Ett par böcker

Normalt dras jag framförallt till vackert illustrerade fantasiberättelser men den här gången tänkte jag recensera två böcker som är på andra sidan skalan: “Bamses kompisbok” och “Så funkar det!”. Jag kan lika gärna erkänna det direkt, jag är en gammal Bamsenörd. Skalman var min solklara favorit, dock identifierade jag mig mer med Teddy (Skalmans groupie). Ärligt talat är jag av den åsikten att Bamse aldrig kan bli så bra som på Bo Michaneks tid men det är ändå något särskilt med Bamseuniversumet som handlar om mer än bara nostalgi och som gör att jag fortfarande dras dit. När jag var liten fanns det i princip bara tidningen men nu för tiden ger Egmont ut en hel arsenal av olika Bamseböcker, allt ifrån kokböcker till matteböcker.

Bamses kompisbok innehåller “sagor och tips om att vara kompisar”. Det vill säga boken har en uttalad agenda om att lära barn hur man ska vara mot varandra. I boken finns dels tre sagor i bilderboksstil (en bild per sida med tillhörande text), dels tre uppslag med fakta om hur man är en bra kompis. Ärligt talat förstår jag inte riktigt hur man ska läsa uppslagen med fakta, det känns som att just de sidorna är mer riktade till föräldrar (eller pedagoger). Krasst nog tycker jag faktiskt att faktasidorna pajar lite för sagorna (som för fram ungefär samma budskap). Vem gillar att få det berättat för sig hur man ska vara? Har också svårt att tro att barn (som har hjärnan inställt på Bamse, dvs mycket bilder) har lust att lyssna på två hela sidor text med bara två små pyttebilder. Sagorna däremot tycker jag är jättebra! Där kan man få tips på hur man ska hantera en jobbig kompissituation samtidigt som att det inte finns något rätt eller fel. Berättelseformen gör det möjligt att man kan tänka “så gjorde hon, men hade det varit jag hade jag gjort såhär istället”. Och så kan man diskutera olika möjligheter med sitt barn (om man vill), som det är med alla bra berättelser. Hursomhelst tycker jag ändå att det är trevligt med en bok med uttalat kompistema, för visst är det ett ämne som är väldigt relevant för barn i en viss ålder. Allra helst hade jag sett att boken hade bestått av fler sagor och mindre “fakta” (eller all fakta samlad i slutet).

Så funkar det! (Ordalaget) är en ganska klassisk (men ny) bok som handlar om hur olika maskiner i vår vardag fungerar. Varje uppslag har ett tema, t.ex. byggfordon, instrument eller vardagsprylar. Tyngdpunkten i boken ligger på olika fordon. Boken innehåller massor av små luckor, ibland flera i samma föremål. Här hemma läste jag boken för treåringen, som möjligtvis var lite för liten. Jag kan inte klaga på koncentrationsnivån men jag har svårt att tro att allt gick in, beskrivningarna är delvis ganska avancerade. Bokens målgrupp är också 6-9 år men med lite freestyling kan man läsa den också för mindre barn. Bilderna är detaljerade utan att vara röriga, lagom helt enkelt Det bästa med såna här böcker är att man lär sig så mycket själv. Jag har t.ex. alltid undrat hur en orgel fungerar, nu vet jag!  Boken är ganska lång att sträckläsa, den passar nog bäst att slå upp och bläddra lite i fram och tillbaka. Frågan är hur många gånger man läser om en sån här bok, det känns som att när man väl vet hur något fungerar så är det inte så motiverat att läsa det igen. Barn funkar ju visserligen lite annorlunda men det känns som att boken riktar sig till barn som är stora nog att de kommit förbi fasen där de vill läsa om favoritboken en miljard gånger oavsett vad den handlar om. Sammantaget tycker jag om helheten och formatet, luckorna passar den här typen av bok väldigt bra.

//Frida

En reaktion på “Ett par böcker

Kommentarer inaktiverade.