Recension: Morfars tofflor

Någon har tagit morfars tofflor. Och Morfar är upprörd. Vilken tur då att Liam har med sig sin tänkarmössa och sitt förstoringsglas.

 

magic-wonders-morfars-tofflor-plano_webb (1)

 

Jag har läst Morfars tofflor av Vanja Persson utgiven av Magic Wonders förlag. Det är den andra boken om Liam och den femte av författaren. I boken får vi följa med Liam och morfar på jakt efter toffeltjuven.  Det är en bra berättelse där det är lätt att få barnen med i sökandet Det ställs mycket frågor och bilderna inbjuder att själv söka efter tofflorna på ett finurligt vis. Jag ser fram emot att se vilka mer mysterier Liam tar sig ann i framtiden.

IMG

Illustrationerna står Christoffer Hansen för. Det är en intressant stil men jag upplever den lite obehaglig. Speciellt karaktärernas mörka, utstående ögon. Nu behöver det inte betyda ett en massa barn kommer att ligga sömnlösa efter att ha läst den här boken. Det är kanske bara jag som är ovanligt lättskrämd. Hur som helst så ser jag fram emot att få läsa Liams fortsatta äventyr. IMG_0001

Recension: Skrotingen – Bankeli Bonk!

Bank, Bunk och Bynk. Det är bara några av ljuden som Skrotingen upptäcker på sin ljudsafari bland grytor och durkslag.

framsida

Jag har läst Skrotningen – Bankeli Bonk av Marika Hoppare utgiven av Akrobok förlag. Det är Marikas debut. Och vilken debut sen. Att på ett så enkelt och lättförståeligt vis få in ljud och barns nyfikenhet ser man inte ofta. Skrotingen är som barn är mest. Nyfikna och utforskande. Vad händer om man Trummar på en silverbricka? Det låter förstås ”Bänk! Bänk! Bänk!”

Boken är uppbyggd på liknande vis som många andra barnböcker. En textsida och in illustrationssida men Marika har lyckats väva ihop sidorna på ett väldigt fint och tilltalande vis.

uppslag

Språket är enkelt och tilltalande men i bland smyger det in engelska ord och på någon sida rimmar det. Nu är detta inget att hänga upp sig på efter som boken som helhet är så himla fin. Absolut en bok som jag kan rekommendera.

marika

Intervju: Marika Hoppare

När började arbetet med Skrotingen?

Jag är nog inte helt ensam om att ha inspirerats av mina egna barn när det kommer till barnboksförfattare. ”Skrotingen” har jag kallat mina barn ända sen min första dotter började busa med mig. När jag duschade brukade mina barn stå och banka på glasdörren och skratta åt mig när jag gjorde ljudeffekter och de följde linjer som jag ritade i ångan på glaset. De tyckte det var jätteroligt, så det är tack vare dem som ”Skrotingen – Bankeli Bonk!” kom till.

Jag började skriva på ett riktigt manus under min föräldraledighet och kände att det här kan ju bli något.

Hur har du gått tillväga i själva skapandeprocessen?

Det blev många utkast och en proppfull papperskorg. Likaså med karaktärsdesignen. Jag vet inte hur många olika skisser jag gjorde innan Skrotingen stod där framför mig på pappret och allt blev så självklart. När jag hittat designen och grunden till manuset så fanns det inget som kunde ha stoppat mig. Jag ville bara rita och skriva. Jag tror det är en stor nyckel till att faktiskt färdigställa sina bokprojekt. Att känna passion för det.

Under processen testade jag också mycket på mina barn vad som verkade fungera och inte. De är den bästa panelen!

Har du haft någon hjälp? (Moraliskt och/eller praktiskt?)

Min sambo har varit ett enormt stöd både genom att låta mig sitta och jobba med boken på kvällar och helger men också genom att vara ett fantastiskt bollplank. Det skadar inte att leva med någon som själv är väldigt intresserad av design och som har ett bra öga.

Förutom honom så är min syster den enda som jag släppt in i den här processen och även hon har varit ett väldigt stort stöd.

Hur ser framtiden ut? Har du fler barnböcker på G?

Jag har flera manus som ligger och skriker på mig att de vill bli färdigställda. Bl.a. en uppföljare på Skrotingen – Bankeli Bonk!, men jag har inte riktigt bestämt mig vilken som ska få bli min andra bok än. Jag hoppas innerligt att framtiden ser ljus ut och att jag får hålla på med det här till jag trillar av pinn för det är det roligaste jag någonsin gjort.

Och slutligen. Har du något tips eller råd till blivande barnboksförfattare?

Jag är känner mig väldigt ödmjuk inför det faktum att man aldrig kan bli fullärd och jag har bara skrivit en bok än så länge. Det enda jag känner att jag har kvalifikation nog att råda aspirerande barnboksförfattare till är att göra det med hjärtat. Det ska vara roligt men om det ska bli riktigt bra måste det få ta tid.

Ett klassiskt tips är ju att man inte ska kopiera utan försöka vara unik men jag tycker absolut att man ska inspireras av andra och fundera på vad det är som gör andra böcker så bra.

Tack så mycket Marika!

 Nu skall jag genast kasta mig över din bok ”Skrotningen – Bankeli Bonk!” Så att en recession av boken kan publiceras här. 

 

Recension: Spöket i köket

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 23.03.18Det trillade in en bok som vi blev ombedda att recensera. Undertecknad blev som eld och lågor och bönade och bad att få skriva. Det skulle bli den bästa recensionen någonsin. Med humor och inlevelse skulle jag skriva så bra så att barnboksförfattare skulle stå i kö.

När jag väl fick tag på boken satte jag mig tillrätta med en kopp te, papper och penna. Här skulle det minsann recenseras! Jag läste igenom boken först en gång och sen en gång till.

I min fantasi hade jag skrivit spaltmeter om boken och nu fick jag inte fram ett enda ord. Inte en enda bokstav. Jag förstod den inte. Jag kunde inte greppa den.

Boken heter Spöket i Köket och är utgiven på Heidruns förlag. Skriven av Sara Berg och Karin Frimodig med illustrationer av Matti Berg.

Sara och Karin har även skrivit ”Kim och skrutten”.

Varje uppslag börjar med med ett ljud som ”Phuuu” eller ”Schhhh” följt av ett ett rim och en beskrivande bild.

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 23.03.47

Veckorna gick och jag kände att det blev svårare och svårare. Något jag trott skulle vara så lätt var så otroligt svårt. Tillslut fick jag erkänna mig besegrad. Jag klarade inte av att skriva en recension om den här boken. Tillslut vände jag mig till experterna. En grupp med treåringar.

 

Barnen gillade verkligen boken. Den är välformulerad och fångar treåringarnas intresse med ord som finns i barnens vardag som till exempel snabbmakaroner. Bilderna tyckte de var en aningens mörka och dystra. I tre dagar fick barnen låna boken av mig och nu frågar de när de kan få tillbaka den och läsa den igen. Bra betyg till barn, författare och illustratörer.

Och jag kan bara hålla tummarna att jag får fler recensionschanser.

 

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 23.03.53

 

/Johannes

 

Gunnel Linde

Barnboksförfattaren TV- och radioproducent, journalist och tecknare Gunnel Linde, grundaren av BRIS, har avlidit. Hon blev 89 år.

Gunnel som ogift hette af Geijerstam, född 14 Oktober 1924.

Gunnel skrev bland annat Den vita stenen och Rädda jobbs – död eller levande.

Arnold3

Jag har ingen fantasi…

Hur många gånger har man inte hört det? Jag tror att alla kan fantisera. Jag är helt säker på det. Men som med mycket annat måste man nog träna. Jag har alltid varit ganska kreativ. När jag var yngre var det mycket teater och sen blev det film. Sen ibland har det kommit annat emellan och rätt vad det är kommer jag på att jag glidit iväg lite för långt från det jag älskar. I bland finns det inte riktigt utrymme till att vara fullt så kreativ som jag önskar. Ska man måla ska papper, färger och penslar fram. Jag kanske vill göra en stopmotionfilm med allt vad det innebär. Allt kräver plats och när man bor i en liten lägenhet finns inte alltid platsen.

Då tycker jag att skriva är bra. Datorn står ju där. Inget som ska plockas fram. Så försöker jag hålla min kreativa glöd vid liv. Jag skriver lite noveller. Men hur vet jag vad jag ska skriva då? Det finns alltid något att skriva om. Jag ska försöka ge ett exempel.

För ett tag sen satt jag på tåget på väg till Malmö. Jag plockade fram min iPad för att fortsätta på en påbörjad novell. Då visade det sig att jag inte kunde öppna dokumentet. Vad gör man då? Börjar på något nytt så klart. Så jag drog iväg ett meddelade till en vän och frågade vad jag skulle skriva. Till svar fick jag: Skriv om något om sitter fast.

Det första som dök upp i huvudet var ett svärd, ett magiskt svärd. En smed som smider ett magiskt svärd. Varför gör han det? Är det en beställning? Är det en hjälte som beställt? Eller kanske en skurk?

”Året var 1066 efter vår tidräknings början. Närmare bestämt torsdagen den 27:e Oktober klockan 22:10. Smeden Svante Blondus stod och betraktade sin senaste skapelse. Ett svärd av aldrig tidigare skådat slag. Det var ett magnifikt långsvärd. Bearbetat till fulländnings. Det hade tagit honom otroliga två år att slutföra det och nu äntligen kunde han se resultatet av sitt hårda slit. Svärdet var inte bara vackert att se på och välbalanserat, det var magiskt. Svärdet var oförstörbart. Svante fattade handtaget med båda händerna och svingade svärdet över huvudet. I en enda obruten rörelse slog svärdet emot det gamla städet och klöv det i två delar. Svärdet fortsatte sin bana utan minskad fart genom den kraftiga ekstubben. Med en dov klang föll det två städbitarna i golvet.

Svante log belåtet. Han hade alltid varit en man som tog sitt arbete på största allvar. När hertig Sven av Mordvinien kommit till honom med sin beställning på ett svärd och det skulle inte vara vilket svärd som helst, utan det bästa svärd som någonsin tillverkats. Nu två år senare var han äntligen klar. Sven hade betalat bra så det fanns ingen anledning att fundera över vad han skulle använda ett sådant magnifikt svärd till.”

 

Sen rullar det bara på av sig själv. Det hela slutade med en fyra sidor lång novell. Det gäller att hugga den där första tanken och sen bara låta det rulla på. Sen när man är klar och om det ska bli något mer än bara för egen nöjes skull kan man gå tillbaka och finslipa.

”En månad senare när Filip den förstes rike fallit. De sista kämpande förbanden hade gått över till Sven och Filip erkände sig besegrad. Filip Greps genast och stenades till döds. Filips kvarlevor kastades i en hög. Bredvid honom låg de sista resterna av en känd och halshuggen lönnmördare. Sancho dog av en hjärtattack när budet nådde fram till honom.

 

Sanchos efterträdare, Alfons de modige insåg att det inte var lönt att skicka in någon i närstrid mot denna demon till krigsherre. Därför samlade Alfons sina klokaste mannar och bestämde sig för att ta fram ett vapen som kunde fälla Sven en gång för alla. Pil och både var inte på mode längre. Det hade de moderna rustningarna satt stopp för. och närstridsvapen hade gång på gång misslyckats. Man var tvungen att tänka ut något nytt.

 

En man från Alesia föreslog att man skulle konstruera ett hävarmsvapen som med kraft slungade iväg små stenprojektil. Vapnet skulle se monteras fast på armen eller bäras i handen. Efter några tragiska försök gav man upp den idén. En annan vis man vid namn Alfred Collier tyckte att man skulle tillverka ett rör med någon form av handtag. Sedan skulle man fylla röret med något explosivt och sedan en pil eller rund sten. Han var väldigt exalterad med övriga i sällskapet var inte fullt så imponerade. Förmodligen var Collier några år före sin tid.”

Hur gör jag med namn då? Det är väldigt olika. I det här fallet använde jag mig av en gammal Europakarta för att ”följa” resan. Och sen om någon betydelserik person skulle dyka på i historien så försökte jag plocka från verkligheten. Så Filip den förste fanns faktiskt på riktigt. Inte riktigt år 1066 men 1478 till 1505, kung över Kastilien. Kastilien är en historisk region i Spanien. Där har även Sancho regerat och även Alfons Den modige (Ett tips är att läsa lite om spanska kungar. Många roliga namn)

Alesia, som i berättelsen ”uppfinner” katapulten var i verkligheten en stad som förintades under en belägring med just katapulter.

Och på det viset fortsatte jag. Alfred Collier, ja, han får ni själva gissa var han kommer ifrån…

 

 

 

Gästbloggare: Hanna Olausson

Jag skrev för en tid sen om magisk djungel och lovade att Hanna skulle få berätta lite om arbetet bakom. Här är det!

 

2013-03-16 15.02.48

Ibland påminns jag om alla de dagar jag satt nere i min kompis källare på andra sidan jorden. Med kutad rygg målade jag dagarna i ända utan att egentligen veta vad jag skulle göra när jag blev klar. Nu ett år senare kan man hitta boken både på nätet, i bokhandeln, leksaksaffärer och bibliotek! Hur gick det till?

 

Våren 2012 tog jag examen i industridesign från Designhögskolan i Umeå. Men som 22-åring kände jag mig inte riktigt redo för ett fast jobb, utan bestämde mig för att ta ett år ledigt för att samla intryck och hälsa på mina vänner i Australien. Ett år av äventyr, umgänge och fritid, allt det där som bortprioriterades under universitetsåren. Efter 4 månaders resande började jag dock känna mig lite uttråkad och rastlös.

 

Hemma hos en vän i Sydney fick jag syn på en stor vit pannå som stod lutad mot en vägg. Jag bestämde mig för att sätta färg på den. Ett litet beslut som kom att ge stora möjligheter.

P1110068_small

Successivt förvandlades den vita duken till en färgglad ögonblicksbild från en resa jag och min vän gjort tillsammans. Till min förvåning fick jag mycket komplimanger av människor i min omgivning och alla ställde samma fråga:

– Har du aldrig funderat på att gör en barnbok?

– Jo, det har jag väl. Men jag har aldrig riktigt haft tid.

– Men nu har du ju tid!

– Jo, men nu ”backpackar” jag ju. Då kan man inte ha massa färgburkar och tavlor släpandes efter sig..

Två dagar senare hade jag 15 stycket pannåer och tio burkar färg under armen. Herre gud, tänkte jag, jag som knappt har pengar till mat.

P1110380_small

Jag brukar säga att allt började lite som ett skämt, tanken var egentligen bara att ha något att göra under min tid i Sydney. Kanske kunde jag sälja tavlorna och få in mer pengar till resekassan. Om det nu blev en barnbok var det bara en bonus. Därför tänkte jag inte så himla mycket när jag väl började måla. Boken och historien växte fram allt eftersom. Mycket av processen fick jag från mina tre år på designhögskolan. Jag pratade med så många som möjligt runt om kring mig, stora som små testade boken, olika texter, olika ord. Inte kunde jag tro att det var så svårt att skriva en barnbok. Jag målade minst 50 st apor och elefanter innan jag hittade de som passade. Ju mer tid jag spenderade desto seriösare blev skapandet. Två veckor blev snabbt tre månader. Rätt som det var hade jag anordnat en sagostund i ett bibliotek, högläst för fem lågstadieklasser, haft konstutställning i centrala Sydney och i en affär på Nya Zealand finns nu konsttryck av målningarna till försäljning.

skisser2

Jag bestämde mig efter en stund för att frakta hem alla tavlorna istället för att sälja av dem, och tur var väl det! Efter ett besök på bokmässan i Göteborg fick jag kontakt med bokförlaget Ordalaget, som ville ta sig an utmaningen att publicera boken. Om allt går bra har jag även ett förlag i Schweiz som ska släppa den på tyska. Ett förlag som jag stötte på under en spontan inlinesresa i Sydney. Det är verkligen knasigt med tillfälligheter i bland. För mig har det bara handlat om att prata med så många som möjligt, det gör jag alltid ändå. Frågar runt typ, det värsta som kan hända är att man får ett nej. Och det bästa… det finns det nog inget svar på.

 

Ja. tänk vilken vändning en utlandsresa kan ta. Att ha tid får en verkligen att börja tänka. För mig känns det helt rätt att skriva barnböcker, egentligen är jag ju bara mig själv. En färgglad, målmedveten tjej, med ett ordentligt barnasinne som älskar att skapa. Mina vänner brukar säga att jag lever i en barnbok. Jag älskar utmaningar, äventyr, energi och fantasi. Nu ser jag inget slut på mitt barnboksmålande och jag skissar redan för fullt på min nästa bok som kommer våren 2015. Denna gången är det inte Sydney utan Norges vildmark som får stå för inspirationen till uppföljare på Magiska Djungeln. Det är det bästa med författarlivet, man kan ju faktiskt vara var som helst!

 

Jag hoppas att jag kommer kunna kombinera alla mina olika intressen och vem vet, en dag kanske jag är en leksaksskapandedesignkonstnärsförfattare bosatt i en liten skidby med fina alptoppar som sträcker sig ner till havets vågor och min regnbågsfärgade segelbåt.

Drömma det gillar jag, ibland slår de in!

kristy_hanna_malning_webb

Hanna

 

Glöm inte att kolla in Hannas hemsida och Facebook!

 

 

 

 

Magiska djungeln

Vilken åldersgrupp riktar sig en bok till? Jag fyller 32 i år och satt och log när jag läste denna enkla och fina bok. Överraskningsmomentet som hela boken är baserad på blev aldrig uttjatat eller tråkigt. Även om jag snabbt listade ut hur det egentligen stod till kunde jag inte låta bli att le.jpg2

I Magiska Djungeln av Hanna Olausson får vi följa en prickig zebra som träffar en flygande apa och en massa andra spännande djur. Eller hur är det egentligen? Är zebror prickiga. Det här är en bildande bok för de minsta. Boken skojar och leker och jag kran riktigt höra förtjusta barnskratt.jpg

Magiska Djungeln är skriven och illustrerad av Hanna Olausson under en Australienresa och utgiven av förlaget Ordalaget. Men det tänkte jag att Hanna själv skulle få berätta om i ett senare inlägg.Skärmavbild 2014-04-12 kl. 14.15.31

Fika med farmor

Jag fikar ganska så ofta med min farmor och vi pratar om allt mellan himmel och jord. Jag har så klart berättat för henne om barnboksverket och mina funderingar kring barnböcker.

Min farfar var folkskollärare. Farmor och farfar hyrde ut rum för att dryga ut kassan. I bland var det författare eller illustratörer som bodde där och som tack kunde dom få en bok.

För en tid sen när farmor och jag satt och pratade hämtade hon boken om ”Tjirr”. Hon har vid flera tillfällen nämnt den men jag har bara lyssnat med ett halvt öra. Nu tänkte jag i alla fall försöka skriva lite om den.

Tjirr Gavs ut 1966 och handlar om en gråsparv som kommer bort från flocken en blöt höstdag. Med tiden lär han känna en duva och en fiskmås.  Fåglarna slår följe och hjälps åt för att klara en kalla och tuffa vintern i Stockholm.

IMG_0002

Jag kan börja med att säga att det är en ganska så lång bok men förhållandevis mycket text. Ingen bok som man läser som godnattsaga skulle jag tro. Men den är spännande och faktiskt lite utbildande också.

IMG_0003

Det är fina och mjuka bilder i den där det hela tiden händer något Helt enkelt en bra bok för en blivande fågelskådare.

IMG_0001

Boken är skriven och illustrerad av Inga Borg. Antagligen mest känd för böckerna om Plupp.

Barnböcker (En tidsresa) del 2

Under mitten av 1800-talet införde Sverige obligatorisk folkhögskola vilken hjälpte till att sprida läskunnigheten till lägre åldrar och samhällsklasser.

Bland 1800-talsklassikerna har vi så klart H C Andersens sagor, Oliver Twist och Alice i Underlandet.

473px-Calineczka_VP_ubt

Tummelisa skriven av H C Anderssen

 

img_1201773_32279258_0

Nils Holgersson. Som han såg ut i Japan

1906 gav Selma Lagerlöv ut boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det var den första svenska boken som översatts till över 60 språk. Boken var ursprungligen skriven  som läsebok i svensk geografi och ingick i serien Läseböcker för Sveriges barndomsskolor.

0121

Barnen ifrån Frostmofjället.

I början av 1900-talet började barnlitteraturen räknas som en egen genre. Barnböcker började skrivas om socialt engagemang. Som exempel har vi Laura Fitinghoffs Barnen ifrån Frostmofjällen och äventyr- och detektivromaner blev populärt. Fabler och sagor blev också större. Vi fick en bredd bland barnböckerna.

Vilka av dessa gamla barnböcker har du läst?  Eller kommer du att tänka på någon annan?