Magiska djungeln

Vilken åldersgrupp riktar sig en bok till? Jag fyller 32 i år och satt och log när jag läste denna enkla och fina bok. Överraskningsmomentet som hela boken är baserad på blev aldrig uttjatat eller tråkigt. Även om jag snabbt listade ut hur det egentligen stod till kunde jag inte låta bli att le.jpg2

I Magiska Djungeln av Hanna Olausson får vi följa en prickig zebra som träffar en flygande apa och en massa andra spännande djur. Eller hur är det egentligen? Är zebror prickiga. Det här är en bildande bok för de minsta. Boken skojar och leker och jag kran riktigt höra förtjusta barnskratt.jpg

Magiska Djungeln är skriven och illustrerad av Hanna Olausson under en Australienresa och utgiven av förlaget Ordalaget. Men det tänkte jag att Hanna själv skulle få berätta om i ett senare inlägg.Skärmavbild 2014-04-12 kl. 14.15.31

Fika med farmor

Jag fikar ganska så ofta med min farmor och vi pratar om allt mellan himmel och jord. Jag har så klart berättat för henne om barnboksverket och mina funderingar kring barnböcker.

Min farfar var folkskollärare. Farmor och farfar hyrde ut rum för att dryga ut kassan. I bland var det författare eller illustratörer som bodde där och som tack kunde dom få en bok.

För en tid sen när farmor och jag satt och pratade hämtade hon boken om ”Tjirr”. Hon har vid flera tillfällen nämnt den men jag har bara lyssnat med ett halvt öra. Nu tänkte jag i alla fall försöka skriva lite om den.

Tjirr Gavs ut 1966 och handlar om en gråsparv som kommer bort från flocken en blöt höstdag. Med tiden lär han känna en duva och en fiskmås.  Fåglarna slår följe och hjälps åt för att klara en kalla och tuffa vintern i Stockholm.

IMG_0002

Jag kan börja med att säga att det är en ganska så lång bok men förhållandevis mycket text. Ingen bok som man läser som godnattsaga skulle jag tro. Men den är spännande och faktiskt lite utbildande också.

IMG_0003

Det är fina och mjuka bilder i den där det hela tiden händer något Helt enkelt en bra bok för en blivande fågelskådare.

IMG_0001

Boken är skriven och illustrerad av Inga Borg. Antagligen mest känd för böckerna om Plupp.

Barnböcker (En tidsresa) del 2

Under mitten av 1800-talet införde Sverige obligatorisk folkhögskola vilken hjälpte till att sprida läskunnigheten till lägre åldrar och samhällsklasser.

Bland 1800-talsklassikerna har vi så klart H C Andersens sagor, Oliver Twist och Alice i Underlandet.

473px-Calineczka_VP_ubt

Tummelisa skriven av H C Anderssen

 

img_1201773_32279258_0

Nils Holgersson. Som han såg ut i Japan

1906 gav Selma Lagerlöv ut boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det var den första svenska boken som översatts till över 60 språk. Boken var ursprungligen skriven  som läsebok i svensk geografi och ingick i serien Läseböcker för Sveriges barndomsskolor.

0121

Barnen ifrån Frostmofjället.

I början av 1900-talet började barnlitteraturen räknas som en egen genre. Barnböcker började skrivas om socialt engagemang. Som exempel har vi Laura Fitinghoffs Barnen ifrån Frostmofjällen och äventyr- och detektivromaner blev populärt. Fabler och sagor blev också större. Vi fick en bredd bland barnböckerna.

Vilka av dessa gamla barnböcker har du läst?  Eller kommer du att tänka på någon annan?

Barnbok orsakar storm

I bland vill jag tro att vi har en ganska hög acceptans för saker och ting. En del saker kanske lite väl mycket men i det stora hela är det nog bra.

Häromdagen läste jag om en fransk barnbok av Claire Franek och Marc Daniau. Boken fanns med på en lista av böcker som potentiellt skulle kunna användas i skolundervisningen. Bokens titel är ”Tous à poil!” och har skapat politisk storm. Titeln som på svenska blir ”Av med kläderna alla!

ob_b9c933_livre-pour-enfants-tous-a-poil

Författarna till boken menar att de vill förmedla en avslappnad och avsexualiserad bild till kroppen.

Boken handlar om en skolklass som åker till en nudiststrand.

PHO03408bc6-924d-11e3-8a56-197ea9528b74-805x453Samtidigt går François Copé, ledare för UMP, det största oppositionspartiet i luften. För honom är boken ett tecken  moraliskt förfall i vänsterregeringens kölvatten

Vad säger nu? Är det okay med naket i böcker för barn? Eller är undergången nära?  Hör politik och barnböcker ihop?

tous-a-poil-2_4725613

Nakna damer i matsalen

Grågris – boken

Citat

Det hela började egentligen med att min son fick två marsvinshanar i 11-årspresent. Oväntat nog blev den ena (Olle) gravid och tre till små-grisar behövde husrum. Två hanar (vi kollade noga) inackorderades hos en vän och honan behöll vi själva. Hon var alldeles grå om nosen så hon fick heta Grågris.(De andra fick ungefär lika fantasifulla namn: Plattgris/Slätgris – han var den enda med slät päls, och Oll-Pelle – efter mamma Olle och pappa Pelle.)

Grågris visade sig vara en riktig Lilla My/Pippi Långstrump-typ. Hon visade mod, missnöje och magstyrka i allmänhet och rättframhet och självständighet i synnerhet. När familjen Gris var lösa på golvet så var det hon som sprang efter en som en liten hund, och det var hon som ledde familjen ut på okänd mark (utanför lekfilten). När hon protesterade gjorde hon det med kraftfulla ninjasparkar och när de var sugna på något gott (marsvin i flock blir alltid sugna unisont) tjöt hon högst av alla. Hon var som gjord för äventyr, så vi hittade på en massa historier om henne. Det har resulterat i 6 stycken titlar på äventyr och en faktiskt färdig barnbok; ”Grågris går på café”. Den är inte publicerad någonstans än dock, men jag tänkte dela med mig här av lite bilder och texter ur den så länge.

Gragris_front
Omslag, framsida

hökoja_web

”Grågris var tonåring, det märkte man på hennes tilltagande
lättja och plötsliga och abnorma musikintresse.”

Grågris blir utskälld
”En hund stannade till och med och skällde på henne. Hon skämdes över
overallen som inte bara var en storlek för liten, utan även rosa med prickar på.”

cafedörr
”Dörren var alldeles för tung för Grågris att öppna, men
snabbtänkt som hon var kom hon genast på en smart plan.”

personal_web
”Två ansikten till kom nära, det ena såg ut som en
olycklig citron och det andra såg ut som en sömnig postsäck.”

Uppföljning

I går var jag hemma hos mina föräldrar. Då slog det mig att jag skulle leta efter den där boken om Åsnan som jag skrev om sist. Så jag styrde mina steg in i gästrummet där det står en liten bokhylla med lite gamla barnböcker. Jag tänkte att oddsen inte var speciellt goda. Det är bara en bråkdel av böckerna som finns kvar där. Varför skulle just den finnas där? Men så föll min blick på en liten ansenlig bok. Placerad lite för sig själv. En solstråle hade letat sig in genom dom tunna gardinerna och träffade bokens framsida som en guldglittrande hand…

Nä, nu hittade jag på. Det var mörkt ute. Men boken stod verkligen där. Likt Gollum kastade jag mig fram och slet åt mig boken. Därefter kilade jag undan i ett tryckt och säkert hörn för att få återuppleva gamla minnen. Då slog det mig att det kanske inte var så jag skulle gå till väga. Redan själva pärmen tycktes mindre än vad jag mindes den- Var mina vaga minnen felaktiga?

Boken ligger bakom mig på nattygsbordet och ropar på mig. Jag har fortfarande inte öppnat den.

Så här kommer mina minnen.

Som jag skrev innan så minns jag inte så mycket av boken. Jag minns att den var lite större än vad den faktiskt är. Utsidan ser även lite blekare ut än vad jag minns att den var.

Jag kommer ihåg att det var två åsnor i boken. Eller kanske en åsna och en häst. Den ena var gammal och sliten. Sen tror jag att det skulle vara något julspel där barnen behövde en åsna som skulle vara med. Den gamla åsnan får inte vara med och blir ledsen. Dom andra djuren ser det och gör ett täcke till henne. Det är så jag minns det.

Jag minns även två bilder. En bild där den gamla åsnan gråter och tårarna fryser till is. Och så minns jag en bild där täcket är utlagt på marken och alla djuren håller på att göra det.

Det var minnena. Nu ska vi se vad verkligheten säger.

Rosita får en present. Av Mirabel Cecil och Christina GascoigneSkärmavbild 2014-01-28 kl. 15.10.25

Boken handlar Om två åsnor. Rosa och gamla Rosita. Om hur Rosa som är ung och pigg får all uppmärksamhet medan Rosita lämnas ensam. På vintern får alla djuren Vinterpäls eller går i ide. Alla utom Rosita. Dom andra djuren tycker synd om Rosita som bara ligger i snön och väntar på slutet så dom bestämmer sig för att göra ett täcke till henne. Alla djuren hjälps åt och vesslan gav alla order. När täcket är klart kommer barnen för att hämta rosa som ska vara med i julspelet men så får dom syn på Rosita och hennes täcke och bestämmer att hon ska vara med istället.

Skärmavbild 2014-01-28 kl. 15.11.38 Skärmavbild 2014-01-28 kl. 15.12.29

Skärmavbild 2014-01-28 kl. 15.13.42

Det är en fin saga men vuxna jag undrar var Rosa tyckte som inte fick vara med. Och Vad hände sen efter julspelet? Åkte Rosita ut i snön igen. Nåja. Jag är ju vuxen nu.

Bilderna är betydligt mindre än vad jag minns dom som. Jag minns dom som stora panoramabilder. Dom är fortfarande väldigt fina och jag undrar om jag la märke till alla detaljer. Jag tycker fortfarande att det är en fin bok och nu ska den flytta in i min bokhylla.

 

[thankyou]

Barnböcker från när jag var liten.

Jag funderade lite på vad jag läste och tyckte om när jag var liten. Jag började med att gå igenom vad jag hade i mina bokhyllor. Jag har tre stycken bokhyllor. Två fullhöjd och en halv. Där fanns mycket faktaböcker och en hel del tidskrifter men ingen barnbok. Ett av svaren kan vara för att jag inte har några barn. Ett annat kan vara att vi var tre (Senare fyra) syskon som delade på böckerna. Jag är nummer två i skaran och således var många av böckerna ärvda från min storebror. Jag tror även att vi har en ganska stark muntlig tradition i familjen.

Så när bokhyllorna nu inte kunde vara till någon hjälp så fick jag återigen ta till dom där små grå.

Första boken jag kom att tänka på var ”Petter och hans fyra getter” av Einar Norelius.

Varför nu den här boken satt sig i mitt minne är för att det var den första boken jag lärde mig att ”läsa” utantill. Och större delen av boken finns kvar där uppe mellan öronen även om den fysiska boken förmodligen slutat sina dagar som pappersmassa efter oräkneliga ”läsningar”.

 

Unknown

Petter och hans fyra getter är en bok på vers där orden rimmar vilket underlättade vid inlärningen.

Nästa bok som jag kunde dra mig till minnes som också etsat sig fast i mitt undermedvetna var en bok som min farmor läste för mig när jag var lite och det var ”Skinn skerping” av Astrid Lindgren Jag minns att jag alltid blev alldeles kall i nacken och gömde mig bakom soffan när farmor läste den. Men hon fick inte sluta. Hade hon väl börjat så var hon tvungen att läsa klart. Annars så skulle skinn skerpings osaliga vålnad förfölja mig i skuggorna i all evighet.

62641028_o2

Bilderna i boken fick mitt blod att frysa till is. Jag verkligen avskydde den. samtidigt ville jag höra den. Många gånger.

 

 

Sen kom jag att tänka på en bok till som gjort intryck på mig. Men den kan jag inte komma på vad den hette. Jag ska leta runt nästa gång jag är hos föräldrarna. Den handlade i alla fall om en åsna som inte får vara med i ett julspel som skall anordnas bland människorna. Dom andra djuren tycker synd om den och gör ett vackert täcke till åsnan (eller om det var en mulåsna) Jag har för mig att det var ganska så fina bilder i den i alla fall.

 

Som avslutning hittade jag faktiskt en bok från min barndom i min bokhylla. En bok om kroppen för barn. Väldigt spännande och lite äcklig minns jag att jag tyckte.

barnbok012

barnbok013

Vad har du för bokminne från när du var liten?

Vidare fundering.

Först så hade jag tänkt att jag skulle skriva ett långt och uttömmande inlägg om mig själv. Som någon sorts presentation. Man känner ju trots allt sig själv bäst och jag tänkte göra det lätt för mig.

Nu gjorde jag inte det. Jag gjorde det svårt.

Innan jag fortsätter så vill jag bara stryka under att jag kan ha jätte fel med allt jag skriver. Det här är ingen doktorsavhandling utan bara lite funderingar och reflektioner från min sida.

Vad var det då som fick mig att tänka om när jag valde vad jag skulle skriva om? Jo, det förra inlägget. För jag tänkte. Vad finns det från Afrika?

Jag började med att Googla ”Childrens book from Africa” och ”African children illustrationer” och liknande.

Överhängande av svaren handlade om barnböcker OM Afrika. Det fanns även några sidor som behandlade det muntliga berättandet. Jag uppfattade som att det fanns ett problem. Jag lät Neuronerna jobba och kollade igenom vänlistan på Facebook. Jag har en vän från Burundi. Så snabbt som ögat drog jag iväg ett mail och bad henne om hjälp.

Ganska snabbt fick jag lära mig att det var mycket franska barnböcker och att hon läste ”Tintin” och ”Clementine” och hon föredrog fotbollsböcker och Manga.

Efter ett tag kom hon på att ”Les Tortues Ninja” var stora när hon var liten. Hon hade även mailat till sin halvsyster och frågat vad hennes tvååriga son gillade. Mussepigg.

Nu fick jag även läsa på lite om Afrikas historia och kolonialmakterna. Burundi blev självständigt 1962.

Klart att även litteraturen blivit påverkad av Europa.

Nu är Burundi ett väldigt litet land och kanske inte representativt för hela Afrika. Så jag har även slängt ut frågan till en man från Kongo men har inte fått något svar än.

Nu kändes det som om jag hade lite mer på fötterna rent historisk och började nu leta efter aktiva illustratörer från Afrika. Här följer en lista på några av dom jag hittade. Googla gärna och kolla in deras bilder.

Piet Grobler Sydafrikansk illustratör.
Véronique Tadjo bildkonstnär, romanförfattare och bildkonstnär från elfenbenskusten.
Christian Epanya Kamerunsk författare. Har gett ut tre bilderböcker.
John Kilaka Barnboksförfattare från Tanzania.

Nu ska jag fortsätta att botanisera i den Afrikanska bildhistorien. Hoppas att ni också gör det och blir inspirerade.

/Johannes

Nostalgitripp!

Härom veckan när jag var i skolans bibliotek fick den här boken mig att stanna till. Jag var bara tvungen att låna den för att se om privatdetektiv T. Sventon var lika skoj som jag mindes honom. Sedan dess är det temlor och flygande mattor som gäller var kväll! Roligt med en bok som alla tre barnen uppskattar,  trots att de är i helt olika åldrar (4,7 och 10). Bilderna är få men talande och lämnar en hel del åt den egna fantasin. Barnen ligger utspridda i soffan medan jag läser, och när det kommer en bild så granskar vi den noga. DSC_0006

Jag var lite orolig för att jag skulle tycka att där var mossiga värderingar och alltför typiska stereotyper, böckerna har ju ändå dryga 50 år på nacken. Men även om flickor förklär sig till syrenbuskar och pojkar till granar och även om herr Omars ögon är outgrundliga som den arabiska natten,  så är den läspande privatdetektiven med hökprofilen själv så komisk att det blir tydligt även för de minsta att han aldrig hade fått tag i Vesslan utan hjälp av sina vänner. Och att de är just vänner.

Vi har läst två böcker av tio (tror jag) och alla väntar vi på januari när vi kan läsa om Ture Sventon samtidigt som också vi avnjuter var sin fylld temla!

Sitti’s Secrets

Här kommer en recension av ”Sitti’s Secrets”, skriven av Naomi Shihab Nye och illustrerad av Nancy Carpenter. Jag hittade boken i en liten bokaffär i det konstnärliga och bohemiska området Nevek Sedek i Tel Aviv. Naomi Shihab Nye föddes 1952 av en palestinsk pappa och en amerikansk mamma. Hon är författare, poet och låtskrivare.

IMG_8155IMG_8157

IMG_8159


Både texten och illustrationerna är väldigt poetiska och både förstärker och komplementerar varandra. Sitti’s Secrets är en stillsam och mycket vacker bok, som får olika världsdelar att kännas närmare varandra.

 

 

Nancy Carpenters illustrationer är gjorda med en kollageteknik, där hon lägger in foton, mönster, kartor och sedan målar på med akryl. Jag kan ibland vara känslig för kollage, då det kan bli lite rörigt eller halvfärdigt, men här är det mycket skickligt och smakfullt gjort.

 

Precis som författaren har bokens huvudkaraktär ”Mona” en farmor som bor i Palestina. Mona bor i USA men får här åka och hälsa på sin farmor. De pratar olika språk så de hittar på ett eget språk att kommunicera med. ”Sitti” är arabiska för mormor/farmor. Och Sitti’s Secrets handlar om de hemligheter Mona delar med sin farmor genom att lära känna henne.

Boken visar på samhörighet som går över kulturskillnader, språk, murar och tusen mil och förmedlar en önskan om fred. Den tål att läsas många gånger!

Bilden visar hur Sitti läser lycka i Monas panna:

IMG_8161

”Does my grandmother know what will happen in the world? Does the world have a forehead? Sometimes I think the world is a huge body tumbling in space, all curled up like a child sleeping. People are far apart, but connected.”

 /Marta