”Hästen från himlen” och vårens projekt

Hej kära läsare! Hoppas att ni har en fin fredag. Här i Malmö är det verkligen vår i luften, vintergäcken och snödropparna har funnits länge redan och nu börjar också krokusarna titta upp..

Jag arbetar för fullt med nya barnböcker. Två kapitelböcker kommer ut i Girl:ITs och Penny&Friends bokklubbar nu i vår och jag jobbar redan med ett par nya. Snart påbörjas också arbetet med en ny, spännande bilderbok! Förutom det ska jag också göra ett omslag till en av mina favoritförfattare! Det känns fantastiskt roligt och jag tror att de hårda första åren som frilansare äntligen börjar betala sig.

Idag tänkte jag visa några av illustrationerna från ”Hästen från himlen” av Moa Mansén, som jag jobbade med i höstas. Det är en helt sagolik historia om norrsken, magiska hästar och mystiska väsen! Jag hade ganska ont om tid på mig med illustrationerna och tänkte att jag skulle försöka jobba snabbt. Men manuset var så inspirerande att de första bilderna blev väldigt detaljerade… och sedan var jag förstås tvungen att fortsätta i samma stil. 😉 Resultatet blev ett par veckor med tecknande från morgon till sen kväll!

Jag hade flyttat in mitt ritbord i köket för att det är så fint ljus där på morgonen. Det kan vara skönt att byta miljö ibland. Och praktiskt med nära tillgång till kaffe!

Hästarna i boken har färdats till jorden från himlen och därför var det inte så viktigt att de liknande någon speciell ras. Men eftersom jag inte har så mycket vana av att rita hästar var jag tvungen att utgå ifrån referensbilder. Jag blev helt förälskad i Andalusiska hästar (kallas också ”Pura Raza Española”) och skapade berättelsens hästar lite fritt utifrån dem. Jag tror inte att det finns några hästar som kan utstråla en sådan vild skönhet och styrka som Andalusiska hästar!


Det finns också med en charmig men lurig liten räv i berättelsen: Puck, som på många vis är den som driver handlingen framåt..
Och i skogens djup gömmer sig förstås också den mystiska Skogsfrun… Bilden på henne tog längst tid, då jag helt fastnade i alla små detaljer i bakgrunden.

Alla svartvita illustrationer är som vanligt gjorda med tusch och stålstift. Omslaget är färglagt med akvarell. Till norrskenet använde jag också rätt mycket akvarellpennor för att få fram de klara färgskiftningarna.

Hoppas att ni tyckte det var intressant att läsa om min process. Kommentera gärna om ni vill att jag ska skriva mer ingående om till exempel akvarell- eller tuschtekniker.

Ps. Nu finns nästa bok jag illustrerat i Penny&Friends klubbpaket: https://pennyfriends.se/nasta-paket

Trevlig helg!

 

 

 

/Marta

Illustrationer till ”Flickan i drömfångaren”

I våras fick jag ett drömuppdrag! Jag skulle få illustrera omslaget till en kapitelbok för barn i mellanåldern. Boken heter ”Flickan i drömfångaren” och är skriven av Ingrid Jönsson. Ni kan läsa hennes inlägg om skrivandet härEfter en första kontakt med förläggaren på Beta Pedagog, som är fantastiskt trevlig och har varit underbar att samarbeta med, fick jag kontakt med Ingrid! Hon skickade mig manuset. Det gick inte att lägga ifrån sig och jag föll genast för den kombinationen av realism och magi. Berättelsen följer flickan Tess utveckling efter att hennes föräldrar skiljt sig och hon flyttat med sin mamma till en liten håla och tvingas börja på en ny skola. Magin kommer in i berättelsen i form av en förtrollad flicka som bor i en gammal drömfångare i Tess fönster.

När jag hade läst manuset började jag göra ett par konceptskisser för omslaget. Jag visste att jag ville ha med drömfångaren och en stjärnhimmel. Här har jag använt en gammal bild (här) och snabbt skissat över den i Photoshop.

I nästa skiss ville jag utgå ifrån en vaken Tess, som sitter omgiven av sina böcker, bilder och dikter.

 

 

 

 

Jag gillade båda skisserna och ville ha en kombination av båda. Jag hade fått klartecken på skisserna från förlaget och Ingrid tyckte om min skiss av den sittande Tess.drömfångaren_skiss3_web

Sedan var det äntligen tid att sätta igång med målningen! På Ingrids förfrågan satte jag in Nashota i drömfångarens nät. Det kändes bra att hon också fick vara med påframsidan. Efter att ha skissat upp bilden på akvarellpapper med blyerts, fyllde jag i konturerna och de svarta detaljerna med flytande tusch och stålstift. Sedan målade jag bakgrunden, med mycket vått-i-vått för att få jämna, livfulla övergångar i akvarellfärgen. Efter att jag täckt hela målningen med ett par lager akvarellfärg, gick jag över vissa detaljer med akvarellpennor för att få en mer täckande yta och fler skiftningar i färg och textur. Sedan målade jag stjärnorna och vissa små blänk med vit gouache på tub.

omslag

Förlaget satte in texten till omslaget. Såhär blev den färdiga framsidan. Illustrationen löper runt hela omslaget och några av fjädrarna blåser vidare till baksidan.

 

 

 

 

 

Drömfångaren till inlagan ritade jag med tuschpennor. Jag bildgooglade mängder med olika slags drömfångare och gjorde därefter en egen design. Drömfångaren har en hel sida i början av boken och är sedan med som en liten bild i varje kapitels början.

När illustrationerna till förlaget var klara fick jag erbjudandet att göra tre till illustrationer till Ingrid. Det blev tre stycken illustrationer på den underbara lilla Nashota, bokens magiska lilla älva som jag själv blev helt förälskad i!

 

Jag utgick ifrån ett par episoder i boken som visade väldigt olika sidor av Nashota.Drömfångaren_Nashota_bokhyllan_illustration_leonhardt_100dpi_web

 

 

 

 

Drömfångaren_Nashota_plåt_illustration_leonhardt_100dpi_web

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kändes allt lite vemodigt att avsluta projektet, för det hade varit så fantastiskt roligt! Men jag är så glad över alla barn och ungdomar som kommer att se dem och läsa boken. Jag rekommenderar den varmt!

/Marta

Boken kan ni köpa här:

http://www.betapedagog.se/ShowSearchResult.aspx?pagesize=20&searchstring=dr%C3%B6mf%C3%A5ngaren

eller här:
http://www.adlibris.com/se/bok/flickan-i-dromfangaren-9789186213565

Gästbloggare: Ingrid Jönsson

Flickan i drömfångaren

 

 

 

 

Ingrid Jönsson är aktuell med boken ”Flickan i drömfångaren” som gavs ut på Beta Pedagog i vår. Omslagsillustration: Marta Leonhardt

 

Jag har aldrig riktigt förstått den där klyschan med att författare skulle ha svårt att släppa sin bok, sin baby, ifrån sig. Att man jämför en bok med ett barn tycker jag nästan är stötande. Kom igen, det är ju ändå bara lite papper och trycksvärta. Okej då … lite mer är det förstås, men för mig har det inte varit några problem att släppa mina två böcker. Konstigt uttryck förresten, ”boksläpp”! Jag hade en galen idé i samband med förberedelserna inför releasefesten till ”Flickan i drömfångaren”. Nämligen att jag skulle låtsas tappa en bok och sen säga: ”Jaha, det var det boksläppet, det – tack för att ni kom. Böckerna säljs där borta.” Det skulle bli jordens billigaste releaseparty, förstås, men gästerna skulle nog blivit ganska besvikna …

Nej, för mig har det känts som en befrielse att skicka i väg manuset. Och har man sen tur, som jag hittills har haft, vad gäller schysta förlag och grymt begåvade illustratörer, kan man bara luta sig tillbaka och njuta av att boken ger sig ut på egen hand, och tar världen om inte med storm, så åtminstone med styv kuling!

Att jag alltid gillat att skriva låter fruktansvärt klyschig, men det är sant. Inte förrän jag kommit upp i den gyllene medelåldern insåg jag att om det skulle bli något av med författardrömmarna så fick jag sätta fart. Så det gjorde jag. Det finns två skäl till att det blev just barnböcker för mellanåldern. Dels var jag lite rädd för att det skulle bli självutlämnande och privat att skriva för vuxna, och dels var jag sugen på att skriva något riktigt bra och viktigt för just barn. Jag har arbetat som lärare i tjugo år och visst finns ett stort intresse och ett engagemang för barn med i botten, när jag skriver.

Mitt mål med skrivandet är att producera texter som barn både kan bli underhållna av och lära sig något av. Inte minst vill jag att de ska lära sig något om sig själva och om livet. Få nya insikter och kunna se saker ur en annan synvinkel. Det är ett stort ansvar att skriva för barn – så mottaglig och samtidigt så sårbar som man är i mellanåldern är man nog varken förr eller senare. Litteraturen är en tillflyktsort för många. Därför vill jag förmedla hopp. Inte förringa elände och problem, men avsluta med en hoppfull känsla. Det tycker jag är viktigt.

När jag skriver börjar jag ofta med att bestämma temat i boken. Hittills har det blivit mod, vänskap, att stå upp för vad man tror på, att lära sig tycka om sig själv, att följa sina drömmar och att vuxenvärlden i allmänhet bör skärpa till sig … När jag sen har skrivit klart har det ofta visat sig att jag fått med en stänk existentialism i anrättningen också … Det är nog därför jag gillar magisk realism, som ju är genren i ”Flickan i drömfångaren”.

Inspiration hittar jag på olika håll. Hittills har det inte varit en bristvara. Jag bor ju mitt i Brösarps norra backar på Österlen och naturen är viktig för mig. Det är en överdrift att säga att jag är en skogsmulle – snarare är jag tjuren Ferdinand som älskar att lukta på blommor och se molnen vandra över himlen. Och träd – jag ÄLSKAR träd! Det är en himla tur att jag bor bland hundraåriga tjocka bokar och ekar. Så här i lövsprickningstider är det så vackert att man nästan inte kan sticka näsan utanför dörren utan att gråta (nåja, det beror delvis på pollenallergi också …)

Och så inspirerar ju alla ”mina” skolbarn mig. Jag lovar, man behöver bara finnas i skolmiljö sisådär en vecka eller två och vips kommer det ungefär femtioåtta bokideér flygande och ansätter hjärnan!

När jag sen skriver så gör jag det tämligen tråkigt strukturerat. Men det passar mig. Först gör jag en tydlig synopsis. Jag skriver ner en halv – en sida i ett block om varje kapitel, och gör mindmaps om personer och miljöer. Lite senare blir de halva sidorna ett par meningar på postitlappar (en lapp till varje kapitel) som jag kan flytta runt på ett stort papper.

Jag gör inget råmanus utan jag skriver så bra jag kan från början, med långa miljöbeskrivningar (älskar dem) och en massa annat trevligt lullull. Sen får jag förstås stryka en del. När jag har skrivit manuset ”klart” har jag skickat till testläsare och till lektör. Och sen kan det bli lite ändringar. Hittills har jag inte skrivit om något manus helt och hållet, dock. Kanske får en del tjusigt, men onödigt, stryka på foten och måhända måste en och annan karaktär eller tråd försvinna. Less is more, gäller ju verkligen. Tyvärr. Skämt åsido, jag har verkligen upptäckt hur mycket bättre ens texter blir när man stryker i dem.

ingrid jonsson

För det viktiga är ju inte vad som står. Det viktiga är vad som inte står. Det har jag inte hittat på själv men när jag såg det på en blogg någonstans i nätdjungeln tog jag genast uttrycket till mig. Så sant. Och så svårt. Och så roligt! Jag tycker det är hur kul som helst att utmana mig själv att skriva den ultimata texten. Och samtidigt vilar jag i den trygga vetskapen om att vägen till fulländning, den är oändligt lång!

 

Ingrid Jönsson

 

 

Länkar:
https://www.facebook.com/flickanidromfangaren 
http://skola.betapedagog.se/flickan-i-dromfangaren-p-2267-c-565.aspx
http://www.bokus.com/bok/9789186213565/flickan-i-dromfangaren/
http://ingridjonsson.com
http://martaleonhardt.com

Sitti’s Secrets

Här kommer en recension av ”Sitti’s Secrets”, skriven av Naomi Shihab Nye och illustrerad av Nancy Carpenter. Jag hittade boken i en liten bokaffär i det konstnärliga och bohemiska området Nevek Sedek i Tel Aviv. Naomi Shihab Nye föddes 1952 av en palestinsk pappa och en amerikansk mamma. Hon är författare, poet och låtskrivare.

IMG_8155IMG_8157

IMG_8159


Både texten och illustrationerna är väldigt poetiska och både förstärker och komplementerar varandra. Sitti’s Secrets är en stillsam och mycket vacker bok, som får olika världsdelar att kännas närmare varandra.

 

 

Nancy Carpenters illustrationer är gjorda med en kollageteknik, där hon lägger in foton, mönster, kartor och sedan målar på med akryl. Jag kan ibland vara känslig för kollage, då det kan bli lite rörigt eller halvfärdigt, men här är det mycket skickligt och smakfullt gjort.

 

Precis som författaren har bokens huvudkaraktär ”Mona” en farmor som bor i Palestina. Mona bor i USA men får här åka och hälsa på sin farmor. De pratar olika språk så de hittar på ett eget språk att kommunicera med. ”Sitti” är arabiska för mormor/farmor. Och Sitti’s Secrets handlar om de hemligheter Mona delar med sin farmor genom att lära känna henne.

Boken visar på samhörighet som går över kulturskillnader, språk, murar och tusen mil och förmedlar en önskan om fred. Den tål att läsas många gånger!

Bilden visar hur Sitti läser lycka i Monas panna:

IMG_8161

”Does my grandmother know what will happen in the world? Does the world have a forehead? Sometimes I think the world is a huge body tumbling in space, all curled up like a child sleeping. People are far apart, but connected.”

 /Marta

Akvarellteknik

Idag tänkte jag skriva lite om hur jag gör en illustration. Jag följer ingen klassisk teknik och har egentligen aldrig lärt mig hur man ”ska göra”, utan har lekt och experimenterat fram min egen stil.

illustration_leonhardt_dröm_web
_MG_8074_MG_8072

Jag börjar med att skissa. Oftast gör jag några små skisser innan jag börjar rita upp bilden på akvarellpapper.

 

 

 

Min idé var först  att göra en jättestor sovande leopard och en flicka som springer emot den.

Det är svårt att förklara hur själva inspirationsprocessen går till, men när jag började rita leoparden kände jag att det inte var helt rätt och så fick jag idén om ett lejon som flyger genom universum.

_MG_8073

 

 

 

 

 

 

Jag googlar lite referensbilder på hoppande lejon och börjar rita bilden tunt med blyerts på akvarellpapper. Till den här bilden använde jag Dekorimas ”Aquarelle” istället för ”The Langton Prestige” som jag brukar använda. Båda funkar väldigt bra till min teknik.

Sen är det dags för den roligaste delen: måla! _MG_8067

Jag har tyvärr inga bilder från processen, men jag börjar med bakgrunden. Här låter jag färgerna flyta ganska fritt och går över ytan flera gånger med olika nyanser, lägger i tjockare med färg på vissa delar, mer vatten för att färgen ska flyta och lägga sig vackert. Ibland suger jag upp lite färg med en tuss papper, vilket också ger en fin effekt. Jag suger upp mycket färg där jag ska måla stjärnor, vilket ger ett fint ljus runt dem.illustration_leonhardt_dröm_web_detalj

Till lejonets päls använder jag en lite bredare, spretigare pensel och lägger flera lager med olika nyanser.

illustration_leonhardt_dröm_web_lejon

Sedan går jag över pälsen och andra detaljer med färgpennor, det ger en annan textur. Jag använder akvarellpennor. De är mjukare är andra färgpennor och färgen är vattenlöslig om man sedan vill mjuka upp texturen med pensel. Stjärnor och vissa andra detaljer fyller jag i med vit täckande färg.

_MG_8068

 

_MG_8071

_MG_80695

 

 

 

 

Slutligen fyller jag i alla linjer med vattenfast tusch och stålstiftspenna.

 

 

 

_MG_8063

 

/Marta