Mera barnserier!

Häromdagen råkade jag trilla in på ett seminarium om serier. Jag hade en lucka mellan två möten nere i stan och tittade in på bibblan där det till min förvåning (pinsamt 1) pågick Litteralund. Jag satte mig att lyssna på paneldebatten som just då innehöll Jimmy Wallin (serietecknare och illustratör), Johanna Kristiansson och Joakim Gunnarsson (Katten Nils skapare). Under tiden googlade jag programmet och insåg ungefär halva seminariet in att Litteralund faktiskt kostar att gå på och att jag satt och tjuvlyssnade (pinsamt 2). Hursomhelst, jag satt kvar programpunkten ut och fick många bra serietips för högläsning åt min sexåring. Flera av dem kunde jag låna direkt efter seminariet! De jag fick med mig hem var:

Aurore & Den glädjelösa ön (Enrique Fernández) – Två halvmytologiska berättelser om kärlek och glädje med en humoristisk underton. Båda väääldigt snygga (framför allt snygga varelser) men med lite hackiga berättelser (och abrupta slut). Något för avancerade för en sexåring enligt mig så jag läste dem bara själv.

Lille Prinsen (Joann Sfar) – En prins berättar sin livshistoria… Jag har aldrig läst originalverket men vet att det är mångas favoritbok. Herregud vad tråkig serien var… Seg och fylld av klichéer, verkligen inte min kopp. MEN… sexåringen gillade den. Varför? Fina bilder (kan jag hålla med om)? Långsamt tempo? Mystisk? Jag vet inte… Efter ung. 80% pallade jag inte mer och smusslade undan den.

Drömmarnas djup (Hisae Iwaoka) – Svartvit manga om en affär i drömlandet där en flicka hamnat av någon (okänd) anledning. Lite seg för min smak och lite för gullig (tråkig). Tror inte heller att sexåringen skulle uppskatta den, läste den bara själv.

Ojingogo (Matthew Forsythe) – Svartvit serie utan text om en flicka som är med om en serie absurda händelser med massa konstiga varelser. Väldigt fantasifull men ärligt talat var för många av figurerna för lika varandra för att jag skulle kunna hänga med i plotten. Tror inte riktigt den funkar för små barn mer än att man kan titta på enskilda sidor och tycka de är kul.

Amulett: Stenväktaren 1 (Kazu Kibuishi) – Om ett par syskon som dras in i ett äventyr i underjorden. Monster, faror, och hintar om episka öden. Efter ett par sidor var vi fast, sexåringen flämtade, ylade, suckade och gnydde omvartannat av spänning. Flera gånger ville hen sluta läsa för att det var för läskigt men när jag väl lade ner boken för kvällen blev det högljudda protester. Snygga miljöer, lagom tempo och framförallt, spännande! Jag förstår verkligen hur den kunde vinna bokjuryn 2011. Det bästa är att det finns fyra böcker till…

The adventures of Polo (Regis Faller) – Den här var inget tips från Litteralund utan bara en bok jag köpte för ett tag sedan. Liksom Ojingogo är det en serie utan text. Och Halleluja, sexåringen “läste” den helt själv! Och gillade den! Boken handlar om hunden Polo som i en lång kedja av händelser råkar ut för än det ena än det andra i allt mellan månen, djuphavet och nordpolen. Det är aldrig särskilt läskigt och inte heller särskilt nagelbitande. Bara gulligt och fint och roligt och fantasifullt. Framför allt fantasifullt! Det gillar jag. Det finns också tre till böcker om Polo!

Sammanfattningsvis: några besvikelser men också några höjdare! De två bästa var helt klart Amulett och Adventures of Polo! Annars kan jag tipsa om Kapten Klara i underjorden (som jag nämnt innan). Katten Nils är också helt ok men jag tycker att könsrollerna är lite trista. Så sätt nu igång att frossa serier!

//Frida

5 reaktion på “Mera barnserier!

  1. Jättebra med serierecensioner, Amulett verkar ju inte nådigt spännande! Intressant läsning!

  2. Intressant! Vad kul med tips om barnserier, jag kände inte till någon av dem. Lille Prinsen var och är en av mina favoritberättelser och då det alltid är svårt att se sina favoriter omgjorda förhåller jag mig aningen skeptiskt, framförallt efter ditt utlåtande. Men jag måste ändå undersöka den vid tillfälle. Aurore och Den glädjelösa ön ser spännande ut!

Kommentarer inaktiverade.