När inspirationen sviker.

Eller det är kanske fel. För inspiration finns det. Massor. Kanske för mycket.

Jag har precis haft fotoutställning. Det har varit kul och inspirerande. Normalt jobbar jag som målare och har flera gånger fått frågan vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet ganska säkert att jag inte vill måla fönster resten av livet utan vill hålla på med något mer kreativt.

Varför gör jag inte det då? Finns ju en massa människor som försörjer sig på sina drömmar. Då måste jag nog först komma på vad jag vill göra.

Om vi börjar med foto eftersom det ligger nära i tiden. Jag har svårt att se att jag är speciellt begåvad fotograf. Skulle nog inte våga. Sen är det där med barnböcker. Jag gillar både att teckna och att skriva. Men även där jämför jag mig med andra.

Den senaste tiden har jag försökt skriva lite noveller. Planen var en novell i veckan. Ideer är det gott om. Jag skrev en och en halv och sen körde jag ner i diket. Det är inte det att jag inte vet hur den där halva novellen ska fortsätta. Det blir bara inte att jag skriver klart när jag kommit av mig. Så är det med min andra barnbok, som jag tänkte ge ut på riktigt.

Hur gör ni när ni kör i diket. All kreativitet bara trycker på men man vet liksom inte vart man ska börja. Tips någon?

4 reaktion på “När inspirationen sviker.

  1. Jag hade ett år då jag knappt kunde skapa alls, på grund av prestationen att det måste “bli något”. Sedan började jag mer och mer att bara leka med färg, med intentionen att det inte alls skulle bli något att visa upp. Man är ofta sin egen hårdaste kritiker och det hämmar inspirationen. Jag försöker att ha lite distans till det jag gör, komma ihåg att allt är en lärandeprocess och att den dagen jag har nått någon slags perfektion är nog den dagen jag slutar skapa.

  2. Jo, det är klart. Men bättre att börja nånstans än ingenstans alls. För mig blir det lättare om jag inte ger mig själv för många val och för mycket utrymme att fundera. Fasta arbetstider, fast schema osv.

Kommentarer inaktiverade.