“Swedish Picture Books and Gender Ambiguity”

Jag tycker att det är väldigt roligt att läsa om hur andra länder uppfattar Sverige. Kanske för att det nästan alltid är positiva saker som skrivs 😀

I det här blogginlägget skriver amerikanen Laura Reiko Simeon om hur svenska bilderböcker uppfattas ur ett genusperspektiv. Det står bland annat att det finns amerikanska barnböcker som uppmuntrar acceptans av barn som bryter sig loss ur könsnormer men “The point of these stories is that a character is acting in opposition to gender norms, but for children who may not yet be aware that they’re “not supposed to” do or like certain things, these well-intentioned books could introduce self-consciousness.” Just det där får mig att minnas när jag i mellanstadiet fick lära mig om fördomar. Jag tror aldrig att fördomarna i klassen ökat så snabbt som just då. “Tjejer kan också vara bra på att spela fotboll.” (Jaha, är alltså killar bättre på fotboll?) “Det är helt okej att inte vara blond.” (Jaha, anses det bättre att vara blond?) Osv osv.

När jag läser böcker för mitt barn så tycker jag om när det som är “udda” får vara helt “normalt”. Om någon har två mammor så behöver man inte göra en grej av det, typ “Stina har två mammor, det är helt okej”, utan bara skriva “Stina och hennes mammor ska ut på äventyr idag”.

Jag läste nyligen en bok om en pojke med kjol för mitt barn. Det nämndes aldrig i texten att han hade kjol och det påverkade inte handlingen på något sätt. Trots det så var jag tvungen att fånigt påpeka det för mitt barn, för jag var så nyfiken på om hon funderat på hans kjol. Jag sa “vilken fin kjol han har” för att få en reaktion. Hon svarade “ja” och började prata om annat. Precis så önskar jag att det alltid kan få vara.

/Sanna

 

 

En reaktion på ““Swedish Picture Books and Gender Ambiguity”

  1. Intressant, jag känner igen mig i dina tankar. Jag undviker också att läsa vissa böcker där huvudstoryn handlar om ett avvikande beteende eller utseende om jag inte upplevt att mina barn stött på fördomar om just detta än. Det är en konst det där, att lyfta fram något avvikande (med syftet att normalisera det) utan att befästa det som just avvikande. Det bästa vore ju om (precis som du säger) det bara fick skymta till lite i bakgrunden (i många böcker) utan att det görs nån stor grej av det. Men visst, jag tror också att det behövs böcker där man går djupare in på problematiken med fördomar och normbrytande men det ska vara bra gjort och man ska nog ha lite känsla för när man ska läsa dem…

Kommentarer inaktiverade.