligen så det funkar, det där med att bestämma sig och tro på det fullt ut. Som timvikarie på särskola jobbar jag fortfarande vid sidan om frilansandet och trivs fortfarande väldigt bra med det.

Här nedan är böckerna som jag illustrerat:

Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”, manus: Embla Sue Panova,  Idus förlag 2015

 

” Varför finns jag? ” , manus: Karin Salmson, OLIKA förlag 2016

Just nu håller jag på att jobba med tre böcker. Det är en ny bokserie som främjar små barns språkutveckling. Det är ett helt nytt koncept och det känns mycket spännande att vara med och utforma. Manus står författaren Embla Sue Panova och talpedagogen Jessika Linde för. Böckerna ges ut på Speja förlag (Votum) i augusti 2017.

Här är omslagen (ungefär hur de kommer se ut):

Bokserien ” Nu ska vi prata! ” , manus: Embla Sue Panova och Jessika Linde,           Speja förlag 2017

Planerna inom närmaste framtiden är att jobba med ett eget barnboksmanus, börja illustrera för äldre barn och att fortsätta lära mig gouache.

Nu fick ni i stora drag veta hur vägen fram till illustratörsyrket sett ut och vad jag har arbetat med sedan jag startade.

I fortsättningen tänker jag recensera barnböcker jag tycker är extra bra, skriva och visa skisser runt arbetsprocessen och om annat som faller mig in och förstås har med barnböcker att göra.

Ha det så fint tills nästa gång!

/ Lina

 

 

 

 

”Den förbjudna ritten” – illustrera hästböcker

Hej alla kära läsare!

Jag tänkte berätta lite om processen bakom min första hästbok. Boken heter ”Den förbjudna ritten” och är skriven av Angela Dorsey. Den kom ut i höstas i Penny&Friends bokklubb. Tyvärr kan man bara få boken om man är med i klubben, men det är roligt att den kommer ut till tusentals unga läsare i både Norge, Finland och Sverige.

Detta var första gången jag fick illustrera en hästbok! Efter det har det blivit två till, som ni snart kommer att få se. Jag jobbade med boken samtidigt som jag gick en sommarkurs på Gotland i Life Drawing, (den roligaste och mest lärorika kurs jag gått!) Tyvärr ritade vi bara människor, inte hästar. Och jag hade inte ritat hästar sedan jag var kanske 8år. Så i början var det en utmaning! Jag ägnade mycket tid till att öva ritteknik och att bygga upp hästen genom lättare geometriska figurer. Det första försöket såg hemskt ut, men efter ett tag började det mer och mer likna en häst!

Jag brukar göra skissen ganska snabbt för att sedan koncentrera mig på den färdiga tuschteckningen, där jag kanske ändrar ställning på figuren m.m

 

 

 

 

 

 

Som vanligt tuschar jag med flytande tusch och stålstift. Jag försöker få variation i linjernas tjocklek och på så vis framhäva form och djup i bilden.

 

 

 

 

 

 

 

 

Boken utspelar sig i det vackra landskapet runt Yukon, Alaska. Jag satt och tittade på mycket inspirationsbilder från området och använde till och med Google Earth för att få bättre uppfattning om omgivningarna. Flickan Claire får reda på att hon och hennes mamma inte längre kommer att åka till mr Davis ranch på somrarna. Ledsen rider Claire ut på vallacken Smokey för en sista tur. Men vädret kan ändras snabbt i Yukon, och trots att det bara är sensommar rullar plötsligt ett snöoväder in! Smokey och Claire blir fast i den förbjudna ravinen, där det finns vargar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vargarna föll sig mer naturligt för mig, jag har alltid älskat att rita både vargar och hundar! Jag ritade dem mest som barn, men då satt jag också dagarna i ända och ritade sida upp och sida ner, så lite sitter kvar 😉

 

Det jag gillar mest med boken är att man får följa både människornas och vargarnas perspektiv. Vargarna är vilda och kan vara farliga, men inte onda. Läsaren får sätta sig in i hur de lever och varför de reagerar som de gör.

Jag fick göra små runda porträtt på Claires vackra vallack Smokey, hästängeln Angelica och vargmamman Snowfall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Den förbjudna ritten” är en spännande bok med mycket action, och den var väldigt rolig att illustrera! I de två kommande hästböckerna har jag fått sätta mig än mer in i hästarna anatomi, uttryck och rörelsemönster och det känns som att jag lär mig mycket!

Omslagsillustrationen är målad i akvarell och sträcker sig över både fram- och baksidan.

Ni kan se alla bilderna på min hemsida: http://www.martaleonhardt.com/bookillustrationswolfchasm

Hoppas ni har en fin vecka!

/Marta

Granen av Tove Jansson

Nu när julen annalkas kan det vara bra att vända sig till Tove Jansson med sina funderingar om vad all den här kalabaliken egentligen handlar om. Mumintrollen blir väckta ur sin långa vinterdvala och måste börja förbereda sig på den mystiska julen som kommer till kvällen.

”Mamma, vakna, sa mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.
Vad menar du, sa mamman och stack fram nosen.
Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske är det översvämning nu igen.”

Ur ”Granen” av Tove Jansson

20161214_154856

Vad behöver man för att på bästa sätt blidka julen? Den vill ha mat och de allra finaste presenterna och sedan behöver den visst en gran också! De små mumintrollen, som bara känner till vår och sommar och brukar gå i ide någon gång i oktober är mycket förvirrade, men gör sitt bästa för att skydda sig.

”Granen” är en varm och rolig historia. Något som kan hjälpa till att inte ta traditionerna på alltför stort allvar. På något sätt blir det nog bra ändå, och kanske är det medmänskligheten som värderas högre än att allting ska vara korrekt i slutändan.

20161214_112738

Hoppas att ni alla får en fin jul, midvinter och chanukka!

/Marta

Boktips – Dinotopia

Hej kära läsare!

Idag vill jag tipsa om en riktig skatt från barndomen: Dinotopia, illustrerad och författad av James Gurney. Jag älskar den här boken, och känner ett litet rus av lycka när jag nu öppnar den för första gången på många år. Den är något så ovanligt som en bilderbok för barn i mellanåldern, något som jag saknar ett större utbud av!

20161110_140212

”Boken du håller i dina händer utgör en ögats odyssé. Du kan pröva den på närmaste åttaåring. Alla dinosaurierna är exakta, baserade på fossila fynd. Huruvida resten är äkta beror på dig själv. Det hör hemma i marmorhallen, inte på ett museum, utan i din fantasi, på spegelns baksida, den värld som egentligen är den sannaste.”

– ur förordet av James Gurney själv.

Detta berör mig djupt, eftersom jag själv har en stark tilltro till fantasins livsnödvändiga roll. Och det här är verkligen en bok som sätter fart på fantasin och inspirationen! Den är skriven som dagboksanteckningar av en far och son, som efter ett skeppsbrott hamnar på ön Dinotopia. Det visar sig att dinosaurier lever kvar där, sida vid sida med människor…

20161110_141228 Att boken är skriven från en upptäcktsresandes synvinkel, på ett sakligt och lite gammeldags språk, tillsammans med noggranna skisser och anteckningar från hans observationer, gör att den känns mycket trovärdig. Det är många som undviker krångliga ord och ”vuxet” språk i barnböcker, men jag tror att det här får barnet att känna sig mer inkluderad och närmare mötet med en blick in i en verklig värld. Åtminstone var det så för mig som barn.

20161110_141255

20161110_140118

Läsaren får både utforska en fantastisk drömvärld och samtidigt lära sig en hel del vedertagen fakta. Illustrationerna är målade med olja, på ett realistiskt vis. Tittar man nära ser man att hans penseldrag är förvånansvärt lätta och att blyertslinjerna skymtar igenom. Detta förhöjer känslan i boken och visar prov på en stor skicklighet. Boken gavs ut för första gången år 1992, och tog Gurney två års artbete att slutföra.

I tider då när det är svårt för ett barn (eller vuxen!) att hantera världen runt omkring sig kan fantasin vara en stunds verklighetsflykt, men också en plats att bearbeta känslor som kanske inte riktigt får rum i andra sammanhang, samt en näring till de drömmar vi så väl behöver!

20161110_140028

Hoppas att ni har det bra i höstmörkret!

Ta hand om varann och er själva <3

/Marta

 

 

 

Boktips: ”Var är min syster?”

Hej kära läsare!

Detta är andra dagen på vår temavecka om Sven Nordqvist och jag vill passa på att tipsa om en relativt nyutkommen bok av honom: ”Var är min syster?”. Den kom ut 2007 på Opals förlag, men baseras faktiskt på en idé som Sven fick för 25 år sedan, redan innan Pettson och Findus blev till.

Jag älskade Sven Nordqvists böcker redan som barn, men den här boken fick jag alltså läsa första gången som vuxen. Den är en resa genom en fantastisk och absurd värld, lika förunderlig som verkligheten kan tyckas för ett fantasifullt barn på upptäcksfärd. Jag fullkomligt älskar Svens känsla för detaljer! Det går att titta på bilderna igen och igen och upptäcka nya saker. Små varelser har ett eget liv och en egen historia som pågår i periferin till bokens berättelse. Detta är verkligen bilder att försvinna in i!

Samtidigt är berättelsen en historia om syskonkärleken hos en bror och syster.

”Du måste hjälpa mig att leta!
Min syster är försvunnen!
Vi skulle ut och leka
och nu är hon inte här.
Jämt så är hon borta,
alltid får man leta,
här och där och upp och ner
och under över allt.”

Och så börjar äventyret i jakten på den försvunna systern!

/Marta