Granen av Tove Jansson

Nu när julen annalkas kan det vara bra att vända sig till Tove Jansson med sina funderingar om vad all den här kalabaliken egentligen handlar om. Mumintrollen blir väckta ur sin långa vinterdvala och måste börja förbereda sig på den mystiska julen som kommer till kvällen.

”Mamma, vakna, sa mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.
Vad menar du, sa mamman och stack fram nosen.
Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske är det översvämning nu igen.”

Ur ”Granen” av Tove Jansson

20161214_154856

Vad behöver man för att på bästa sätt blidka julen? Den vill ha mat och de allra finaste presenterna och sedan behöver den visst en gran också! De små mumintrollen, som bara känner till vår och sommar och brukar gå i ide någon gång i oktober är mycket förvirrade, men gör sitt bästa för att skydda sig.

”Granen” är en varm och rolig historia. Något som kan hjälpa till att inte ta traditionerna på alltför stort allvar. På något sätt blir det nog bra ändå, och kanske är det medmänskligheten som värderas högre än att allting ska vara korrekt i slutändan.

20161214_112738

Hoppas att ni alla får en fin jul, midvinter och chanukka!

/Marta

Sent i januari

Att läsa Tove Jansson är alltid väldigt personligt (jag antar att det blir så vad man än läser), och i berättelserna finns ofta en form av tröst att få. Det är väl mänskligheten i de olika karaktärerna, deras drömmar, känslor, hopp och rädslor. Därför kommer min text att vara ganska personlig och handla om tröst.

Jag, liksom mina föregående talare, har väldigt mycket ut av de olika böckerna Tove skrivit och framför allt Pappan och havet finner jag poetiskt vacker, stundvis dråplig, allmänt sorgmodig i det sökande den gestaltar i pappans författarskap, efter något större man så sällan lyckas fånga, och i Morrans sorgliga skepnad. Den är som balsam för själen, som ett välkomponerat musikstycke med cellon som huvudsaklig atmosfärskapare.

Men något vi glömt att nämna särskilt i blogposterna, är hennes serier om muminfamiljen. Det är här jag kommer att bli personlig.

Jag befann mig i soffan hos min då kära pojkvän och vi tittade på en film, som så många andra par en lördagkväll. Innan jag visste ordet av det var jag försjunken i djup sömn, och film och pojkvän var ett avlägset minne blott.
Vid nästa tillfälle jag återfick medvetandet och återkallade världen som vi känner den, var jag ensam på soffan. Känslan av besvikelse och övergivenhet var överväldigande. Det var mörkt, någorlunda kyligt och min käresta låg och sov i sin säng. Jag väckte honom. Frågade varför han hade övergivit mig på soffan. Han svarade att jag ju sov.
I vrede och förskräckelse över hans kallsinniga handlande, eller icke-handlande snarare, stormade jag ut på nattens gator och styrde cykeln hem. Jag vet att det kan tyckas överkänsligt och överdrivet att reagera så pass, men det är något visst med att vakna upp övergiven i mörka natten. Det är svårt att förlåta i en handvändning.
Hemma, i mitt eget sovrum, hittade jag tre volymer av Tove Janssons muminserier, jag hade lånat dem på biblioteket tidigare i veckan. Jag la mig, i min egen säng, och började läsa i en av dem. Innan jag visste ordet av det hade den iskalla klumpen i magen smält undan och ersatts av bomull, och varm honung spred sig genom kroppen. Snart kändes allt gemytligt och lite humoristiskt, jag skrattade så åt konstapeln som kommer mitt i natten för att sätta dit Mumintrollet för att bygga hus utan tillstånd. Det är kontrasten mellan verklighetens byråkrati och den sagolika Muminvärlden som gör det absurda, i just det här fallet.
Jag tror ingen människa hade kunna trösta mig lika omsorgsfullt och effektivt som Toves Mumin gjorde den natten.

Hallå där har du byggnadstillstånd?

Jag tycker det är mer personligt med sneda fönster.

Sånt blask. Jag ska lära dig att laga en "manhattan dynamit".

Jag tycker den här vintersporten börjar bli lite tröttsam. -Det blir nog vår snart ska du se älskling.

Läs mer här om Tove Janssons serier och serieskapande.