Barnbok orsakar storm

I bland vill jag tro att vi har en ganska hög acceptans för saker och ting. En del saker kanske lite väl mycket men i det stora hela är det nog bra.

Häromdagen läste jag om en fransk barnbok av Claire Franek och Marc Daniau. Boken fanns med på en lista av böcker som potentiellt skulle kunna användas i skolundervisningen. Bokens titel är “Tous à poil!” och har skapat politisk storm. Titeln som på svenska blir “Av med kläderna alla!

ob_b9c933_livre-pour-enfants-tous-a-poil

Författarna till boken menar att de vill förmedla en avslappnad och avsexualiserad bild till kroppen.

Boken handlar om en skolklass som åker till en nudiststrand.

PHO03408bc6-924d-11e3-8a56-197ea9528b74-805x453Samtidigt går François Copé, ledare för UMP, det största oppositionspartiet i luften. För honom är boken ett tecken  moraliskt förfall i vänsterregeringens kölvatten

Vad säger nu? Är det okay med naket i böcker för barn? Eller är undergången nära?  Hör politik och barnböcker ihop?

tous-a-poil-2_4725613

Nakna damer i matsalen

Vem äger bilden? (Och hur skyddar man den?)

Vad säger lagen?

Jag fotograferar en del och ställs ibland in för frågan. Vem äger bilden? Är det jag eller beställaren?

Jag har fotograferat till Hotel och till dansföreställningar ofta med väldigt tvivelaktiga avtal. Som med hotellet där jag fick mat för besväret (Förvisso utsökt gott men inget jag blev rik på.)

Jag har även filmat bröllop och revyer. Till listan kan jag även lägga två logotyper. Men hur är det då med upphovsrätten?

Utan att djupare grotta ner mig i lagen om upphovsrätt så är det normal alltid den som skapat verket. Jag alltså. (Fast nu blev jag lite osäker på vad som gäller en revy tillexempel. Jag gör ju faktiskt en kopia på någon annans verk.)

Hursom innan förvirringen blivit för stor och innan det blivit alldeles för stort manfall bland läsarna så hoppar jag vidare till nästa del

Hur kan jag skydda mina alster?

Så. Vad har man då för möjlighet att skydda sina verk? Jag skulle påstå att man har ganska små möjligheter om man lägger upp dom på nätet. Även om det ofta är komprimerade kopior så är det inget den ovetande bryr sig om.

Ett alternativ är en vattenstämpel. Och för att den ska vara effektiv så ska den ligga över bilden och inte bara nere i hörnet. Så här snyggt:

Skärmavbild 2014-02-06 kl. 17.46.31

Ett annat alternativ som jag tycker är en bra kompromiss är filinformation. Alltså text som som ligger inbakad i bildens fil. I min kamera kan jag skriva in texten som ska följa med. Den syns inte utanpå men finns där. Ett exempel var när en kompis la upp en av mina bilder på Facebook. I beskrivningen under stod det att bilden tillhörde mig. Visst, texten går att sudda ut men den finns kvar i bilden. Och det kan ju vara en liten hint när texten dyker upp eftersom folk är generellt dåliga på vad som gäller och hur man ska bete sig.

Men hur lägger man in texten själv? I illustrator och Photoshop väljer man Fil och filinfo.

Skärmavbild 2014-02-06 kl. 16.31.01

Skriv sen in Vem som äger bilderna. Den här infon skrivs tyvärr inte ut vid publicering men infon finns där. Om du någon gång skulle springa ihop med din egna bild och “lånaren” inte ändrat allt för mycket så finns informationen kvar i bilden.Skärmavbild 2014-02-06 kl. 16.35.42

 

Så. Om det är för att du vill visa upp dina alster och göra reklam för dig skriv in informationen i bildfilen, skriv ditt namn nere i ena hörnet och komprimera bilden så hårt det bara går utan att det går ut över bilden. Då anser jag att du gjort vad du kunnat.

Är det däremot ett betaljobb. Var inte rädd för att skriva ett ordentligt kontrakt vad som gäller. Lycka till!

Uppföljning

I går var jag hemma hos mina föräldrar. Då slog det mig att jag skulle leta efter den där boken om Åsnan som jag skrev om sist. Så jag styrde mina steg in i gästrummet där det står en liten bokhylla med lite gamla barnböcker. Jag tänkte att oddsen inte var speciellt goda. Det är bara en bråkdel av böckerna som finns kvar där. Varför skulle just den finnas där? Men så föll min blick på en liten ansenlig bok. Placerad lite för sig själv. En solstråle hade letat sig in genom dom tunna gardinerna och träffade bokens framsida som en guldglittrande hand…

Nä, nu hittade jag på. Det var mörkt ute. Men boken stod verkligen där. Likt Gollum kastade jag mig fram och slet åt mig boken. Därefter kilade jag undan i ett tryckt och säkert hörn för att få återuppleva gamla minnen. Då slog det mig att det kanske inte var så jag skulle gå till väga. Redan själva pärmen tycktes mindre än vad jag mindes den- Var mina vaga minnen felaktiga?

Boken ligger bakom mig på nattygsbordet och ropar på mig. Jag har fortfarande inte öppnat den.

Så här kommer mina minnen.

Som jag skrev innan så minns jag inte så mycket av boken. Jag minns att den var lite större än vad den faktiskt är. Utsidan ser även lite blekare ut än vad jag minns att den var.

Jag kommer ihåg att det var två åsnor i boken. Eller kanske en åsna och en häst. Den ena var gammal och sliten. Sen tror jag att det skulle vara något julspel där barnen behövde en åsna som skulle vara med. Den gamla åsnan får inte vara med och blir ledsen. Dom andra djuren ser det och gör ett täcke till henne. Det är så jag minns det.

Jag minns även två bilder. En bild där den gamla åsnan gråter och tårarna fryser till is. Och så minns jag en bild där täcket är utlagt på marken och alla djuren håller på att göra det.

Det var minnena. Nu ska vi se vad verkligheten säger.

Rosita får en present. Av Mirabel Cecil och Christina GascoigneSkärmavbild 2014-01-28 kl. 15.10.25

Boken handlar Om två åsnor. Rosa och gamla Rosita. Om hur Rosa som är ung och pigg får all uppmärksamhet medan Rosita lämnas ensam. På vintern får alla djuren Vinterpäls eller går i ide. Alla utom Rosita. Dom andra djuren tycker synd om Rosita som bara ligger i snön och väntar på slutet så dom bestämmer sig för att göra ett täcke till henne. Alla djuren hjälps åt och vesslan gav alla order. När täcket är klart kommer barnen för att hämta rosa som ska vara med i julspelet men så får dom syn på Rosita och hennes täcke och bestämmer att hon ska vara med istället.

Skärmavbild 2014-01-28 kl. 15.11.38 Skärmavbild 2014-01-28 kl. 15.12.29

Skärmavbild 2014-01-28 kl. 15.13.42

Det är en fin saga men vuxna jag undrar var Rosa tyckte som inte fick vara med. Och Vad hände sen efter julspelet? Åkte Rosita ut i snön igen. Nåja. Jag är ju vuxen nu.

Bilderna är betydligt mindre än vad jag minns dom som. Jag minns dom som stora panoramabilder. Dom är fortfarande väldigt fina och jag undrar om jag la märke till alla detaljer. Jag tycker fortfarande att det är en fin bok och nu ska den flytta in i min bokhylla.

 

[thankyou]

Barnböcker från när jag var liten.

Jag funderade lite på vad jag läste och tyckte om när jag var liten. Jag började med att gå igenom vad jag hade i mina bokhyllor. Jag har tre stycken bokhyllor. Två fullhöjd och en halv. Där fanns mycket faktaböcker och en hel del tidskrifter men ingen barnbok. Ett av svaren kan vara för att jag inte har några barn. Ett annat kan vara att vi var tre (Senare fyra) syskon som delade på böckerna. Jag är nummer två i skaran och således var många av böckerna ärvda från min storebror. Jag tror även att vi har en ganska stark muntlig tradition i familjen.

Så när bokhyllorna nu inte kunde vara till någon hjälp så fick jag återigen ta till dom där små grå.

Första boken jag kom att tänka på var “Petter och hans fyra getter” av Einar Norelius.

Varför nu den här boken satt sig i mitt minne är för att det var den första boken jag lärde mig att “läsa” utantill. Och större delen av boken finns kvar där uppe mellan öronen även om den fysiska boken förmodligen slutat sina dagar som pappersmassa efter oräkneliga “läsningar”.

 

Unknown

Petter och hans fyra getter är en bok på vers där orden rimmar vilket underlättade vid inlärningen.

Nästa bok som jag kunde dra mig till minnes som också etsat sig fast i mitt undermedvetna var en bok som min farmor läste för mig när jag var lite och det var “Skinn skerping” av Astrid Lindgren Jag minns att jag alltid blev alldeles kall i nacken och gömde mig bakom soffan när farmor läste den. Men hon fick inte sluta. Hade hon väl börjat så var hon tvungen att läsa klart. Annars så skulle skinn skerpings osaliga vålnad förfölja mig i skuggorna i all evighet.

62641028_o2

Bilderna i boken fick mitt blod att frysa till is. Jag verkligen avskydde den. samtidigt ville jag höra den. Många gånger.

 

 

Sen kom jag att tänka på en bok till som gjort intryck på mig. Men den kan jag inte komma på vad den hette. Jag ska leta runt nästa gång jag är hos föräldrarna. Den handlade i alla fall om en åsna som inte får vara med i ett julspel som skall anordnas bland människorna. Dom andra djuren tycker synd om den och gör ett vackert täcke till åsnan (eller om det var en mulåsna) Jag har för mig att det var ganska så fina bilder i den i alla fall.

 

Som avslutning hittade jag faktiskt en bok från min barndom i min bokhylla. En bok om kroppen för barn. Väldigt spännande och lite äcklig minns jag att jag tyckte.

barnbok012

barnbok013

Vad har du för bokminne från när du var liten?

Vidare fundering.

Först så hade jag tänkt att jag skulle skriva ett långt och uttömmande inlägg om mig själv. Som någon sorts presentation. Man känner ju trots allt sig själv bäst och jag tänkte göra det lätt för mig.

Nu gjorde jag inte det. Jag gjorde det svårt.

Innan jag fortsätter så vill jag bara stryka under att jag kan ha jätte fel med allt jag skriver. Det här är ingen doktorsavhandling utan bara lite funderingar och reflektioner från min sida.

Vad var det då som fick mig att tänka om när jag valde vad jag skulle skriva om? Jo, det förra inlägget. För jag tänkte. Vad finns det från Afrika?

Jag började med att Googla “Childrens book from Africa” och “African children illustrationer” och liknande.

Överhängande av svaren handlade om barnböcker OM Afrika. Det fanns även några sidor som behandlade det muntliga berättandet. Jag uppfattade som att det fanns ett problem. Jag lät Neuronerna jobba och kollade igenom vänlistan på Facebook. Jag har en vän från Burundi. Så snabbt som ögat drog jag iväg ett mail och bad henne om hjälp.

Ganska snabbt fick jag lära mig att det var mycket franska barnböcker och att hon läste “Tintin” och “Clementine” och hon föredrog fotbollsböcker och Manga.

Efter ett tag kom hon på att “Les Tortues Ninja” var stora när hon var liten. Hon hade även mailat till sin halvsyster och frågat vad hennes tvååriga son gillade. Mussepigg.

Nu fick jag även läsa på lite om Afrikas historia och kolonialmakterna. Burundi blev självständigt 1962.

Klart att även litteraturen blivit påverkad av Europa.

Nu är Burundi ett väldigt litet land och kanske inte representativt för hela Afrika. Så jag har även slängt ut frågan till en man från Kongo men har inte fått något svar än.

Nu kändes det som om jag hade lite mer på fötterna rent historisk och började nu leta efter aktiva illustratörer från Afrika. Här följer en lista på några av dom jag hittade. Googla gärna och kolla in deras bilder.

Piet Grobler Sydafrikansk illustratör.
Véronique Tadjo bildkonstnär, romanförfattare och bildkonstnär från elfenbenskusten.
Christian Epanya Kamerunsk författare. Har gett ut tre bilderböcker.
John Kilaka Barnboksförfattare från Tanzania.

Nu ska jag fortsätta att botanisera i den Afrikanska bildhistorien. Hoppas att ni också gör det och blir inspirerade.

/Johannes