Boktips ” Mitt bland stjärnor ” av Lotta Olsson och Olof Landström

 

Titel: ” Mitt bland stjärnor ”

Författare: Lotta Olsson

Illustratör: Olof Landström

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utgivningsår: 2016

Det här är en poetisk och lärande bok som är både lågmäld och storslagen på en och samma gång. Eftersom jag är en vuxen (eller ett vuxet barn), som lånar barnböcker till mig själv och även arbetar som barnboksillustratör, så vill jag först ge min syn på denna bok. Boken beskriver i stort hur jorden och djuren skapades fram till civilisationen idag. Men på rim och på ett drömmande sätt, som inte gör det för faktamässigt och tråkigt. Texten känns ljus och luftig och lite melankolisk. Mycket fint rimmat och skrivet av Lotta Olsson. Jag blir genast sugen på att läsa mer av henne. Lika mycket som jag fastnade för texten fastnade jag för de harmoniska illustrationerna. De förmedlar ett lugn och en poetisk melankoli, som stämmer väldigt bra överens med texten. Det konstiga är att illustrationerna både är lågmälda och mäktiga på samma gång. Precis som texten är både lågmäld och överväldigande på samma gång. Olof Landström är mycket skicklig i sitt manér och bilderna går att titta på länge.

Jag läste den för den tänkta målgruppen i form av Mio som är fyra år. Helt klart var barnet Mio alldeles för trött just den kvällen. Boken fångade trots det nyfikenheten och många frågor dök upp, men det var lite svårt att hålla koncentrationen hela vägen till slutet. Jag tror den här boken ska läsas för barn när de inte är för trötta. För det är ” Mitt bland stjärnor ” värd. Det är ingen enkel bok, utan kräver att hjärnan orkar jobba och koncentrera sig. Riktigt bra barnböcker ska enligt mig precis vara så- lite krävande och ögonöppnande (vilket också kräver ett någorlunda piggt barn). Allt detta är ” Mitt bland stjärnor ”. Ingen godnattsaga om en kanin som så gärna vill somna med andra ord.

Hur som helst så uppskattades boken trots övertröttheten hos min fyraåring. Det som barnaögonen fastnade mest för var alla de olika djuren och rymden och vår blåa lilla boll jorden. I boken finns allt från små löss och syrsor till sjöhästar, krokodiler, stora elefanter och dinosaurier. Och en pytteliten dinosaurieunge. Rymden beskrivs som stor, väldig, mörk, tyst och kall. Det var spännande tyckte Mio och tyckte att solen var jättestor i förhållande till jorden. Vi lärde oss mycket  båda två.

Det här är ett av de finaste textstyckena i boken enligt mig:

” Varje värld är lika verklig,

lika olik, lika märklig.

Myra, mussla, ko och gran:

ingens värld är likadan. ”

Jag är säker på att det här är en bok vi kommer ha i boklådan länge, för det finns så mycket att lära- både fakta och nya ord. Sedan finns det framförallt så mycket att tänka runt, egna tankar om hur vi blev till och om hela livet helt enkelt.

Att ett barn inte kan hålla koncentrationen behöver absolut inte vara något dåligt betyg utan istället betyda att detta är något att bita i och en bok som kommer att hålla väldigt, väldigt länge.

Hoppas vi hörs om en månad igen!

/Lina

 

 

Lusse lelle…lille Lucifer?

Glad Lucia på er idag!

De flesta känner nog redan till den vanligaste myten om att Lucia var en kristen kvinna som sägs ha levt under antiken, år 283 efter Kristus, i Syrakusa, Sicilien.
Att hon inte ville gifta sig någonsin, utan ville bara tjäna gud.
Att hon därför gav bort hela sin hemgift till de fattiga, och när mannen hennes mor lovat bort henne till blev kränkt av detta, så slet Lucia ut sina ögon och skickade honom dem i hopp om att han skulle förlora intresset för henne då, att utan sina vackra ögon var hon inget värt. (Hon belönades dock genast för sin tro med ett par nya ögon av Gud, de nya ögonen sägs ha varit ännu vackrare än de hon hade tidigare.) Men den kränkte mannen angav henne istället till myndigheterna, som kristen, och hon straffades genom att skickas till bordell. Och att när hon vägrade, försökte man bränna upp henne, utan framgång, och att man slutligen stack henne till döds med en dolk eller ett svärd. Lucia helgonförklarades ca 100 år efter sin död och tillbeds inom katolicismen.

Helgonet Lucia avbildas ofta med sina första par ögon på en bricka och ett svärd eller en fjäder. Ibland har hon svärdet genom halsen, ibland har hon bara ett sår där.

Helgonet Lucia avbildas ofta med sina första par ögon på en bricka och ett svärd eller en fjäder. Ibland har hon svärdet genom halsen, ibland har hon bara ett sår där. Målning av Francesco del Cossa (1473).

MEN. Visste ni, att den troligtvis största anledningen till att vi firar Lucia här i Sverige, kommer från 1300-talet, då Europa hade den julianska kalenderräkningen, och luciadagen inföll samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet. Som längsta och mörkaste natten på året, sades det vara mycket oknytt, häxor och demoner i farten. Det gällde att stanna uppe och vaka (lussevaka) så inte käringen Lussi eller Lussegubben kom ner genom skorstenen och ställde till oreda eller straffade någon som kanske inte varit helshysst under året. Utsända av Lucifer själv förmodligen.

Utseendet vi har på vår Lucia idag verkar vara ihopsamlad från olika håll: det röda bandet hon bär runt midjan ska symbolisera blodet som rann när hon stacks till döds, dog martyrdöden, och ljusen i håret sägs komma från att hon ska ha gått i katakomberna bärandes på mat till fattiga andra kristna, eller att det ska representera en gloria.
Men ljusen i sig verkar komma från att man firade ljuset under den mörkaste natten under medeltiden.
I början under 1700-talet, när traditionen låg i sin vagga, var det vanligt att det var män som antog rollen som Lucia, och ännu mer när den senare började sprida sig på universiteten, där ju kvinnor inte var tillåtna. Så att Lucia tvunget ska framställas av kvinnor eller flickor är något som började först under 1920-talet.
Förmodligen är vår svenska tradition även inspirerad av den tyska högtiden Christkindlein, då en flicka fick klä sig i vitt med ljuskrona för att symbolisera Jesusbarnet, alternativt en julängel, buden är många.  Här är en sida med mer spännande berättelser om Lucias uppkomst.

Luciafirande på Koberg i Västergötland 1848. Akvarell av Fritz von Dardel.

Luciafirande på Koberg i Västergötland 1848. Akvarell av Fritz von Dardel.

DET var lite kring Lusse-firandets historia det!
Vill ni veta mer om vad det finns för barn- bilderböcker som handlar om Lucia, så rekommenderar jag er att kika in på den här sidan, där har man sammanställt en liten lista av böcker.