Recension: Morfars tofflor

Någon har tagit morfars tofflor. Och Morfar är upprörd. Vilken tur då att Liam har med sig sin tänkarmössa och sitt förstoringsglas.

 

magic-wonders-morfars-tofflor-plano_webb (1)

 

Jag har läst Morfars tofflor av Vanja Persson utgiven av Magic Wonders förlag. Det är den andra boken om Liam och den femte av författaren. I boken får vi följa med Liam och morfar på jakt efter toffeltjuven.  Det är en bra berättelse där det är lätt att få barnen med i sökandet Det ställs mycket frågor och bilderna inbjuder att själv söka efter tofflorna på ett finurligt vis. Jag ser fram emot att se vilka mer mysterier Liam tar sig ann i framtiden.

IMG

Illustrationerna står Christoffer Hansen för. Det är en intressant stil men jag upplever den lite obehaglig. Speciellt karaktärernas mörka, utstående ögon. Nu behöver det inte betyda ett en massa barn kommer att ligga sömnlösa efter att ha läst den här boken. Det är kanske bara jag som är ovanligt lättskrämd. Hur som helst så ser jag fram emot att få läsa Liams fortsatta äventyr. IMG_0001

Recension: Skrotingen – Bankeli Bonk!

Bank, Bunk och Bynk. Det är bara några av ljuden som Skrotingen upptäcker på sin ljudsafari bland grytor och durkslag.

framsida

Jag har läst Skrotningen – Bankeli Bonk av Marika Hoppare utgiven av Akrobok förlag. Det är Marikas debut. Och vilken debut sen. Att på ett så enkelt och lättförståeligt vis få in ljud och barns nyfikenhet ser man inte ofta. Skrotingen är som barn är mest. Nyfikna och utforskande. Vad händer om man Trummar på en silverbricka? Det låter förstås “Bänk! Bänk! Bänk!”

Boken är uppbyggd på liknande vis som många andra barnböcker. En textsida och in illustrationssida men Marika har lyckats väva ihop sidorna på ett väldigt fint och tilltalande vis.

uppslag

Språket är enkelt och tilltalande men i bland smyger det in engelska ord och på någon sida rimmar det. Nu är detta inget att hänga upp sig på efter som boken som helhet är så himla fin. Absolut en bok som jag kan rekommendera.

marika

Grågris – boken

Citat

Det hela började egentligen med att min son fick två marsvinshanar i 11-årspresent. Oväntat nog blev den ena (Olle) gravid och tre till små-grisar behövde husrum. Två hanar (vi kollade noga) inackorderades hos en vän och honan behöll vi själva. Hon var alldeles grå om nosen så hon fick heta Grågris.(De andra fick ungefär lika fantasifulla namn: Plattgris/Slätgris – han var den enda med slät päls, och Oll-Pelle – efter mamma Olle och pappa Pelle.)

Grågris visade sig vara en riktig Lilla My/Pippi Långstrump-typ. Hon visade mod, missnöje och magstyrka i allmänhet och rättframhet och självständighet i synnerhet. När familjen Gris var lösa på golvet så var det hon som sprang efter en som en liten hund, och det var hon som ledde familjen ut på okänd mark (utanför lekfilten). När hon protesterade gjorde hon det med kraftfulla ninjasparkar och när de var sugna på något gott (marsvin i flock blir alltid sugna unisont) tjöt hon högst av alla. Hon var som gjord för äventyr, så vi hittade på en massa historier om henne. Det har resulterat i 6 stycken titlar på äventyr och en faktiskt färdig barnbok; ”Grågris går på café”. Den är inte publicerad någonstans än dock, men jag tänkte dela med mig här av lite bilder och texter ur den så länge.

Gragris_front
Omslag, framsida

hökoja_web

“Grågris var tonåring, det märkte man på hennes tilltagande
lättja och plötsliga och abnorma musikintresse.”

Grågris blir utskälld
“En hund stannade till och med och skällde på henne. Hon skämdes över
overallen som inte bara var en storlek för liten, utan även rosa med prickar på.”

cafedörr
“Dörren var alldeles för tung för Grågris att öppna, men
snabbtänkt som hon var kom hon genast på en smart plan.”

personal_web
“Två ansikten till kom nära, det ena såg ut som en
olycklig citron och det andra såg ut som en sömnig postsäck.”