Illustrationer till “Flickan i drömfångaren”

I våras fick jag ett drömuppdrag! Jag skulle få illustrera omslaget till en kapitelbok för barn i mellanåldern. Boken heter “Flickan i drömfångaren” och är skriven av Ingrid Jönsson. Ni kan läsa hennes inlägg om skrivandet härEfter en första kontakt med förläggaren på Beta Pedagog, som är fantastiskt trevlig och har varit underbar att samarbeta med, fick jag kontakt med Ingrid! Hon skickade mig manuset. Det gick inte att lägga ifrån sig och jag föll genast för den kombinationen av realism och magi. Berättelsen följer flickan Tess utveckling efter att hennes föräldrar skiljt sig och hon flyttat med sin mamma till en liten håla och tvingas börja på en ny skola. Magin kommer in i berättelsen i form av en förtrollad flicka som bor i en gammal drömfångare i Tess fönster.

När jag hade läst manuset började jag göra ett par konceptskisser för omslaget. Jag visste att jag ville ha med drömfångaren och en stjärnhimmel. Här har jag använt en gammal bild (här) och snabbt skissat över den i Photoshop.

I nästa skiss ville jag utgå ifrån en vaken Tess, som sitter omgiven av sina böcker, bilder och dikter.

 

 

 

 

Jag gillade båda skisserna och ville ha en kombination av båda. Jag hade fått klartecken på skisserna från förlaget och Ingrid tyckte om min skiss av den sittande Tess.drömfångaren_skiss3_web

Sedan var det äntligen tid att sätta igång med målningen! På Ingrids förfrågan satte jag in Nashota i drömfångarens nät. Det kändes bra att hon också fick vara med påframsidan. Efter att ha skissat upp bilden på akvarellpapper med blyerts, fyllde jag i konturerna och de svarta detaljerna med flytande tusch och stålstift. Sedan målade jag bakgrunden, med mycket vått-i-vått för att få jämna, livfulla övergångar i akvarellfärgen. Efter att jag täckt hela målningen med ett par lager akvarellfärg, gick jag över vissa detaljer med akvarellpennor för att få en mer täckande yta och fler skiftningar i färg och textur. Sedan målade jag stjärnorna och vissa små blänk med vit gouache på tub.

omslag

Förlaget satte in texten till omslaget. Såhär blev den färdiga framsidan. Illustrationen löper runt hela omslaget och några av fjädrarna blåser vidare till baksidan.

 

 

 

 

 

Drömfångaren till inlagan ritade jag med tuschpennor. Jag bildgooglade mängder med olika slags drömfångare och gjorde därefter en egen design. Drömfångaren har en hel sida i början av boken och är sedan med som en liten bild i varje kapitels början.

När illustrationerna till förlaget var klara fick jag erbjudandet att göra tre till illustrationer till Ingrid. Det blev tre stycken illustrationer på den underbara lilla Nashota, bokens magiska lilla älva som jag själv blev helt förälskad i!

 

Jag utgick ifrån ett par episoder i boken som visade väldigt olika sidor av Nashota.Drömfångaren_Nashota_bokhyllan_illustration_leonhardt_100dpi_web

 

 

 

 

Drömfångaren_Nashota_plåt_illustration_leonhardt_100dpi_web

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kändes allt lite vemodigt att avsluta projektet, för det hade varit så fantastiskt roligt! Men jag är så glad över alla barn och ungdomar som kommer att se dem och läsa boken. Jag rekommenderar den varmt!

/Marta

Boken kan ni köpa här:

http://www.betapedagog.se/ShowSearchResult.aspx?pagesize=20&searchstring=dr%C3%B6mf%C3%A5ngaren

eller här:
http://www.adlibris.com/se/bok/flickan-i-dromfangaren-9789186213565

Gästbloggare: Ingrid Jönsson

Flickan i drömfångaren

 

 

 

 

Ingrid Jönsson är aktuell med boken “Flickan i drömfångaren” som gavs ut på Beta Pedagog i vår. Omslagsillustration: Marta Leonhardt

 

Jag har aldrig riktigt förstått den där klyschan med att författare skulle ha svårt att släppa sin bok, sin baby, ifrån sig. Att man jämför en bok med ett barn tycker jag nästan är stötande. Kom igen, det är ju ändå bara lite papper och trycksvärta. Okej då … lite mer är det förstås, men för mig har det inte varit några problem att släppa mina två böcker. Konstigt uttryck förresten, ”boksläpp”! Jag hade en galen idé i samband med förberedelserna inför releasefesten till ”Flickan i drömfångaren”. Nämligen att jag skulle låtsas tappa en bok och sen säga: ”Jaha, det var det boksläppet, det – tack för att ni kom. Böckerna säljs där borta.” Det skulle bli jordens billigaste releaseparty, förstås, men gästerna skulle nog blivit ganska besvikna …

Nej, för mig har det känts som en befrielse att skicka i väg manuset. Och har man sen tur, som jag hittills har haft, vad gäller schysta förlag och grymt begåvade illustratörer, kan man bara luta sig tillbaka och njuta av att boken ger sig ut på egen hand, och tar världen om inte med storm, så åtminstone med styv kuling!

Att jag alltid gillat att skriva låter fruktansvärt klyschig, men det är sant. Inte förrän jag kommit upp i den gyllene medelåldern insåg jag att om det skulle bli något av med författardrömmarna så fick jag sätta fart. Så det gjorde jag. Det finns två skäl till att det blev just barnböcker för mellanåldern. Dels var jag lite rädd för att det skulle bli självutlämnande och privat att skriva för vuxna, och dels var jag sugen på att skriva något riktigt bra och viktigt för just barn. Jag har arbetat som lärare i tjugo år och visst finns ett stort intresse och ett engagemang för barn med i botten, när jag skriver.

Mitt mål med skrivandet är att producera texter som barn både kan bli underhållna av och lära sig något av. Inte minst vill jag att de ska lära sig något om sig själva och om livet. Få nya insikter och kunna se saker ur en annan synvinkel. Det är ett stort ansvar att skriva för barn – så mottaglig och samtidigt så sårbar som man är i mellanåldern är man nog varken förr eller senare. Litteraturen är en tillflyktsort för många. Därför vill jag förmedla hopp. Inte förringa elände och problem, men avsluta med en hoppfull känsla. Det tycker jag är viktigt.

När jag skriver börjar jag ofta med att bestämma temat i boken. Hittills har det blivit mod, vänskap, att stå upp för vad man tror på, att lära sig tycka om sig själv, att följa sina drömmar och att vuxenvärlden i allmänhet bör skärpa till sig … När jag sen har skrivit klart har det ofta visat sig att jag fått med en stänk existentialism i anrättningen också … Det är nog därför jag gillar magisk realism, som ju är genren i ”Flickan i drömfångaren”.

Inspiration hittar jag på olika håll. Hittills har det inte varit en bristvara. Jag bor ju mitt i Brösarps norra backar på Österlen och naturen är viktig för mig. Det är en överdrift att säga att jag är en skogsmulle – snarare är jag tjuren Ferdinand som älskar att lukta på blommor och se molnen vandra över himlen. Och träd – jag ÄLSKAR träd! Det är en himla tur att jag bor bland hundraåriga tjocka bokar och ekar. Så här i lövsprickningstider är det så vackert att man nästan inte kan sticka näsan utanför dörren utan att gråta (nåja, det beror delvis på pollenallergi också …)

Och så inspirerar ju alla ”mina” skolbarn mig. Jag lovar, man behöver bara finnas i skolmiljö sisådär en vecka eller två och vips kommer det ungefär femtioåtta bokideér flygande och ansätter hjärnan!

När jag sen skriver så gör jag det tämligen tråkigt strukturerat. Men det passar mig. Först gör jag en tydlig synopsis. Jag skriver ner en halv – en sida i ett block om varje kapitel, och gör mindmaps om personer och miljöer. Lite senare blir de halva sidorna ett par meningar på postitlappar (en lapp till varje kapitel) som jag kan flytta runt på ett stort papper.

Jag gör inget råmanus utan jag skriver så bra jag kan från början, med långa miljöbeskrivningar (älskar dem) och en massa annat trevligt lullull. Sen får jag förstås stryka en del. När jag har skrivit manuset ”klart” har jag skickat till testläsare och till lektör. Och sen kan det bli lite ändringar. Hittills har jag inte skrivit om något manus helt och hållet, dock. Kanske får en del tjusigt, men onödigt, stryka på foten och måhända måste en och annan karaktär eller tråd försvinna. Less is more, gäller ju verkligen. Tyvärr. Skämt åsido, jag har verkligen upptäckt hur mycket bättre ens texter blir när man stryker i dem.

ingrid jonsson

För det viktiga är ju inte vad som står. Det viktiga är vad som inte står. Det har jag inte hittat på själv men när jag såg det på en blogg någonstans i nätdjungeln tog jag genast uttrycket till mig. Så sant. Och så svårt. Och så roligt! Jag tycker det är hur kul som helst att utmana mig själv att skriva den ultimata texten. Och samtidigt vilar jag i den trygga vetskapen om att vägen till fulländning, den är oändligt lång!

 

Ingrid Jönsson

 

 

Länkar:
https://www.facebook.com/flickanidromfangaren 
http://skola.betapedagog.se/flickan-i-dromfangaren-p-2267-c-565.aspx
http://www.bokus.com/bok/9789186213565/flickan-i-dromfangaren/
http://ingridjonsson.com
http://martaleonhardt.com