Linda Siewert

bild_Linda kopiaJag heter Linda och bor i Malmö. Jag skriver mycket, både barn- och vuxenlitteratur, noveller, romaner och seriemanus. Jag tecknar också, är verksam som illustratör och har bla. illustrerat bilderboken Spanare Spender och mysteriet med kyrktornet.
Man kan se mer av mina arbeten här:
http://www.illustratorcentrum.se/portfolio/linda-siewert/ och: https://www.instagram.com/linda_siewert_illustrator/

När är du född?
-79

Yrke/sysselsättning?
Illustratör/kursledare i akvarell mm.

Familj?
Min direkta familj utgörs av min son och min katt.
I övrigt mor, bror och syster.

Älskar?
Älskar att ha flyt i skrivandet, min son såklart, när ”gudarna ler mot mig”.
Älskar även att röka pipa och inspirerande samarbeten. Älskar att läsa med.

Avskyr?
Avskyr motvind och hushållsarbete.

Bok som har hängt med dig sen barndomen?
Bok som hängt med mig och alltid fashinerat mig är ”Der Struwwelpeter” (sv. Pelle Snusk) för de otäcka och obehagliga bilderna, och texterna, men även ”Allra käraste syster” skriven av Astrid Lindgren och illustrerad av Hans Arnold. Den har det där vemodet över sig som Astrid var så bra på att förmedla. Hans Arnold är fortfarande en favoritillustratör, tillsammans med Edward Gorey, Arthur Rackham och Edmund Dulac.

En reaktion på “Linda Siewert

  1. Dina linjeteckningar är giftiga. Jag har alltid varit avundsjuk på Josephsons och Hillls förmåga att skapa yta mellan linjerna. Hur stora är Dina akvareller? Jag har inte förmågan att återge direkt. Oljefärg kan man skrapa bort eller måla över i oändlighet. “Jag lägger på färg tills det blir likt” som Chardin sade. Under en period i min barndom matvägrade jag och min mor försökte med alla psykologiska trick utan resultat. Då dök det upp ett nytt hembiträde, fröken Vera Boisen från Tyskland, som hade Sruwwelpeter i bagaget och då var det slut med psykologin. Gravhögen över Kasper som vägrade sin soppa eller Hans (som jag) med blicken i skyn. Till slut flydde någon (Robert ?) i en resväska och det piggade upp. Min syster fick Veckorevyn av granntanten och där fanns varje vecka en illustration av Hans Arnold som vi dissekerade med skräckblandad förtjusning. Värre var Dorés illustrerade bibel; ogenomträngligt svart och utan försoning. Jag ser att Du,precis som Sherlock Holmes och Sitting Bull gillar piprökning. Jag har samma last och brukar citera Sherlocks “Detta min käre Watson är ett tre pipors problem”. Och det är kanske det som är svaret på frågan om meningen med livet. Under tiden kan Du kanske berätta något om det Du skriver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *