Det övergivna huset

Recension                                                                                                                                Författare: Emma Askling                                                                                                      Formgivning: Ulrika Slottner                                                                                               Förlag: Idus förlag, 2014                                                                                              Kategori: Mystik med övernaturliga inslag

IMG_2250

Ett mystiskt brev. En försvunnen skolkamrat. En underlig gubbe. Ett övergivet hus som ingen bott i på 30 år.

Trådarna är många i Emma Asklings barnroman, och i prologen sätts vi in i en flyktingfamiljs mörka situation: boende hos en farbror väntar de på besked om uppehållstillstånd. Samtidigt som 12-åriga Amir jobbar med känslor kring sina ledsna föräldrar, önskar han innerligt att bli upptagen som en del av gemenskapen med sina klasskamrater.

Handlingen utspelar sig i det lilla Åtvidaberg i Östergötland och till en början kan den verka simpel; en arbetslös mamma och hennes dotter behöver finna en ny trygghet. Men mystiken drar i gång nästan genast, och efter ett hemlighetsfullt brev innehållande en nyckel styr de kosan mot sitt nya hem, utan att veta vem som skickat dem nyckeln, eller om den passar till sagda lägenhet. Brevet är endast undertecknat med ett mystiskt ”R”. Väl på plats i Åtvidaberg börjar 12-åriga Lo tillsammans med sin nyfunna vän Ida att nysta i de mysterier de ställs inför, bland annat det från titeln utlovade övergivna huset, och den där sången som ljuder från det, är det verkligen bara Lo som hör den?

Berättelsen får en spännande upplösning, och sättet alla bitar faller på plats är snyggt uttänkt och högst tillfredsställande. Karaktärerna och dialogerna känns trovärdiga och Emma är riktigt bra på att förmedla små fina detaljer i samspelet mellan de olika karaktärerna. Jag tycker också att de olika temana sammanvävs på ett smidigt och naturligt sätt, och boken är verkligen spännande och drivet skriven.

Det är därför jag måste invända mot omslaget, som jag tycker ger en aning hafsig och plottrig känsla, och speglar inte det kvalitativa i Emmas skrivstil. Om tanken med omslaget var att ge det en kollage-känsla så borde det gjorts tydligare, och typsnittet är det i sig inget fel på; det passar till en mystisk berättelse, men jag tror att de vita ytterlinjerna kring texten förstärker känslan av låg kvalitet, tyvärr.                                                                       Visserligen speglar omslaget innehållet i bokens berättelse ganska väl, men man kunde gjort det mycket mer spännande och en mer harmonisk bildlösning. Jag tror inte att jag skulle plockat upp boken från hyllan om jag inte fått den rekommenderad.

Men, som vi alla vet, är det i slutänden insidan som räknas, och av mig får Det övergivna huset 4 av 5 barnboksverk, låt er inte luras av omslaget. J

/Linda