Boktips ” Mitt bland stjärnor ” av Lotta Olsson och Olof Landström

 

Titel: ” Mitt bland stjärnor ”

Författare: Lotta Olsson

Illustratör: Olof Landström

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utgivningsår: 2016

Det här är en poetisk och lärande bok som är både lågmäld och storslagen på en och samma gång. Eftersom jag är en vuxen (eller ett vuxet barn), som lånar barnböcker till mig själv och även arbetar som barnboksillustratör, så vill jag först ge min syn på denna bok. Boken beskriver i stort hur jorden och djuren skapades fram till civilisationen idag. Men på rim och på ett drömmande sätt, som inte gör det för faktamässigt och tråkigt. Texten känns ljus och luftig och lite melankolisk. Mycket fint rimmat och skrivet av Lotta Olsson. Jag blir genast sugen på att läsa mer av henne. Lika mycket som jag fastnade för texten fastnade jag för de harmoniska illustrationerna. De förmedlar ett lugn och en poetisk melankoli, som stämmer väldigt bra överens med texten. Det konstiga är att illustrationerna både är lågmälda och mäktiga på samma gång. Precis som texten är både lågmäld och överväldigande på samma gång. Olof Landström är mycket skicklig i sitt manér och bilderna går att titta på länge.

Jag läste den för den tänkta målgruppen i form av Mio som är fyra år. Helt klart var barnet Mio alldeles för trött just den kvällen. Boken fångade trots det nyfikenheten och många frågor dök upp, men det var lite svårt att hålla koncentrationen hela vägen till slutet. Jag tror den här boken ska läsas för barn när de inte är för trötta. För det är ” Mitt bland stjärnor ” värd. Det är ingen enkel bok, utan kräver att hjärnan orkar jobba och koncentrera sig. Riktigt bra barnböcker ska enligt mig precis vara så- lite krävande och ögonöppnande (vilket också kräver ett någorlunda piggt barn). Allt detta är ” Mitt bland stjärnor ”. Ingen godnattsaga om en kanin som så gärna vill somna med andra ord.

Hur som helst så uppskattades boken trots övertröttheten hos min fyraåring. Det som barnaögonen fastnade mest för var alla de olika djuren och rymden och vår blåa lilla boll jorden. I boken finns allt från små löss och syrsor till sjöhästar, krokodiler, stora elefanter och dinosaurier. Och en pytteliten dinosaurieunge. Rymden beskrivs som stor, väldig, mörk, tyst och kall. Det var spännande tyckte Mio och tyckte att solen var jättestor i förhållande till jorden. Vi lärde oss mycket  båda två.

Det här är ett av de finaste textstyckena i boken enligt mig:

” Varje värld är lika verklig,

lika olik, lika märklig.

Myra, mussla, ko och gran:

ingens värld är likadan. ”

Jag är säker på att det här är en bok vi kommer ha i boklådan länge, för det finns så mycket att lära- både fakta och nya ord. Sedan finns det framförallt så mycket att tänka runt, egna tankar om hur vi blev till och om hela livet helt enkelt.

Att ett barn inte kan hålla koncentrationen behöver absolut inte vara något dåligt betyg utan istället betyda att detta är något att bita i och en bok som kommer att hålla väldigt, väldigt länge.

Hoppas vi hörs om en månad igen!

/Lina

 

 

Mitt första inlägg

Hej alla som läser Barnboksverket!

Jag är en ny här och tänkte börja med att presentera mig själv, beskriva vad jag sysslar med och berätta hur allt började.

Jag heter Lina Sandquist och jag bor i Malmö. Efter att ha varit bosatt i Skara, Vingåker, Uppsala, Hofors och Göteborg, samt gått en rad olika utbildningar hamnade jag, efter att ha träffat min kärlek, i Malmö. Jag bor tillsammans med ett litet gäng bestående av Niko (kärleken), vårat barn Mio och katten Sally.

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

Hur började resan mot att till slut bli barnboksillustratör då? Det började redan när jag var barn och min mamma vittnar om att jag ritade i stort sett varje dag under hela min uppväxt. I skolan hade jag svårt för att koncentrera mig, så där fortsatte jag att rita i och utanför marginalerna i skrivböckerna. Det var också på så sätt, under mellanstadiet som mina karaktärer sakta började växa fram. Jag har tagit den omvända vägen- att börja skapa fritt ur fantasin och sedan på konstskolor fått lära mig att gestalta och lära mig de olika teknikerna. Men det började alltså med vanlig blyertspenna och bläckpenna i skrivböckernas marginaler. Jag är så glad att jag hade svårt att koncentrera mig och på så sätt upptäckte att det var något skapande jag skulle arbeta med.

 

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

I gymnasiet valde jag Samhällsvetenskapliga programmet med övertalning av syokonsulenten. Det var ok och det gav mig en bred grund att stå på, även om jag stundtals var extremt rastlös och bara längtade efter att få göra vad som helst där man fick använda händerna och skapa något. Jag tänkte hela tiden att efter studenten kan jag plugga till vad jag vill.

Det gjorde jag också- jag började med en ettårig bred estetisk utbildning, för att ta reda på exakt vad jag ville jobba med. Det var som att vara i himmelriket i ett år, på helgerna längtade jag efter att det skulle bli måndag igen så jag fick fortsätta med foto, film, teckning, måleri, kroki, smide, keramik, hantverk och skrivande. Det är något av det bästa jag har gjort. Jag fastnade för foto och spenderade otaliga timmar i mörkrummet med att framkalla och söka vidare till fotoutbildningar. Jag kom istället in på en mediautbildning med inriktning mot illustration och grafisk form. Det var där och med hjälp av en lärare som jag upptäckte att det var något inom bilden som passade mig. Jag gick därefter en måleriutbildning på Domen Konstskola i Göteborg och utvecklades massor. Därefter sökte jag till det tvååriga Serie- och Bilderberättarprogrammet i Hofors (Gävle högskola), gick vidare till en provdag och kom sedan in. Tyvärr finns inte skolan kvar längre, men det var två lärorika år där jag tecknade serier och barnboksbilder konstant hela tiden, även på helger (och nätter). Här utvecklades mina karaktärer ännu mer. När jag började där hade de ett ganska galet och spretigt uttryck, men nu lugnade de ner sig lite och blev mer sammanhållna. Det var då barnboksvärlden började kännas helt rätt för mig och mitt slutprojekt på skolan blev också en barnbok.

Ur ” Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”

Det tog sedan ganska många år innan jag satsade helhjärtat på illustrationen. Jag visste inte vilket annat jobb jag skulle kombinera frilansandet med, valde fel några gånger och de jobben tog all min energi. Det är klurigt det där- att hitta ett annat jobb(än det man är utbildad till) som inte tar all ens energi, men fortfarande är tillräckligt utmanande för att inte blir uttråkad. Jag blir tyvärr uttråkad ganska fort och behöver få använda min fantasi och jobba med problemlösning om det ska hålla i längden (som illustratörsjobbet). Jag kom så småningom fram till att det var på särskola och med barn som har autism jag ville jobba med. Det passade mig perfekt. Det var verkligen något att bita i men arbetsdagen hade också lugna inslag. På hösten 2014, efter att jag varit föräldrarledig hade jag laddat tillräckligt många år och kände att det var dags. Jag var mer peppad än någonsin. Jag började med att sätta ihop en portfolio med barnboksinriktning och åkte sedan till Bokmässan i Göteborg. Där gick jag på lite skakiga ben runt och pratade med alla bokförlagen och delade ut min portfolio. Två förlag nappade ganska direkt och så hade jag fått mina första jobb som illustratör.

Nu två och ett halvt år senare har jag snart illustrerat fem böcker, så när jag väl hade bestämt mig så rullade det på. Det är verkligen så det funkar, det där med att bestämma sig och tro på det fullt ut. Som timvikarie på särskola jobbar jag fortfarande vid sidan om frilansandet och trivs fortfarande väldigt bra med det.

Här nedan är böckerna som jag illustrerat:

Om natten- en bok om allt som händer medan du sover ”, manus: Embla Sue Panova,  Idus förlag 2015

 

” Varför finns jag? ” , manus: Karin Salmson, OLIKA förlag 2016

Just nu håller jag på att jobba med tre böcker. Det är en ny bokserie som främjar små barns språkutveckling. Det är ett helt nytt koncept och det känns mycket spännande att vara med och utforma. Manus står författaren Embla Sue Panova och talpedagogen Jessika Linde för. Böckerna ges ut på Speja förlag (Votum) i augusti 2017.

Här är omslagen (ungefär hur de kommer se ut):

Bokserien ” Nu ska vi prata! ” , manus: Embla Sue Panova och Jessika Linde,           Speja förlag 2017

Planerna inom närmaste framtiden är att jobba med ett eget barnboksmanus, börja illustrera för äldre barn och att fortsätta lära mig gouache.

Nu fick ni i stora drag veta hur vägen fram till illustratörsyrket sett ut och vad jag har arbetat med sedan jag startade.

I fortsättningen tänker jag recensera barnböcker jag tycker är extra bra, skriva och visa skisser runt arbetsprocessen och om annat som faller mig in och förstås har med barnböcker att göra.

Ha det så fint tills nästa gång!

/ Lina

 

 

 

 

Skatter från barndomen: Tomanernas liv

Tomanernas liv av Christine Nöstlinger, Berghs förlag 1989. Illustration Helme Heine. Foto: Marta Leonhardt.”Tomanernas liv” är skriven av den österrikiska författaren Christine Nöstlinger och illustrerad av Helme Heine. Den kom ut 1989 på Berghs förlag i översättning från tyska av Gunnel Enby. (En tidigare upplaga gavs ut 1977 under titeln ”Tomanis liv” på samma förlag.)

 

 

 

 

Ur Tomanernas liv av Christine Nöstlinger, Berghs förlag 1989. Illustration Helme Heine. Foto:Marta Leonhardt.”Tomanernas liv” handlar om systrarna Lovisa och Lisa Meier, som lever i ett vanligt hus med en trädgård, omgivet av liknande hus med liknande små trädgårdar. De är båda snälla och lydiga barn, som har femmor i alla ämnen. Efter skolan stickar de sockor och virkar grytlappar, diskar och putsar pappas skor. Deras föräldrar älskar dem mycket och varje dag efter jobbet tar pappa Meier med en liten present till sina döttrar, tex strumpstickor, trådrullar eller ett par fingerborgar. Men en dag kommer han hem med en stor bok, med titeln ”TOMANERNAS LIV”. Ur Tomanernas liv av Christine Nöstlinger, Berghs förlag 1989. Illustration Helme Heine. Foto: Marta Leonhardt.

Här börjar systrarna Meiers förvandling till två vilda, gränslösa, glada och oborstade blå troll. Deras mamma skäms så mycket över dem att de inte får gå i skolan längre och får bara gå ut nattetid, där de härjar under fullmånens sken till grannarnas förskräckelse.

Det här var en av mina favoritböcker när jag var liten. Det är en hyllning till barnets frihet att slippa hårda konventioner. Nöstlingers språk är varmt och humoristiskt och komplementeras väl av Heines uttrycksfulla illustrationer i akvarell. Jag föredrar i vanliga fall detaljrika illustrationer som fyller upp uppslagen, men Heines illustrationer är faktiskt oemotståndliga. Titta bara på trollens vassa tänder och deras klotrunda blå magar!

Boken finns inte längre i tryck hos det svenska förlaget, men går att hitta på antikvariat och begagnat på internet. Ur Tomanernas liv av Christine Nöstlinger, Berghs förlag 1989. Illustration Helme Heine. Foto: Marta Leonhardt.

 

/Marta

Gästbloggare: Hanna Olausson

Jag skrev för en tid sen om magisk djungel och lovade att Hanna skulle få berätta lite om arbetet bakom. Här är det!

 

2013-03-16 15.02.48

Ibland påminns jag om alla de dagar jag satt nere i min kompis källare på andra sidan jorden. Med kutad rygg målade jag dagarna i ända utan att egentligen veta vad jag skulle göra när jag blev klar. Nu ett år senare kan man hitta boken både på nätet, i bokhandeln, leksaksaffärer och bibliotek! Hur gick det till?

 

Våren 2012 tog jag examen i industridesign från Designhögskolan i Umeå. Men som 22-åring kände jag mig inte riktigt redo för ett fast jobb, utan bestämde mig för att ta ett år ledigt för att samla intryck och hälsa på mina vänner i Australien. Ett år av äventyr, umgänge och fritid, allt det där som bortprioriterades under universitetsåren. Efter 4 månaders resande började jag dock känna mig lite uttråkad och rastlös.

 

Hemma hos en vän i Sydney fick jag syn på en stor vit pannå som stod lutad mot en vägg. Jag bestämde mig för att sätta färg på den. Ett litet beslut som kom att ge stora möjligheter.

P1110068_small

Successivt förvandlades den vita duken till en färgglad ögonblicksbild från en resa jag och min vän gjort tillsammans. Till min förvåning fick jag mycket komplimanger av människor i min omgivning och alla ställde samma fråga:

– Har du aldrig funderat på att gör en barnbok?

– Jo, det har jag väl. Men jag har aldrig riktigt haft tid.

– Men nu har du ju tid!

– Jo, men nu ”backpackar” jag ju. Då kan man inte ha massa färgburkar och tavlor släpandes efter sig..

Två dagar senare hade jag 15 stycket pannåer och tio burkar färg under armen. Herre gud, tänkte jag, jag som knappt har pengar till mat.

P1110380_small

Jag brukar säga att allt började lite som ett skämt, tanken var egentligen bara att ha något att göra under min tid i Sydney. Kanske kunde jag sälja tavlorna och få in mer pengar till resekassan. Om det nu blev en barnbok var det bara en bonus. Därför tänkte jag inte så himla mycket när jag väl började måla. Boken och historien växte fram allt eftersom. Mycket av processen fick jag från mina tre år på designhögskolan. Jag pratade med så många som möjligt runt om kring mig, stora som små testade boken, olika texter, olika ord. Inte kunde jag tro att det var så svårt att skriva en barnbok. Jag målade minst 50 st apor och elefanter innan jag hittade de som passade. Ju mer tid jag spenderade desto seriösare blev skapandet. Två veckor blev snabbt tre månader. Rätt som det var hade jag anordnat en sagostund i ett bibliotek, högläst för fem lågstadieklasser, haft konstutställning i centrala Sydney och i en affär på Nya Zealand finns nu konsttryck av målningarna till försäljning.

skisser2

Jag bestämde mig efter en stund för att frakta hem alla tavlorna istället för att sälja av dem, och tur var väl det! Efter ett besök på bokmässan i Göteborg fick jag kontakt med bokförlaget Ordalaget, som ville ta sig an utmaningen att publicera boken. Om allt går bra har jag även ett förlag i Schweiz som ska släppa den på tyska. Ett förlag som jag stötte på under en spontan inlinesresa i Sydney. Det är verkligen knasigt med tillfälligheter i bland. För mig har det bara handlat om att prata med så många som möjligt, det gör jag alltid ändå. Frågar runt typ, det värsta som kan hända är att man får ett nej. Och det bästa… det finns det nog inget svar på.

 

Ja. tänk vilken vändning en utlandsresa kan ta. Att ha tid får en verkligen att börja tänka. För mig känns det helt rätt att skriva barnböcker, egentligen är jag ju bara mig själv. En färgglad, målmedveten tjej, med ett ordentligt barnasinne som älskar att skapa. Mina vänner brukar säga att jag lever i en barnbok. Jag älskar utmaningar, äventyr, energi och fantasi. Nu ser jag inget slut på mitt barnboksmålande och jag skissar redan för fullt på min nästa bok som kommer våren 2015. Denna gången är det inte Sydney utan Norges vildmark som får stå för inspirationen till uppföljare på Magiska Djungeln. Det är det bästa med författarlivet, man kan ju faktiskt vara var som helst!

 

Jag hoppas att jag kommer kunna kombinera alla mina olika intressen och vem vet, en dag kanske jag är en leksaksskapandedesignkonstnärsförfattare bosatt i en liten skidby med fina alptoppar som sträcker sig ner till havets vågor och min regnbågsfärgade segelbåt.

Drömma det gillar jag, ibland slår de in!

kristy_hanna_malning_webb

Hanna

 

Glöm inte att kolla in Hannas hemsida och Facebook!

 

 

 

 

Barnböcker (En tidsresa) del 2

Under mitten av 1800-talet införde Sverige obligatorisk folkhögskola vilken hjälpte till att sprida läskunnigheten till lägre åldrar och samhällsklasser.

Bland 1800-talsklassikerna har vi så klart H C Andersens sagor, Oliver Twist och Alice i Underlandet.

473px-Calineczka_VP_ubt

Tummelisa skriven av H C Anderssen

 

img_1201773_32279258_0

Nils Holgersson. Som han såg ut i Japan

1906 gav Selma Lagerlöv ut boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det var den första svenska boken som översatts till över 60 språk. Boken var ursprungligen skriven  som läsebok i svensk geografi och ingick i serien Läseböcker för Sveriges barndomsskolor.

0121

Barnen ifrån Frostmofjället.

I början av 1900-talet började barnlitteraturen räknas som en egen genre. Barnböcker började skrivas om socialt engagemang. Som exempel har vi Laura Fitinghoffs Barnen ifrån Frostmofjällen och äventyr- och detektivromaner blev populärt. Fabler och sagor blev också större. Vi fick en bredd bland barnböckerna.

Vilka av dessa gamla barnböcker har du läst?  Eller kommer du att tänka på någon annan?

Grågris – boken

Citat

Det hela började egentligen med att min son fick två marsvinshanar i 11-årspresent. Oväntat nog blev den ena (Olle) gravid och tre till små-grisar behövde husrum. Två hanar (vi kollade noga) inackorderades hos en vän och honan behöll vi själva. Hon var alldeles grå om nosen så hon fick heta Grågris.(De andra fick ungefär lika fantasifulla namn: Plattgris/Slätgris – han var den enda med slät päls, och Oll-Pelle – efter mamma Olle och pappa Pelle.)

Grågris visade sig vara en riktig Lilla My/Pippi Långstrump-typ. Hon visade mod, missnöje och magstyrka i allmänhet och rättframhet och självständighet i synnerhet. När familjen Gris var lösa på golvet så var det hon som sprang efter en som en liten hund, och det var hon som ledde familjen ut på okänd mark (utanför lekfilten). När hon protesterade gjorde hon det med kraftfulla ninjasparkar och när de var sugna på något gott (marsvin i flock blir alltid sugna unisont) tjöt hon högst av alla. Hon var som gjord för äventyr, så vi hittade på en massa historier om henne. Det har resulterat i 6 stycken titlar på äventyr och en faktiskt färdig barnbok; ”Grågris går på café”. Den är inte publicerad någonstans än dock, men jag tänkte dela med mig här av lite bilder och texter ur den så länge.

Gragris_front
Omslag, framsida

hökoja_web

”Grågris var tonåring, det märkte man på hennes tilltagande
lättja och plötsliga och abnorma musikintresse.”

Grågris blir utskälld
”En hund stannade till och med och skällde på henne. Hon skämdes över
overallen som inte bara var en storlek för liten, utan även rosa med prickar på.”

cafedörr
”Dörren var alldeles för tung för Grågris att öppna, men
snabbtänkt som hon var kom hon genast på en smart plan.”

personal_web
”Två ansikten till kom nära, det ena såg ut som en
olycklig citron och det andra såg ut som en sömnig postsäck.”

Biblioteksminnen

När jag som minimänniska på mitten av åttiotalet gick till biblioteket med min mamma letade jag alltid upp samma böcker:

buhuerna

Buhuerna – Simon Stern

Den här boken minns jag som hypnotiserande läskig och när jag för ett tag sedan hittade en engelsk uppläsning av boken på youtube såg jag att den faktiskt ÄR läskig. Ingen förvrängning från ett barns perspektiv här alltså. Vad jag förstår är den dessutom omgjord från en brittisk folksaga som är ännu läskigare i originalet! Huuu… Jag har förstått att många från min generation minns den här boken med skräck. Det läskigaste i boken som jag minns det var inte Buhuerna själva (och att familjen bodde i ett hus av kålrötter!) utan att den stackars flickans mamma och pappa var konstiga och otrevliga. Ingen trygg hamn i sikte här inte! Ändå drogs jag till den om och om igen…

tummens_resa

Tummens resa – Inger & Lasse Sandberg (+ övriga Sandbergböcker)

Jag minns fortfarande exakt var S-lådorna stod placerade i biblioteket. Tummens resa är fortfarande en av mina favoriterbilderböcker, den har allt! Mina egna barn älskar Tummen, Pulvret, Spöket Laban och Lilla Anna lika mycket som jag gjorde för knappt 30 år sedan. Sandbergparet hade något speciellt som få bilderboksskapare har, deras verk svävar som en imaginär målbild över mitt huvud när jag själv skapar. Det ska vara kul, färgglatt, tydligt, okomplicerat och fokus på uttrycket snarare än tekniken. Lättare sagt än gjort…

ludde

Valfri Ludde-bok – Ulf Löfgren

Jag tyckte att Ludde var SÅ TOKIG när jag var liten! Som vuxen tycker jag att böckerna är ganska dryga med sitt ständiga upprepande och sin torra (ibland nästan lite elaka) humor. Ulf Löfgren är visserligen en av mina favoritillustratörer all time men Ludde-böckerna försöker jag numera att undvika (så långt det är möjligt).

Var_ar_lilla_skrovlig

Var är lilla skrovlig? – Virginia Allen Jensen och Dorcas Woodbury Haller

En bok för synskadade och seende barn om lilla skrovlig och lilla knottrig. På åttiotalet var man inte precis bortskämd med bilderböcker innehållande ”textur”. Mina små fingrar strök girigt över lilla skrovligs och lilla knottrigs skrovliga respektive knottriga kropp. Handlingen var rätt basic om jag minns rätt (och bilderna, som mest bestod av geometriska former och mönster), det var ändå inte det som var grejen.

Min smak som vuxen skiljer sig inte radikalt från min smak som barn, med några undantag. Jag gillar fortfarande roliga, enkla, färgglada (och gärna lite läskiga) böcker. Och med enkla menar jag inte att de är enkla att göra (gissar att det handlar om motsatsen), snarare att de ser enkla ut! Som vuxen är jag dock lite mer intresserad av att hitta nya böcker än att läsa samma favoriter om och om igen. Vad är det som gör böcker till favoriter? Kan ni se något mönster i era egna eller era barns favoriter?

//Frida