Intervju med barnboksillustratören och författaren Sanna Borell

Sanna har skrivit och illustrerat boken ”Jakten”, som kom ut på Olika förlag den här våren. Det är en spännande och fartfylld bok, med vackra färger och mönster. Boken presenterar också en moralisk frågeställning. I många barnböcker är det väldigt tydligt vad som är rätt och fel och vem som är ond eller god, men här öppnas det upp för diskussion.

jakten_omslag

Hur fick du idén till boken?

– Boken består av flera idéer som har fogats samman. Själva grundidén kom till när mitt barn och jag pratade om godhet och ondska. Av någon anledning pratade vi om tjuvar och mammor. Hon hävdade med bestämdhet att en person inte kan vara tjuv och mamma samtidigt, för tjuvar är onda och mammor är goda. Det gick jag och funderade på sen. Även om det på sätt och vis är bra att barn tänker att mammor alltid är goda så tycker jag att det finns något provocerande med det. Så därför ville jag göra en bok med en huvudkaraktär som både är mamma och tjuv. Boken tar samtidigt upp frågan om det kan vara okej att stjäla. Mamman i boken är onekligen en tjuv, men är hon verkligen ond?

Vill du berätta lite om hur ”Jakten” kom till? Började du med texten eller med bilder? Hur ser din arbetsprocess ut?

– När själva idén var någorlunda utformad så började jag skissa på hur bilderna skulle utformas. Någonstans i en gammal skissbok hade jag ritat en figur som jag tyckte om, men som inte använts till något. Jag plockade helt enkelt upp figuren och gjorde den till tjuvmamman i boken. Gamla skissböcker kan vara en skatt, och jag kan verkligen råda andra att skissa ner alla små idéer någonstans. De kan tas fram senare, och sättas ihop på nya sätt.Jakten_8

Jag har lagt märke till att texten i boken är väldigt snygg, hur har du gjort den?

– Tack! Det mesta i boken är gjort digitalt. Texten har jag dock gjort för hand, med tusch och pensel. Sen är den inskannad och tillfixad i Photoshop. Jag är glad att förlaget lät mig behålla den. Jag förstår de som tycker att all text ska vara skriven med tydliga typsnitt i bilderböcker. Samtidigt är bilderböcker nästintill konst ibland, och jag ville att texten och bilderna skulle passa ihop. Det är möjligt att vissa bokstäver är en aning svåra att läsa för ett barn, men det känns positivt att få visa att utformningen av bokstäver kan vara rolig och ganska fri. Min sexåring gillar att rita snirkliga och ibland oläsliga bokstäver. Jag skulle kunna rätta henne, men tycker att det är viktigare att hon tycker att det är roligt att skriva.

Vad tyckte du var roligast i processen och vad var svårast?

– Nästan alla projekt tycker jag är roligast alldeles i början. När idén håller på att formas och man leker runt med olika möjligheter. Just då får jag ofta lite hybris, men det lägger sig sen när de första bilderna är klara. Sen mot slutet brukar det kännas bra igen!

Det svåraste var att göra berättelsen tillräckligt tydlig. Förlaget (Olika) var mycket hjälpsamma, och läste boken för barn och så. Tillsammans gjorde vi några ändringar för att ännu tydligare få fram vad det handlar om.

Du har tidigare gjort boken ”Djungelön”. Var processen med ”Jakten” mycket olika från din tidigare bok?

– Dungelön var ett mer personligt projekt. Jag pratade inte med så många om den, och jag visade inte upp bilder under arbetets gång. Jag hade inget barn då, så den är mer påverkad av mina egna bilderboksminnen från när jag själv var barn. När jag gjorde Jakten gick jag kursen Bilderböcker för barn på HDK, och visade upp texten och bilderna för väldigt många människor. Det kan vara bra att få kritik från andra, men om det blir för mycket kan man tappa bort sig själv lite grann. Nu när boken är färdig och tryckt, tycker jag att jag tog till mig lagom mycket av andras åsikter och behöll det jag själv tyckte var viktigt. Och jag är väldigt tacksam för all tid och energi som andra har lagt ner på att läsa och gå igenom Jakten.

Har du fått någon respons eller roliga reaktioner från läsare?

– De roligaste reaktionerna har kommit från barn. De verkar ha starka åsikter om vad som är rätt och vad som är fel, och har kommit med egna förslag på hur tjuvmamman kunde gjort istället för att stjäla o.s.v. Det var precis sådana diskussioner jag hoppades på när jag gjorde boken! Från vuxna har jag mest fått kommentarer om illustrationerna, även om de också har pratat om den moraliska frågeställningen. En sak som många gillat är att boken har olika färgteman på olika uppslag. Väldigt många har även sagt att boken ser ut som ett tv-spel.Jakten_11

Vad har du på gång härnäst?

– Jag har precis vunnit förlaget Opals bilderbokstävling i Sven Nordqvists ära. Boken heter ”En sån dag” och ska komma ut i höst. Det känns som en väldigt lång tid att vänta. Jag vill visa upp boken nu! Men många av illustrationerna är än så länge bara skisser, så jag har en del jobb att göra nu i sommar.

Var kan man köpa boken?

– Jakten går att köpa hos flera internetbokhandlar, som till exempel Adlibris. Den går även att beställa på Olikas sida. Om någon vill ha den signerad går det bra att köpa en direkt av mig. Det är bara att höra av sig till sanna@sannaborell.se

Och tillslut, var kan folk hitta dig om de vill se mer av ditt arbete?

Jag jobbar som frilansande illustratör, och min hemsida är sannaborell.se Titta gärna in!

 

/Marta

Intervju: Marika Hoppare

När började arbetet med Skrotingen?

Jag är nog inte helt ensam om att ha inspirerats av mina egna barn när det kommer till barnboksförfattare. ”Skrotingen” har jag kallat mina barn ända sen min första dotter började busa med mig. När jag duschade brukade mina barn stå och banka på glasdörren och skratta åt mig när jag gjorde ljudeffekter och de följde linjer som jag ritade i ångan på glaset. De tyckte det var jätteroligt, så det är tack vare dem som ”Skrotingen – Bankeli Bonk!” kom till.

Jag började skriva på ett riktigt manus under min föräldraledighet och kände att det här kan ju bli något.

Hur har du gått tillväga i själva skapandeprocessen?

Det blev många utkast och en proppfull papperskorg. Likaså med karaktärsdesignen. Jag vet inte hur många olika skisser jag gjorde innan Skrotingen stod där framför mig på pappret och allt blev så självklart. När jag hittat designen och grunden till manuset så fanns det inget som kunde ha stoppat mig. Jag ville bara rita och skriva. Jag tror det är en stor nyckel till att faktiskt färdigställa sina bokprojekt. Att känna passion för det.

Under processen testade jag också mycket på mina barn vad som verkade fungera och inte. De är den bästa panelen!

Har du haft någon hjälp? (Moraliskt och/eller praktiskt?)

Min sambo har varit ett enormt stöd både genom att låta mig sitta och jobba med boken på kvällar och helger men också genom att vara ett fantastiskt bollplank. Det skadar inte att leva med någon som själv är väldigt intresserad av design och som har ett bra öga.

Förutom honom så är min syster den enda som jag släppt in i den här processen och även hon har varit ett väldigt stort stöd.

Hur ser framtiden ut? Har du fler barnböcker på G?

Jag har flera manus som ligger och skriker på mig att de vill bli färdigställda. Bl.a. en uppföljare på Skrotingen – Bankeli Bonk!, men jag har inte riktigt bestämt mig vilken som ska få bli min andra bok än. Jag hoppas innerligt att framtiden ser ljus ut och att jag får hålla på med det här till jag trillar av pinn för det är det roligaste jag någonsin gjort.

Och slutligen. Har du något tips eller råd till blivande barnboksförfattare?

Jag är känner mig väldigt ödmjuk inför det faktum att man aldrig kan bli fullärd och jag har bara skrivit en bok än så länge. Det enda jag känner att jag har kvalifikation nog att råda aspirerande barnboksförfattare till är att göra det med hjärtat. Det ska vara roligt men om det ska bli riktigt bra måste det få ta tid.

Ett klassiskt tips är ju att man inte ska kopiera utan försöka vara unik men jag tycker absolut att man ska inspireras av andra och fundera på vad det är som gör andra böcker så bra.

Tack så mycket Marika!

 Nu skall jag genast kasta mig över din bok ”Skrotningen – Bankeli Bonk!” Så att en recession av boken kan publiceras här.