Klappa snällt

Nu under de kommande dagarna så hoppas jag göra klart det sista på min kommande bok Klappa snällt. Jag längtar efter att se den tryckt och klar, och jag längtar efter att höra vad andra tycker om den. Det ska bli rätt skönt att inte kunna göra ändringar i den längre, efter att ha gått runt och funderat på den i två år. Själva idén fick jag när jag gick en hundpromenad i min barndoms villakvarter. Jag tänkte tillbaka på den väldigt speciella värld som uppstår när många barn är ute hela dagarna, utan att några vuxna lägger sig i. När jag kom in från promenaden var i princip hela boken klar i mitt huvud, men sen har jag ändå gått och funderat fram och tillbaka på olika saker. Nu är det alltså snart över med det, och förhoppningsvis får jag snart en ny idé jag kan gå runt och tänka på.

Jag och mamma – böcker för de allra minsta

 

Idag vill jag tipsa om en bok för de allra minsta! Den heter Jag och mamma och är från början utgiven av Parragon Books under titeln Mummy and me. Marie Helleday Ekwurtzel står för översättningen, men varken författaren eller illustratören står med på bokens baksida. Det är nog tyvärr ganska vanligt vid utgivning av liknande bokserier.

Det som gör boken speciell är att det är en liten fingerdocka mitt i boken, något som genast fångade min dotters fulla uppmärksamhet! Vi började läsa den när hon var fyra månader och även om hon förstås inte förstår vad jag läser än, känns det mysigt att kunna läsa tillsammans. Ibland slutar det förstås med att hon helst bara vill tugga på fingerdockan, men det kommer förmodligen att vara olika delar av läsupplevelsen som engagerar vid olika stadier i utvecklingen… 🙂Texten är lagom lång för så här tidig läsning och det finns utrymme för att göra ljudeffekter när elefanterna leker och trumpetar.

Illustrationerna av är enkla men charmiga. Jag tycker dock att det kunde varit lite roligare texturer. Det hade varit fint med en mjukare, mer handgjord känsla. Med på varje uppslag finns andra djur med ungar som lockar till att peka och berätta mer.

Roligt nog fick vår dotter en till julklapp i form av en bok ur samma serie, fast på hebreiska. Det finns många böcker i serien på olika språk. 

Allt som allt tycker jag att det är charmiga, lekfulla böcker för 0-3år.

/Marta

Vi är tillbaka!

2018 har dundrat igång med full kraft och känns spontant som ett väldigt bra år. Själv har jag hunnit ta emot Castorpriset och jobbar för fullt med en bilderbok som kommer ut hos Opal senare i vår. Den kommer att heta Klappa snällt och handlar om att vara snäll eller inte.

Illustration ur Klappa snällt, som kommer ut senare i vår.

Castorboken kommer ut någon gång i höst. Motiveringen till dess vinst lyder: Med Kedjan skapar Sanna Borell en spännande råttan-på-repet-historia som visar hur vi alla, i vår brokighet, hänger ihop med varandra. Ett roligt och överraskande bilderboksäventyr som lämpar sig utmärkt för högläsning.

Illustration ur manuset som vann Castorpriset.

/Sanna

Första boken om mig

Hej kära bloggen,

Nu var det verkligen länge sen jag skrev! Mycket har hänt, varav det största är att vi har fått en liten dotter. Hon heter Freja och är helt fantastisk!

Därför tänkte jag inleda den här hösten med att blogga om den första boken jag köpte till henne: “Första boken om mig”, utgiven hos Rabén & Sjögren med illustrationer av Catarina Kruusval.

Det fanns flera liknande böcker att välja mellan i bokaffären, bland annat en med Elsa Beskows vackra illustrationer och en med Ilon Wiklands illustrationer ur Astrid Lindgrens sagovärld. Men jag valde ändå en bok med mer moderna bilder. De andra kändes nostalgiska över det gamla bondesamhället i Sverige och jag ville att den här boken skulle vara mer representativ för Frejas barndom. Det kändes också lättare att identifiera sig med figurerna i den här boken, som till stor del utgörs av djur.

Jag tycker att det är en väldigt fin idé med en bok om barnets första år, då jag tror att den kommer att vara väldigt rolig att bläddra i när barnet är lite större.

Kuvert för ID-band. Jag älskar de små igelkottarna!

Dessutom skulle vi säkert glömma tusen vackra minnen om vi bara hade foton att förlita oss på. Här finns det plats att skriva om graviditeten och förlossningen och till och med ett kuvert att lägga ID-banden från BB. Lyckligtvis sparade min partner dem!

Här finns också ett familjeträd och platser för foton på mormor och morfar m.fl. Det finns plats att skriva in när barnet för första gången log, när hen kröp och när hen sa sitt första ord, sidor om mat- och sovvanor och plats att skriva om barnets första årstider.

Eftersom Freja föddes precis när det började bli höst är det där vi får börja. Jag tycker att det här sammantaget är en jättefin bok och ser mycket fram emot att börja fylla i den! Den är precis som de andra jag sett baserat på två biologiska föräldrar av olika kön. Är det någon som vet om en liknande bok som är mer inkluderande?

♥Ta hand om er!♥

/Marta

Tillbaka!

Nu är vi tillbaka igen efter sommaren. Just den här tiden tycker jag är en av de bästa på hela året. Det känns som om allt kastas upp i luften och kan landa på ett nytt sätt. En nystart. Jag ska precis sätta mig och börja jobba med nya barnboksprojekt, och det känns väldigt roligt och spännande. Det känns också kul att bloggen kommer igång igen! Hoppas att ni vill följa oss i höst!

Kort boktips: Oväder

Oväder är en ny, fin bok från förlaget Mirando.

Vissa böcker går att läsa högt för sitt barn samtidigt som tankarna vandrar iväg åt annat håll. Det här är inte en sån bok. Första uppslaget börjar med:

Småsnår skälver

Morrhår darrar

Det gäller alltså att vara med. Som högläsare är det också roligt att få säga saker som “Moouuuiii!!!” och “Fssssss!!!”

Ibland passar bild och text inte riktigt ihop i bilderböcker. De har liksom olika känsla och ton, och känns helt fel. I Oväder känns det helt rätt, som om samma person har ritat och skrivit. Bilderna är dessutom väldigt snygga. De innehåller en massa fina färger, både verkliga och overkliga djur och vinden drar i de små strecken. Boken innehåller också små fina detaljer som handskrivet blandat med typsnitt, folietryck och ett försättsblad och eftersättsblad att studera i detalj.

Absolut en bok värd att letas upp och läsas!

Författare: Tuvalisa Rangström

Illustratör: Clara Dackenberg

/Sanna

Spara

Recension: Anden, Döden och tulpanen

Författare och illustratör: Wolf Erlbruch
Förlag: Lindskog förlag, 2012
Översättning: Lennart Lindskog

Bild från egen e-boksutgåva

När jag läser berättelsen om Anden, Döden och tulpanen, så börjar jag tveklöst att gråta, varje gång.
När jag läser OM berättelsen om Anden, Döden och tulpanen så börjar jag onekligen att gråta.
Och skulle jag se en pjäs om Anden, Döden och tulpanen så skulle jag tvivelsutan börja gråta. Så är jag en ganska lättrörd person.

Men jag tror att få skulle kunna läsa den här berättelsen och förbli oberörd.
Ingen kan väl värja sig mot den vänliga Döden som så milt och mänskligt tar sig an sitt offer? Som försöker göra det till en så behaglig upplevelse som möjligt, det här med att lämna jordelivet och gå vidare, vart än man nu ska…
” – Somliga änder säger att man blir en ängel som
sitter på ett moln och som kan titta ner på jorden.
– Det är möjligt. Du har ju redan vingar.
– Somliga änder säger också att det djupt nere i
jorden finns ett helvete där du blir stekt om du inte
varit en god and.
– Det är då märkvärdigt vilka historier ni änder
berättar för varandra, men vem vet.”

Ingen kan väl värja sig mot den milda, funderande men ändå enkla Anden, som så självklart värmer Döden när han blir kall efter ett dopp i hennes älsklingsdamm, som klättrar i träd och får “besynnerliga tankar”, vemodiga tankar på hur tom dammen kommer att vara utan henne, och som så glatt väcker Döden om morgon och förkunnar  honom att hon inte är död.
“– Jag är inte död! kvackade hon glatt.
Döden lyfte sitt huvud.
– Det glädjer mig, sa han och satte sig
upp.
– Men om jag hade dött …
– Då hade jag inte fått sova ut, gäspade
Döden.
Det var inte så trevligt att höra, tyckte
Anden.”

Det finns väldigt mycket mänsklig humor i berättelsen, liksom instoppad så där lite oväntat som i raderna ovanför. Det gör både Död och And så bräckligt nära oss på något vis, det som sägs hamnar under huden och går in i blodomloppet. Jag tror det är för att vi får möta döden, det oundvikliga, det som är en del av livet, levandet, naturens cirkel, här i den här berättelsen på ett väldigt mjukt, men fortfarande obarmhärtigt vis i Dödens skepnad. Den kontrasten, det är där det händer.
Bilderna hjälper till; det är bara precis vad som händer som avbildas, förutom en och annan blomma i bild, i övrigt vitt. Färgerna är milda, dämpade och väldigt få, Döden bär en rutig klänning, den ger en hemtrevlig känsla. Han beskrivs också som “…trevlig om man inte tänkte på vem han var – till och med mycket trevlig.”
Och de vackra, enkla illustrationerna förmedlar så otroligt väl varje uttryck hos de båda, trots att det är en and och ett kranium som står för uttrycken: en enkel vridning på huvudet, ett subtilt streck för mungipan och färgen och storleken på andens ögon som skiftar nästan obemärkt.

Bild från egen E-boksutgåva

Det är väl det som utmärker en genial författare, eller bilderboksskapare? Förmågan att träffa så mitt i prick, förmågan att skriva för alla, vuxna och barn.
Wolf Erlbruch fick ju också ALMA-priset detta året, och endast baserat på den här boken skulle jag själv stå upp för det beslutet.
I en intervju med Skånska dagbladet svarar han så här på frågan om han blev överraskad över att få priset:
“– Nej, det var väldigt underligt. Jag hade faktiskt en dröm strax innan, en väldigt tydlig dröm, där jag vann priset, berättar han på telefon från Stockholm där han precis varit på skolbesök.
– Sedan samma dag som prisbeskedet kom promenerade jag hem från min kiropraktor och mötte en pojke som stannade till och ropade: ”Många tack för dina underbara barnböcker”. Det var ännu mer underligt och så lite senare fick jag samtalet från Sverige.”
Uppenbart är det här en människa som står i klar förbindelse med sitt inre och med det stora yttre.
Jag tänker lite på Antoine de Saint-Exupéry och hans världskända Den Lille prinsen, det finns gemensamma nämnare, inte bara i att de båda författarna/illustratörerna fått priser för sina insatser, utan i det hur de berör ämnen som är svåra att nå, på ett väldigt känsligt och greppbart sätt, hur de uppenbarligen står i kontakt med det lilla och det stora, början och slutet.

Bild från egen e-boksutgåva

Och ja: även när jag SKRIVER om Anden, Döden och tulpanen, så gråter jag. Hejdlöst.

Mer om Wolf Erlbruch och hans böcker hittar du här.

/Linda

Internationell inspiration

Det här blir ett kort inlägg med tips ifall man vill bli inspirerad av lite annat än det som finns i Sverige! Picturebook Makers är en blogg där varje inlägg fokuserar på en (eller ibland flera) bilderboksskapare med fokus på arbetsprocessen. Ofta är det intressanta intervjuer med fokuspersonerna och alltid många bilder. Rekommenderas varmt!

Om man föredrar att bläddra analogt vill jag tipsa om utställningskatalogerna från barnboksfestivalen i Bologna, Illustrators annual, finns att köpa i svenska internetbokhandlar!

illustrators annual 2016

Slutligen kan jag tipsa om ett gammalt inlägg från denna blogg, där jag tidigare skrivit om andra samlingsböcker med bilderboksillustrationer, om du missat det så finns det här!

//Frida