Studio Ghibli: Ronja Rövardotter

Ronja Rövardotter anime

Frida: Första avsnittet av Miyazakis animéserie baserad på Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter sändes på svt i lördags. Barnboksverket har såklart sett den! Själv blev jag entusiastisk av flera saker men också lite störd av andra saker som kändes fel. Vad tyckte ni andra?

Sanna: Jag blev väldigt glad när jag hörde att Miyazaki skulle göra en serie av Ronja, men också lite orolig. Även om jag älskar animefilmer som Ponyo och Min granne Totoro så känns de som ett helt annat universum än det Ronja befinner sig i. Efter att ha sett första avsnittet så känner jag att jag hade lite rätt. Mattis minspel kändes fel och överdrivet, och rövarnas frisyrer var heeelt galna! Även kläderna kändes fel. Alldeles för färgglada.
Det är svårt att inte jämföra med Tage Danielssons fantastiska filmatisering. Där är tex musiken mycket bättre. Men det var väldigt roligt att höra en ny variant av Vargsången!

Skärmavbild 2016-02-04 kl. 09.47.04

Mattis. Skrattar någon såhär i verkligheten?

Frida: Jag gillade också den nya vargsången! Tyckte i och för sig det var en rolig idé att rövarna hade masker på sig när de rövade, annars håller jag med om att kläderna (och borgen!) var lite för flådiga… Det är så svårt att tänka bort den gamla filmen! Men vildvittrorna då, de var väl en klar förbättring?

Vildvittra anime

Vildvittra

Sanna: Ja, vildvittrorna var mina favoriter! Jag gissar att det är just alla olika skogsväsen som kommer att vara den stora behållningen med den här serien. Var det förresten nån mer än jag som tyckte att den kändes ganska långsam? Det kommer 25 avsnitt till. Det är ju jättemånga!

Marta: Jag gillade verkligen inte den nya vargsången. Den gamla har en helt annan känsla i sig, och det är väl så jag känner för hela konceptet. Eftersom historien är så bra i grunden och Studio Ghibli har hög standard på sina animerade filmer, blir det bra animerad film. Men de lyckas inte förmedla ens i närheten samma känsla som Tage Danielssons film. Det som jag tycker om i serien är naturen, där har de verkligen lyckats! De mossiga stenarna och granarna är jättefina. Och jag håller med om att vildvittrorna blev bra. Vackra och farliga precis som de ska vara. Jag tyckte inte att den kändes långsam, men jag är ändå skeptisk till serieformatet. Det är lätt att det vattnas ut. Vad tycker ni, borde de kanske ha satsat på en enda film istället?

Sanna: Jag kan tänka mig att det hade blivit bättre med en långfilm, men jag än så länge bara sett första avsnittet. Jag funderar på det där med känsla, som du skriver Marta. Flera Ghibli-filmer lyckas verkligen få fram starka och tydliga känslor och stämningar. Eldflugornas grav är omöjlig att inte gråta till, och det finns många scener i både Min granne Totoro och When Marnie was there som skapar fina stämningar. Jag hoppas att det visar sig vara så även i Ronja Rövardotter, men helt säkert en helt annan känsla än i Tage Danielsson-filmen. Men det behöver inte vara sämre :). Förresten så tyckte jag att den allra bästa scenen i första avsnittet var när Mattis inte hör att Lovis talar till honom för han är helt uppslukad av att titta på lilla nyfödda Ronja, och Ronja håller i hans finger med hela sin lilla bebishand.

Ronjabebisen

Ronjabebisen

Marta: Ja, många av deras andra filmer har en fantastisk känsla. Jag har precis sett “Howl’s moving castle” och “Lånaren Arrietty”. Båda är verkligen finstämda och spännande. Problemet är nog att det är en helt annan känsla jag saknar här. Tage Danielssons version har en alldeles speciell värme och mänsklighet i sig. Kanske är det svårt att fånga hela känslan i animerad stil? Det som förstör mest är dock de rena, klart färgade kläderna, de överdrivna ansiktsuttrycken och rösterna, det hade de kunnat göra bättre även animerat.

Frida: Jo jag håller nog med, det fanns bitvis lite av en clown-känsla över figurerna (förstärkt av gesterna och kläderna). Klart att det ska finns humor, det finns det både i boken och i Tage Danielssons tolkning, men det är en fin balans eftersom berättelsen också är väldigt känslomässig. Det ska bli väldigt intressant att se hur serien utvecklar sig. Det känns som att figurerna är ganska slipade och karikatyrmässiga och det är svårt att föreställa sig hur de ska få fram det här smutsiga, mänskliga, operfekta, gripande som är så närvarande i både boken och den gamla filmen.

Mattis, clownigt arg.

Mattis, clownigt arg.

Marta: Ja, precis! Det är det smutsiga, mänskliga, operfekta som är det bästa i den gamla filmen. Tillsammans med den stora frihetskänslan! De har inte tappat hela känslan, jag tycker också att den nyfödda Ronja var fin. Astrid Lindgrens historia är i grunden så stark att det lyser igenom. Jag känner mig frestad att säga att de inte helt lyckats förstöra den, men kanske ska jag inte såga den totalt innan nästa avsnitt. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!

Sanna: Jag menar inte heller att de har lyckats skapa en fin känsla. Däremot tycker jag inte att man ska ge upp hoppet ännu. Vi har egentligen inte mött varken Ronja eller Birk än så länge. Laura Jonstoij Berg, som gör Ronjas röst, har sagt att hon grät när hon skulle spela in vissa scener. Det tycker jag bådar gott på något sätt :).

Vad tycker ni?