Gästbloggare – Polina Savchenko

När jag var liten så drömde jag om att skriva många tjocka böcker. Jag började oändligt många gånger och alla mina försök gick inte länge en “Del 1 av Bok 1”… Jag hade inte tillräckligt med tålamod, inte alls någon kunskap och tänkte inte så mycket på ett syfte eller idé för mina böcker. Jag var ett litet barn.

Jag blev äldre och hade många andra intressen, och beslutade att jag inte är en författare och att om jag vill skriva behöver jag att läsa kanske alla världens böcker för att lära mig hur man gör.

Men för ungefär två år sen letade jag väldigt intensivt efter ett jobb och egentligen efter vad jag vill göra i mitt liv. Jag provade olika roller och gjorde vad jag alltid drömde om att göra sedan jag var en liten flicka. Då fick jag idén att skriva en bok till min lillebror som då bara var en liten bebis.

Jag började och det gick väldigt lätt eftersom att jag inte hade några förväntningar – jag gjorde som jag kände var bra precis för mig i denna stund och plats att göra. Även om jag från början skapade en sagovärld, så blev till slut allt i berättelsen en sanning. En sanning om mig och mina funderingar över att varje person i världen har en unik kraft, talang, någonting som man inte bara är bra på att göra men som också hjälper personen att upptäcka och vara sig själv. Jag tänkte ibland att kanske det bara är jag som kan förstå allt i min egen bok på grund av att jag involverade mycket av mina egna barndomsminnen som tydligen bara jag vet om.. Men efter att ha fått några recensioner förstod jag att varje person som läser den hittar någonting för sig själv. Jag använde några olika vinklar för att skapa en berättelse. Jag skrev om mina tankar och känslor, men på ett enkelt sätt och genom ett prisma av jämförelser och symboler. Några läsare tyckte att både berättelsen och illustrationerna påminner om “Lille prinsen”.

Karaktären från “The first story of Seed” har ett namn som betyder ett frö och symboliserar en potential som kan utvecklas till någonting som världen aldrig har sett förut. Jag är inte säker på om alla som läser kan förstå det direkt. Men jag tycker inte att det är problem och tvärtom är ett intressant experiment. Vi läser alltid med vår egen röst och använder vår egen erfarenhet och kunskap för att analysera en bok. I detta fallet avslöjar berättelsen de baktankar som läsaren är redo för.

Jag skrev den första delen och gjorde illustrationer till den direkt. Jag skickade den till min familj som julklapp och de gillade den mycket. Jag hade redan en idé för fortsättningen, och jag genomtänkte och ritade även en karta för berättelsen med alla karaktärer och platser som de ska besöka och vad som ska hända.

Det var svårt att skriva regelbundet och snart hittade jag en tävling på Amazon för nya böcker. Deadlinen för tävlingen blev en motivering för mig att göra färdig min bok. Först skrev jag färdigt. Jag redigerade nästan ingenting.  Det var intressant för mig att se hur boken skulle bli utan någon strikt analys och redigering. Det var nästan som en uppgift för mig att låta min intuition leda processen. Det fanns ingenting för mig att förlora – det var bara spännande för mig att göra och det gick väldigt smidigt. Jag utforskade mina egna flöden av tankar när jag skrev.

Efter att texten var färdigt gjorde jag illustrationer. Det tog mig ungefär tre veckor sammanlagt att göra det. Illustrationerna är inte slumpmässiga heller. Det finns en som är precis likadan som en utsikt från ett fönster från ett verkligt hus i Lund..

Efter att min bok var färdig formaterade jag den enligt Amazons regler och publicerade i både elektronisk format och pappersformat. Jag har fått hjälp av min pojkvän och en vän att redigera texten, som jag var väldigt tacksam för. Min pojkvän stödde mig mycket genom hela processen.

Det är verkligen underbart att vem som helst kan lägga upp en bok på Amazon gratis och sen enkelt beställa den i pappersformat för sig själv eller någon annan. Det är kanske en av de största internetbutikerna av böcker och då självklart en bok som man publicerar där är tillgänglig för köp av nästan vem som helst.

För att vinna i tävlingen måsta man ha haft största antal recensioner till sin bok. Vanligtvis är det bara de som har köpt mycket innan på Amazon som kan lämna recensioner. Jag klarade inte att samla många recensioner innan deadlinen och såklart hade jag också inga förväntningar att jag kan tävla med professionella författare. Men det var ändå än underbar upplevelse som gav mig en behaglig känsla av att göra en bok från början till slut.

Nu vill jag översätta boken till ukrainska som är mitt modersmål och sen skriva vidare. Jag har en ide för en fortsättning. Men det känns att jag vill prova någon annan stil av att skriva och illustrera. Så kanske fortsättning kommer lite efter att jag har  experimenterat med andra idéer och böcker.

Den stora jordgubbsjakten – Behind the scenes

Hej alla barnboksälskare!

Idag tänkte jag skriva lite om min process bakom bilderboken “Den stora jordgubbsjakten” som kom ut i höstas. Det är författaren Oskar Källner som har skrivit den och jag som har illustrerat. Den är utgiven på Fafner förlag, som inriktar sig på fantasy och science fiction.

Så här skriver förlaget om boken:

“Sommaren har kommit till storskogen. Fåglarna kvittrar i träden och dansmössen har uppvisning under den gamla eken. Då är det dags för den stora jordgubbsjakten!

Nissarna utser tre hjältar. Den första är Torgeir, den bästa kaninryttaren i hela skogen. Den andra är Alfina, hon som kan flyga i kapp med vindarna. Den tredje är Jari, fast alla skrattar åt honom då han kommer ridande på en sköldpadda.

Samtidigt viskas det att Jari är något av en trollkarl. Kanske har han ett trick eller två att ta till.

Den stora jordgubbsjakten är en underbar bilderbok för barn i åldrarna 3-6 år. Sagan är skriven av Oskar Källner och de magiska, handmålade illustrationerna är skapade av Marta Leonhardt. Boken släpptes den 28:e nov 2017, som pappersbok, e-bok och ljudbok.”

Jag började med miljöstudier och att skissa fram karaktärerna. Det var väldigt roligt att fundera ut hur tomtenissarna bodde och såg ut. Lite beskrivningar fanns redan i Oskars manus, men en hel del fick jag lov att hitta på själv. Jag gick ut i skogen för att hitta möjliga boplatser bland rötter och stubbar. Att göra samlingar av inpirationsbilder på pinterest är enligt mig också ett viktigt moment i startgroparna till en bok.

Hur ser ett tomtebo ut? Tickor, förvridna rötter, små skrymslen under en mossbevuxen sten.. Allt kan vara en del av hus till skogens folk.

Här är en fantastisk rotvälta med harsyra på taket, som tyvärr inte kom med i boken. Kanske kommer den med en annan gång!

Det roligaste var att rita de gamla nissarna. Långa näsor, slokiga hattar, pipor och krumma små ben..

När miljö- och karaktärsskisserna var godkända började jag skissa upp uppslagen. Detta tycker jag är den svåraste delen och det tar ganska lång tid för mig att få fram helheten på sidorna. När alla uppslagen väl är skissade och godkända börjar den roliga, men tidskrävande delen att tuscha! Jag använder stålstift och flytande tusch. Det kan vara svårt att teckna med på akvarellpapper, därför använder jag varmpressat papper som är helt slätt. (Arches hot pressed)

Så här kan det se ut:

Sedan börjar jag lägga på lager med akvarellfärg. Det är den lättaste och friaste delen tycker jag. Först målar jag snabba och tunna laveringar och sedan lägger jag på starkare färger och detaljer efter hand. Jag använder Schminckes och Winsor & Newtons artistfärger.

Så här ser den tryckfärdiga illustrationen ut. Klicka för att se den stor!

Jag brukar göra nissarna väldigt otydliga i skisserna, på så vis blir det roligare att hitta på dem när jag tuschar. De blir också lite mer levande när man inte ritar i samma linjer två gånger.
Här kan ni se fler bilder ur boken.

 

Det här är helt klart en av de roligaste böcker jag fått illustrera. Oskar var väldigt trevlig att jobba med och jag tyckte mycket om manuset, som var lätt att bli inspirerad av. Hittills har boken varit en succé, inte minst efter den fina recensionen från BTJ. Efter det ville många bibliotek köpa in den. Det känns verkligen roligt att så många barn får ta del av den och jag hoppas att några av dem vill sitta länge och titta på alla detaljerna i bilderna!

Den stora jordgubbsjakten finns bland annat på Bokus och Adlibris. Den går också att köpa signerad direkt av mig, för 100kr + frakt.

/Marta

Rapport från en barnboksprocess

Jag har många fantastiska, vackra, fasansfulla och underhållande bilderböcker på lager som jag tänker dela här med er. De ligger på hög. Och blänger på mig. “Skriv! Skriv då! Skriv om MIG!” Det är vad de ropar när jag går förbi.
Men jag behöver mer tid för att kunna skriva om dem, de är alldeles för värdefulla för att jag ska hafsa ner något lite kvickt, de är små skatter.

Så just idag nöjer jag mig med att rapportera, att jag gör framsteg med min egen barnbok som går under arbetsnamnet “Cirkuselefanten”. Eller “Den lilla cirkuselefanten”. En barnboksidé som varit med mig sen 2009. Jag läste i föregående inlägg att Sanna tyckte det skulle bli skönt att släppa sin “Klappa snällt” nu efter två år. Det kanske låter som lång tid, två år från idé till färdig bok. För mig låter det underbart snabbt och välfokuserat.
Men, jag är i alla fall glad att idag kunna meddela att jag skrivit 9 sidor av ca 20, och jag har hittat en oerhört klyftig lösning till en lite jobbig passage i boken, som jag inte visste hur jag skulle göra med.
Mitt mål är att ha manus klart innan året är slut. Mina egna processer är långa. Och inte alltid jättefokuserade. Men nog kommer jag fram alltid. Det gör jag.

flicka med elefant

/Linda

En kreativ process’ struktur – ja, jag har en, DEL 1

Struktur och Ordnung muss sein.

Att jobba som illustratör innebär så mycket mer än att teckna: planering, struktur och organisation är ganska stora nycklar, inte bara när det gäller marknadsföring, ekonomi, ständiga förhandlingar för att faktiskt kunna kalla det “ekonomi” utan citationstecken, kommunikation, utan även i själva tecknarprocessen. Alla får komma fram till sin egen ordning i processen, och det här är berättelsen om min.
Inledningsvis, när jag får ett uppdrag från något av de förlag jag jobbar med, så läser jag manuset som ska bli boken, i pappersform. Jag får upp bilder för min inre syn, och delar upp dem så de är någorlunda jämnt fördelade över hela manuset, dvs ser så att det blir ett regelbundet flöde av bilder mellan textstyckena.
En del manus ger färre bilder, då får jag jobba längre med karaktärsskisserna och jag får kanske läsa manuset flera gånger för att hitta några scener jag kan illustrera. En del ger fler. Vissa ger mig ett överflöd, och då blir det i stället svårt att sålla och välja ut vilka bilder man till slut vill teckna. Till sist, i den här delen av processen, så ser mitt golv ut så här:

“En katts paradis”

Det är för att jag ska kunna se och känna att det är lagom med papper i högarna mellan varje bild. Jag behöver det taktila i mina arbetsprocesser.

När jag har gjort en bildlista, så skickar jag den till min kontakt på förlaget: “De här scenerna tänker jag mig ska illustreras.” Och så svarar hon något i stil med: “Hurra! Kör på!” i bästa fall, i värsta fall: “Bra, men se upp så det inte blir för LÄSKIGT i bild med den och den scenen…” etc. (För LÄSKIGT? Skulle JAG? Va? 😀 )(Böckerna jag jobbar med riktar sig ofta till barn mellan 8 och 12. )
Sen gör jag ett bildmanus som jag skickar till förlaget, de godkänner, och jag skissar fram de olika karaktärerna så att de på förlaget får se hur jag tänker mig dem, men även för att jag ska kunna gå tillbaka och titta på hur de ser ut, de måste ju se likadana ut på varje bild.

Bildmanus

På karaktärsskisserna skriver jag ibland in stödord som har stått i beskrivningen av dem i manuset, som tex. “slemmig med finnar” eller “en vandrande korv med bölder”. Inte alla är så här målande beskrivet, då blir det enklare saker som “minimal näsa”, “tapp på överläppen” eller “slöa ögonlock”. etc.

“Slemmig med finnar”


Karaktärsskissandet är ett av de roligaste stegen i hela processen; man tycker att man har en relativt klar bild över hur personen ser ut, men sen omformas den på pappret till den som den faktiskt är menad att vara, kanske någon helt annan. Det är här man inser att, även om JAG ÄR GUD i vissa mått, okej assistent till Gud då, så styr karaktärerna ändå själv till sist. Även den slemmige med finnar måste få bestämma själv exakt HUR slemmig han ska vara, och hur MYCKET finnar han faktiskt ska ha. Det är väl en allmän rättighet att få bestämma sånt själv kan man tycka.
Man kan också likna det vid en graviditet; du har en bild av hur personen i magen ska se ut, men så kommer en helt annan ut, en som är perfekt, för det var SÅ den skulle se ut och vara. Men nu svävar jag ut. Det betyder att det är dags att avsluta. Det finns dock ingen alls anledning att bli rädd; berättelsen om min process, DEL 2, kommer inom kort, så håll i hatten! (Ok, jag är ingen direkt jäkel på clif-hangers, det har jag väl visserligen aldrig heller påstått…)
Så här inför påsk så avslutar jag med en karaktärsskiss på en spektakulär häxa som är från manuset jag jobbar med just nu.

Glad Påsk!

The dreamwitch, karaktärsskiss

/Linda